Nästan varje dag när vi följeslagare följer palestinska barn till ser vi den israeliska militären. För barnen är det vardag men själv har jag svårt att vänja vid mig synen av tungt beväpnade soldater bredvid en skola. Jag spenderar en stund med tjejerna på skolan i byn Burin, under det stora trädet där de tillbringar sin rast. De delar sin frustration men också sina framtidsdrömmar.
Vi går in på den stora öppna skolgården till skolan Burin. Skolgården är omringad av en mur. När vi blickar upp förbi muren så ser vi den israeliska bosättningen Yitzhar uppe på berget framför skolan och när vi vänder oss om ser vi bosättningen Bracha på ett annat berg. Yitzhar är känt för att vara en av de mest radikala och våldsamma bosättningarna på ockuperad mark på Västbanken. [1]
Militären har även en utpost på andra sidan vägen från skolan där de finns närvarande varje dag.
Detta drar ofta barnens uppmärksamhet och militären har vid flera tillfällen anklagat skolbarnen för stenkastning. Enligt rektorn har soldater närmat sig skolan och sökt provocera barnen genom att ropa åt dem. När barnen närmat sig muren har militären kastat in tårgas och ljudbomber på skolgården, säger rektorn.
Längs med muren runt skolgården finns några träd och under det största trädet samlas tjejerna som går på skolan varje rast. 25 tjejer går sina två sista grundskoleår på denna skola som i övrigt är en grundskola för pojkar, klass fyra till tolv.
Basketbollmatch under rasten på skolan i Burin. Foto: Johanna Persdotter
De fnittrar lite när jag kommer fram och tycker att det är roligt att jag hälsar på arabiska.
Jag frågar tjejerna vad de vill göra när de studerat klart på skolan. De pratar i munnen på varandra om hur de vill plugga olika universitetsutbildningar. En vill bli läkare och några ingenjörer men framförallt vill flera plugga kemi och forska.
En del hoppas få studera på universitet utomlands men flera vill till Nablus eller till universitet i Jerusalem.
Fatima Darwish säger bestämt att hon vill studera här i Palestina för att hjälpa till att utveckla landet. Tjejerna berättar att de inte får så höga kvalifikationer från sin skola här i Burin, eftersom lektionerna blir avbrutna när militären stör.
– Vi var under vårt träd för några veckor sedan när soldaterna plötsligt kastade in en ljudgranat på skolgården, säger Maryam Mazen.
– Vi vill vara trygga. När det är problem så kan vi inte gå ut från klassrummen. Det är inte normalt, fortsätter Fatima.
Bara ett par dagar efter att jag träffat tjejerna i skuggan av det stora trädet så får vi höra att israeliska bosättare och militär trakasserat skolan på nytt.
Vi träffar skoleleven Mohammad Ahmad och hans två klasskamrater som visar oss bilder och videofilmer som de tagit när bosättarna kom.
Attacker från israeliska bosättare är vanligt förekommande i Burin, och eftersom bosättarvåld i väldigt liten utsträckning lagförs av israeliska myndigheter, kan våldet ses som ett led i bosättarnas strävan att driva palestinierna från marken. [2]
I videoklippet på Mohammads telefon kan vi se en grupp på cirka femton bosättare närma sig skolan. Framför dem går soldater. Militären skjuter i luften och plötsligt filmar Mohammad i marken. Han berättar att de började springa tillbaka till skolan för soldaterna riktade vapnen mot dem.
När soldaterna och bosättarna kom närmare skolgården så bestämde sig lärarna till slut att evakuera eleverna från skolan. Denna dag missade eleverna fyra lektioner.
– Vi börjar förlora vår säkerhet i denna skola, säger Mohammad.
Israeliska myndigheter är skyldiga som ockupationsmakt att skydda palestinier mot våldsattacker enligt internationell humanitär rätt. [3] Trots detta kan vi se i videon som Mohammad visar oss att militären står framför bosättarna när de närmar sig skolan och att de inte försöker få bosättarna att vända tillbaka.
Innan jag sa hej då till tjejerna under trädet på skolgården så frågade jag om det är något mer de vill att ungdomar i Sverige ska veta om deras situation. Fatima svarar att de vill berätta att även om de har det svårt så pluggar de hårt.
– Det här får inte stoppa oss från och lära och leva. En dag ska vi bli fria, säger hon och ler.
För att skydda skoleleverna är namnen i denna reserapport inte deras riktiga.
