Jag har inte förväntat mig att prata om dans, kultur och allt det vackra som berikar vardagen, när jag besökte det palestinska flyktinglägret Aida i Betlehem. Men trots trångboddhet och misär hittar jag här både ickevåldsidéer och livsglädje.
Mina första dagar som följeslagare på Västbanken är fyllda av en förberedande utbildning. Jag och mina kollegor från åtta olika länder skickas snart till olika placeringar. Jag själv kommer att avrapportera från Yatta, en stad belägen åtta kilometer söder om Hebron på södra Västbanken. Men idag åker vi alla följeslagare till flyktinglägret Aida i Betlehem.
När staten Israel bildades 1948 tvingades över 700 000 palestinier på flykt och när Israel ockuperade Västbanken och Gaza 1967 blev många flyktingar en andra gång. I dag lever majoriteten palestinier utanför Palestina, i flyktingläger i Mellanöstern och spridda i övriga världen. [1] FN:s beslut från december 1948, resolution 194, om palestiniernas rätt att återvända till sitt hemland eller att få kompensation är en av palestiniernas viktigaste och kanske svåraste frågor i fredsprocessen med Israel. [2]
I Betlehem finns tre av de sammanlagt 58 palestinska flyktingläger som är belägna på Västbanken. Aida grundades 1950 och här bor idag ungefär 5 000 personer på en yta som är mindre än en kvadratkilometer. [3] På väg ditt, på bussen, börjar jag föreställa mig vad det kan innebära för deras vardagliga liv: trängsel, frustation, uppgivenhet.
Den som möter oss i flyktinglägret Aida är Abdelfattah Abusrour, VD för al-Rowwad for Culture and arts [4], ett kulturcenter mitt i Aida. Han tar oss på en guidad tur genom lägret. Jag ser den sparsamma arkitekturen, våningarna som byggs upp på varandra så högt som möjligt som konsekvens av en tät befolkning på en begränsad yta. Det är mycket varm och solig dag idag, vi går in i den svala byggnaden där kulturcenter befinner sig, vi pustar ut och sätter oss i stora salen.
Abdelfattah presentera verksamheten och berättar om Beautiful Resistens, vackert motstånd, som är ledande idé i deras verksamhet och som bygger på ickevåldsfilosofi [5].
Al-Rowwad for Culture and arts är en icke vinstdrivande organisation, som bedrivs i form av socialt företagande, här i flyktingläger Aida, deras kulturcenter erbjuder brett utbud av kulturaktiviteter för barn och ungdomar boende i lägret.
Abdelfattah är själv uppvuxen i Aida och han tror starkt på att vi vuxna har ansvar för att göra världen vackrare för alla barn. Han tror på att lånsiktigt stöd till kultur ge kommande generationer en stabil grund för fredsarbete. Organisationen har många samarbetspartners världen över.
Nu är det dags för oss att se en dansföreställning utförd av en grupp ungdomar, som på ett modernt sätt tolkar den traditionella palestinska musiken. Vi rycks med de unga dansarnas glädje och stampar rytmiskt i takt till musiken. Efter föreställningen får jag tillfälle att prata med några av dem och jag får bekräftat hur mycket det betyder i deras liv att få möjlighet att utveckla kreativiten för att balansera den tuffa yttre.
På väg tillbaka till Jerusalem reflekterar jag över dagen: jag har bevittnat hur människor på en plats med 5 000 personer på en yta som är mindre än en kvadratkilometer, en plats med muren som utsikt, hur det ändå kan finnas där människor som vill omvandla frustration till energi som ger plats för kreativitet.
Beautiful Resistens -det vackra motståndet baserad på ickevåldsfilosofi.
