En 28 år lång rättegång med alla bevis

Uppe på en kulle med en fantastisk utsikt bor den palestinska kristna familjen Nassar. När du tittar ordentligt ser du istället ett hot som försöker komma närmare. Runt omkring dig ser du röda hustak från israeliska bosättningar, du ser dem på alla höjder, det är bara kullen som du står på kvar.

Jag går ur bilen som har kört oss upp för den långa omvägen till Tent of Nations (1) och igenom den gröna grinden. Snart står jag framför en sten med texten: ”We refuse to be enemies”. Något som jag senare får veta av Daoud är ett av Tent of Nations motton.

Marken som Daoud Nassar och hans fru Jihan bor på med sina tre barn har funnits i familjens ägo sedan 1916. Det kan de bevisa. Daouds farfar köpte marken när den var under det osmanska rikets styre, betalade skatt till Israel för marken samt bodde på marken, något som inte är vanligt bland palestinier. Med andra ord, de gjorde allting som krävs för att få rätt att äga sin mark, men ändå har det varit en rättstvist om marken sedan 1991, längre än jag har levt.

Daouds och Jihans hem ligger i område C, ett område som motsvarar 60 procent av Västbanken. I område C har Israel nästan absolut kontroll över alla juridiska frågor och även för stadsplanering och för alla byggnader som byggs i detta område krävs tillstånd från Israel. Israel utökar område C genom att bygga och utveckla bosättningar (2) vilket resulterar i att fler palestinska områden försvinner och människor blir internflyktingar i sitt eget land, något som även kommer ske med Daoud och Jihan om de förlorar denna rättstvist. (3)

Det skulle i så fall inte vara första gången de förlorade en rättegång om mark och hem. Redan 2002 förlorade de i militärdomstolen. Anledningen var att de inte hade tillräckligt med bevis för att marken var deras. Familjen Nassar blev tvungen att anlita en lantmätare, då mätningen de hade papper på från 1922, inte godkändes utav den militära domstolen. Att anlita en ny lantmätare kostade familjen motsvarande 67 000 svenska kronor.
Totalt har rättegångarna kostat familjen omkring 1 900 000 svenska kronor. Men det är inte det viktigaste påminner Daoud, det är att de inte har förlorat något av sin mark. Daoud är dock tyst en kort stund innan han lägger till ”än”.

Det är dock mycket på deras mark som har gått förlorat – 250 olivträd precis före en skörd, tre veckor senare följt av att 200 olivträd till skövlades av bosättare i närheten. Daouds hem är det sista bland de närliggande kullarna, söder ut från Betlehem, som inte är en bosättning.

Eftersom Daouds och Jihans hem ligger i område C bestämmer Israel över allting som byggs på detta område. Just nu är det färre än 2 procent av alla tillstånd som palestinier söker som godkänns utav Israel (4) vilket lett till att Daoud och Jihan fått 32 rivningsorder på sina byggnader.

Men Daoud och Jihan är ändå positiva. Sedan de började ta emot fler internationella volontärer har de inte blivit utsatta för några attacker från bosättare eller militär och 2018 hade de 10 252 personer som kom och bodde i grottorna på tomten. Grottorna var ett sätt för familjen att undvika att söka tillstånd eftersom de är under jorden, men alla baracker som finns på gården, som volontärer också kan bo i, har rivningsorder.

Daoud avslutar med att säga:
– Vi vägrar vara fiender. Det är dock lätt när man inte ser fienden i ansiktet.

Han fortsätter med att berätta för oss om Tent of Nations motton – ”Gå ut och berätta” och ”Kom och se” och det är det, precis som Jesus själv sa (5) som Daoud vill att vi ska bära med oss. Om människor inte träffas så är det enkelt att hata, men i mötet så ser man varandras ansikten och förändringen kan ske.