Gamla stan i Hebron lyder under israelisk militär kontroll. För de palestinska invånarna innebär det bl.a rörelserestriktioner, trakasserier och kroppsvisiteringar, men även frihetsberövande och bosättarvåld. I Hebrons H2-område[1] finns 111 vägblockader och 20 permanenta checkpoints. 75 procent[2] av de 1829 butiker som tidigare funnits i området har stängts och 40 procent av hushållen har lämnat området. De som bor kvar är rädda för att gå ut och 75 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen.[3]
Jamal Fakhouri i sitt kök på al-Salehgatan i Gamla stan i Hebron. Foto: S. Ekström.Vi besöker Jamal Fakhouri i hans hem på al-Salehgatan i gamla stan i Hebrons H2-område. Jamal är 40 år och bor ensam i en nästintill tom lägenhet på tredje våningen i ett av de till del övergivna hus som ligger i området. Han har bott här i hela sitt liv och det är hans föräldrar som byggde det här huset.
Jamal berättar att han brukade arbeta i en butik på al-Salehgatan innan den stängdes. Idag försöker han hitta arbete i Jerusalem, men det är svårt. För att få arbeta i Jerusalem som palestinier krävs ett speciellt arbetstillstånd, vilket kontinuerligt måste förnyas. Var tredje månad beviljas Jamal tillstånd i fem dagar för att söka jobb i Jerusalem.[4] Hans senaste arbetstillstånd gick ut för två veckor sedan. Nu väntar han på att på nytt kunna ansöka om tillstånd för att leta arbete i Jerusalem, under tiden säljer han juice på marknaden i Hebron.
Varje dag, på väg till och från sitt arbete passerar Jamal tre checkpoints. Varje gång frågar soldaterna efter hans id-handling och flera gånger i veckan frågar de var han kommer ifrån och vart han ska, trots att han har bott här i hela sitt liv. Ofta måste han vänta på att få passera en checkpoint i allt från en kvart upp till en timme.
– De hatar oss, säger Jamal om soldaterna. De hatar att vi bor här, de hatar vår religion och de hatar våra ansikten. Jag vet inte varför, men de hatar oss. Hebron har ett dåligt rykte bland palestinier utifrån och anses vara farligt, speciellt i H2-området och många vågar inte komma hit.
– Jag har inget liv, säger Jamal sorgset. Jag är ensam och jag är inte glad. Det är på grund av ockupationen. Mina vänner vågar inte komma och hälsa på mig, de är rädda för militären och alla checkpoints, situationen blir hela tiden värre.
Utöver detta delar Jamal med sig av en hemlighet, han är kristen. Han berättar att detta isolerar honom ytterligare. Hebron är en konservativ, muslimsk stad och Jamal förklarar att han inte vågar berätta att han är kristen, han är rädd att det skulle göra situationen ännu värre för honom. Kristna palestinier tillhör en minoritet och utgör ca 2 procent av den palestinska befolkningen. Det finns idag ca 50 000 kristna palestinier i Jerusalem och på Västbanken. De flesta kristna palestinier bor i östra Jerusalem, Betlehem, Ramallah och Nablus.[5] Jag har frågat våra kontakter i Hebron hur många kristna som bor här. De svarar att det kanske är en eller två familjer, men att de inte känner till någon. I Hebron finns bara en kyrka, Al-Maskobiya, men den erbjuder inga gudstjänster. Ibland åker Jamal till Betlehem för att gå på gudstjanst men oftast ber han i sin ensamhet eller tillsammans med några vänner i sitt hem.
– Betlehem är bättre för oss kristna, det finns många kristna där och flera kyrkor. Jag vet att jag skulle ha ett bättre liv där, men jag vill inte lämna mitt hem. Det är viktigt för oss palestinier att behålla vara familjehem, berättar Jamal.
Det är också en viktig del i motståndet mot ockupationen att stanna kvar i Hebron. Jamal vågar inte flytta eftersom han är rädd för att förlora sitt hus, att israelisk militär eller bosättare ska ta över hans hus, så som de har gjort med många andra hus i området[6]. Jamal hoppas att han i framtiden ska kunna bo här under andra omständigheter. Han hoppas på en ljusare framtid i fred.
Övergiven gata med stängda butiker i Gamla stan i Hebrons H2-område. Foto: S. Ekström.
