I östra Jerusalem, precis utanför Gamla stan, ligger området Silwan. Här bor palestinier vägg i vägg med israeliska bosättare, men levnadsförhållandena skiljer sig åt som om de vore från olika världar.
Jadala Rajabi på en gata i Batan al-Hawa som med sin höga befolkningstäthet och låga socioekonomiska status är ett av Jerusalems mest sårbara områden. Foto: YlleMin tid som följeslagare i Jerusalem är snart över. Jag har vant mig vid att se människorättskränkningar på grund av ockupationen, men jag har inte vant mig vid dess konsekvenser. Och jag kan åka hem. Medan de människor jag har träffat och lärt känna här redan är hemma. Jag antar att det är en överlevnadsstrategi för oss människor, att anpassa oss till vår verklighet, men området som min sista reserapport handlar om erbjuder en vardag ingen ska behöva anpassa sig till.
Söder om Gamla stan i Jerusalem, öster om Gröna linjen som enligt 1967 års gränser delar Jerusalem i två, ligger området Silwan. Silwan är ett av åtta områden i östra Jerusalem som är hårt ansatt av israeliska bosättningar, som är illegala enligt internationell rätt [1]. Israeliska bosättarorganisationer tar, med stöd av israeliska myndigheter, kontroll över fastigheter genom att tvångsförflytta palestinier från sina hem [2]. I Silwan är framför allt två israeliska bosättarorganisationer aktiva, den ena, ”Elad”, fokuserar på grannskapet Wadi Hilweh, där de bland annat driver den mycket kontroversiella nationalparken ”City of David” [3]. Den andra organisationen, ”Ateret Cohanim”, fokuserar på grannskapet Batan al-Hawa, där organisationen har arbetat för att expandera de israeliska bosättningarna sedan år 2001 [4].
I området Batan al-Hawa lever palestinier vägg i vägg med israeliska bosättare. Det finns ingen skola i området men det finns en fritidsgård, Madaa centre, som vi följeslagare besöker regelbundet. Ledaren för fritidsgården, Jadala Rajabi, berättar att det är den enda platsen i området där barn får vara barn [5]. Under ett av våra besök sitter vi på gatan nedanför Madaa centre. På samma gata ligger en synagoga och eftersom vi är där under den judiska högtiden Sukkot är närvaron av israeliska turister, bosättare och militär hög. Jadala berättar att bosättarorganisationen ”Ateret Cohanim” ordnar guidade turer i Batan al-Hawa under judiska högtider i syfte att visa området, berätta om organisationens planer samt samla in pengar för genomförandet av planerna. Medan ännu en grupp israeliska turister passerar, omringade av polis och militär, pekar Jadala på huset över gatan. Där bor tio familjer, i sju lägenheter, totalt 40-45 personer. De väntar just nu på besked från domaren om de kommer att få bo kvar eller om de kommer att vräkas. Jag frågar vart de som tvångsförflyttas tar vägen? Jadala tittar uppgivet på mig och svarar:
– Vi får inte bygga, och vi har ingenstans att ta vägen, så, de flesta hamnar på gatan. [5].
Gatan vi sitter på är ett koncentrat av ockupationen. Israeliska myndigheters brott mot internationell lagstiftning radas upp framför ögonen på oss. Att ta trappan upp till fritidsgården erbjuder en välbehövlig paus och jag förstår att barn och ungdomar trivs här. Fritidsgården öppnade 2015 för att erbjuda en annan vardag, det var under en orolig tid då många barn arresterades. På Madaa centre kan barn och ungdomar få allt från läxhjälp och lekplats till trum- och danslektioner. De försöker utöka verksamheten för att även kunna ge psykologiskt stöd till de ungdomar som suttit i israeliska fängelser. Nästan alla barn och ungdomar som lever här har någon gång blivit gripna av polis [6]. Boende i området är rädda, och Jadala oroar sig för barnen som växer upp här, men med fritidsgården gör han vad han kan – han erbjuder barn och ungdomar en annan verklighet, iallafall för en stund.
Den lilla, men färgglada, fotbollsplanen på fritidsgården Madaa centre. Foto: Ylle
