Kängorna halkar mot det röda fabriksgolvet på Canaan Fair Trade - olivolja! På vägen hit, strax utanför Jenin på norra Västbanken, har vi sett oliv- och citronträd, kaktusar och slitna vita hus genom fönstret på minibussen. Manal Abdallah visar oss olivpressen som rengörs av en man med vattenslang, olivsäsongen är över men golvet är fortfarande halt av det flytande guldet. Pressen kommer från Italien, liksom de gnistrande gigantiska förvaringsbehållarna, upptappningsmaskinerna och glasflaskorna. Det är proffsigt, högkvalitativt och jag låter mig tacksamt imponeras. Jag njuter av att få komma till en plats som andas hopp och löften om en ljusare framtid.
Ett 50-tal kooperativ är anslutna till Canaan och deras extra virgin oil, som jag får lära mig har mycket låga syra- och peroxidvärden, säljs i exklusiva flaskor till kunder i Europa, USA och Japan (1). Oljan som inte är ”extra” utan bara virgin oil innehåller lite högre halter syra och peroxid, men som Manal påpekar är också den av högre kvalitet än det mesta som säljs i en vanlig matafffär. Den säljs som ingrediens till exempelvis hudvårdsmärket Lush. Förutom huvudprodukten olivolja exporterar man exempelvis mandlar till glassproducenten Ben & Jerry’s. Alla produkter är etiskt certifierade, bland annat med Fairtrade, och det mesta är ekologiskt certifierat. Jag hinner inte fråga, Manal börjar själv berätta hur ockupationen påverkar exporten. Hon säger att många tror att den största svårigheten är att få varorna ut ur landet. Men i själva verket ligger det största problemen på en annan nivå, hos de småbrukare man handlar ifrån. Det handlar om problem med tillgång till land och till vatten. Hon berättar att av 7,6 miljoner olivträd på Västbanken så är 2,1 miljoner utom räckhåll för sina ägare. Detta på grund av de illegala israeliska bosättningarna och den mur som ska skilja Israel från Västbanken, men som i 85% av sin sträckning går inne på Västbanken och skär av odlare från sina marker (2). Men visst påverkar ockupationen även möjligheten att få ut varorna ur landet. Hon berättar att varje skeppad container kostar 1 000 dollar extra på grund av exporthindren som kommer av ockupationen. De måste anlita ett palestinskt bolag för att köra varorna till en särskild gods-checkpoint på gränsen till Israel, för att komma dit måste man köra en omväg. I checkpointen scannas och lastas alla varor om, in i en israelisk lastbil och körs sedan till hamnen i Haifa. Manal berättar att de kompenserar de extra transport- och omlastningskostnaderna med att sälja väldigt fin olivolja, som kunder är beredda att betala lite mer för. När oljan pressas genomgår den tre tester, två kemiska som mäter syra- och peroxidvärden och sedan ett smaktest. Utifrån resultatet avgörs om oljan kan klassas som virgin eller extra virgin, vilket även avgör hur mycket odlaren får för sin skörd. Under de tio år som företaget funnits så har andelen olja som klassas som extra virgin stigit, hon berättar att odlarna har lärt sig skördemetoder som behåller oliverna intakta, för ”samma träd kan ge den bästa och den sämsta oljan. Kvaliteten beror på hur man plockar oliverna och pressar och förvarar oljan”.
Dagen efter besöket på Canaan är jag och mina följeslagarkollegor i världens äldsta stad, staden där Jesus träffar den snikne tullindrivaren Sackaios: Jeriko. Här träffar vi Mohamad Njoom från Union of Agricultural Work Committees. Han berättar om situationen i Jordandalen och det finns många likheter med den bild som Manal målat upp. Det stora problemet för bönder är tillgången till land och vatten. Han tar exemplet Al ’Auja, en grannby till Jeriko. Om byn hade haft tillgång till sin källa, där det nu finns en vattenpump som pumpar det mesta av vattnet till israeliska bosättningar i närheten (3), så hade det fortfarande varit en jordbruksby. Tragiskt nog är den viktigaste sysselsättningen för invånarna idag att arbeta i närliggande bosättningar, bosättningar byggda på exproprierad mark som i en del fall tidigare ägts av arbetarna själva (4). Mohamad berättar att hans arbete handlar om att minska påverkan från ockupationen, ”man kan jämföra det med att arbeta föratt minska påverkan från klimatförändringen. Vi försöker hitta smarta lösningar som minskar konsekvenserna av ockupationen”. Jag frågar Mohamad hur han tänker kring att Europa handlar många gånger mer med de illegala israeliska bosättningarna än med Palestina, och hur han ser på rättvis handel. Han svarar att ökad handel med Palestina inte kommer att lösa problemet med ockupationen. Han skulle gärna se att EU-länderna helt slutade handla med både Israel, bosättningarna och Palestina. Men allra helst att man bojkottade Israel och handlade från småbrukare i Palestina.
När jag lämnar Jeriko tänker jag på bibelberättelsen om Sackaios (5). Sackaios var tullindrivare i Jeriko och utnyttjade sin position för att ta det som inte var hans. Efter att Jesus bjudit in sig själv på mat hos honom bestämde han sig för att med råge ge tillbaka det han tagit. Och blir i och med det räddad. För mig finns det likheter mellan denna berättelse och besöket hos Mohamed i Jeriko och hos Canaan utanför Jenin. De illegala israeliska bosättningarna är i en position där man kan ta det man vill ha (i detta fall land), den positionen hade Sackaios innan han öppnade ögonen och bestämde sig för att ge tillbaka. Och rättvis handel innebär att öppna ögonen för orättvisor och medvetet försöka ställa en skev handel tillrätta. I den här situationen fattas det bara en Jesus som tar tag i problemet, det skulle kunna vara EU, som idag undergräver sitt bistånd till Palestina genom att handla med de bosättningar man definierar som illegala.
Liv Södahl
Yanoun januari 2013
Fakta om handel
– EU importerar ungefär 15 gånger mer från illegala bosättningar på Västbanken än från Palestina. (4)
– EU har handelsavtal med Palestina men i praktiken kan de inte utnyttjas då Israel på olika sätt hindrar internationell handel, bland annat genom förlust av land och vatten och hinder för att exportera. (4)
– Bland annat Svenska kyrkan driver frågan att butiker ska kräva ursprungsmärkning av varor från israeliska bosättningar. (6)
– Svenska AssaAbloy hade tidigare ett dotterbolag i en bosättning på ockuperad mark, efter påtryckningar har man avslutat sin verksamhet där. (4)
– Det finns en palestinsk rörelse för bojkott, avinvestiringar och sanktioner mot Israel. 108 palestinska organisationer står bakom den. (7)
Källhänvisningar
1. Svenska Sackeus säljer oliver och olivolja från Canaan Fair Trade http://sackeus.se/Sortiment/Olja___Vinager
2. Det internationellt vedertaga gärnsen mellan Israel och Västbanken kallas Gröna linjen. Det är den stilleståndslinje som etablerades mellan Israel och grannländerna 1949. Murens sträckning i förhållande till Gröna linjen: http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_west_bank_barrier_route_update_july_2011.pdf
3. Om Al ‘Auja och vatten: http://www.maan-ctr.org/pdfs/WateReport.pdf
4. Rapport: Trading Away Peace http://www.diakonia.se/trading-away-peace/
5. Bibeln: Lukas 19:1-10, eller internet: http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+19%3A2
6. Svenska kyrkan: http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/mejla-for-ursprungsmarkning-av-varor
7. BDS-movement: http://www.bdsmovement.net/bdsintro Ekumeniska följeslagarprogrammet är för ursprungsmärkning av varor men förordar inte bojkott av israeliska varor.
