Det finns mycket att berätta om beduinernas liv i Khan al-Ahmar, men den här texten skriver jag med anledning av deras ofrivilliga roll i ett politiskt spel. Ett spel som handlar om ”The Greater Jerusalem”.
Beduinerna från Jahalin-stammen har levt på Västbanken sedan 1948, då de tvångsförflyttades från Negevöknen, som idag ligger i Israel [1]. När de kom till Västbanken tvingades de anpassa sitt leverne till nya förhållanden vilket bland annat resulterade i att stammen splittrades till flera mindre samhällen. Detta ser vi öster om Jerusalem i Khan al-Ahmar, ett område som idag består av fem beduinsamhällen. Som följeslagare besöker vi regelbundet Khan al-Ahmar – Abu al-Hilou, även kallat för skolsamhället eftersom det är här skolan ligger för alla barn från Khan al-Ahmar.
Invånarna i Khan al-Ahmar möter många svårigheter, liksom de flesta beduinsamhällen på Västbanken. De får till exempel inte tillgång till sjukvård och de får heller inte bygga fritt i området där de bor [1]. Abu Seif, en man som vi har träffat vid alla våra besök i Khan al-Ahmar – Abu al-Hilou, delar ofta med sig av sina egna erfarenheter. För ett par veckor sedan körde han utan bilbälte och fick en bot. Abu Seif ville göra rätt för sig genom att betala boten men eftersom han inte har tillstånd att resa till Jerusalem, där den ska betalas, så har han ingen möjlighet att betala. Inte utan hjälp från någon med rätt att resa till Jerusalem. Det finns mycket att berätta om beduinernas liv i Khan al-Ahmar, men den här texten skriver jag med anledning av deras ofrivilliga roll i ett politiskt spel. Ett spel som handlar om en plan för att ändra demografin i Jerusalem, planen kallas ”The Greater Jerusalem”.
Sedan ockupationen inleddes år 1967 har den israeliska staten arbetat för att öka den judiska befolkningen i Jerusalem, bland annat genom bosättningar [2]. Samtidigt möter den palestinska befolkningen begränsande lagar och, minst sagt, krånglig byråkrati gällande bland annat byggnadstillstånd, rörelsefrihet och uppehållstillstånd. Trots dessa ojämlika lagar har den palestinska befolkningen fortsatt att öka och som ett resultat av det började planen ”The Greater Jerusalem” ta form under 1990-talet. I planen ingår en ny kommungräns där ett par palestinska områden exkluderas från Jerusalem, medan tre stora israeliska bosättningar inkluderas i det nya ”Storjerusalem” [3]. De fem beduinsamhällen som tillhör Khan al-Ahmar ligger i det område som enligt ”The E1 master plan” ska användas för nya bosättningar, ”The E1 master plan” är en del av planen för ”The Greater Jerusalem” [4].
Så varför är det här aktuellt nu, om planen har funnits i över 20 år? Jo, för ett år sedan slog Israels högsta domstol fast att alla byggnader i Khan al-Ahmar skulle rivas vilket fick många nationella och internationella volontärer och organisationer att reagera och protestera [5][6]. Jag kan inte avgöra om de internationella påtryckningarna gjorde skillnad eller ej, men jag kan konstatera att Khan al-Ahmar fortsatt är bebott av beduinerna. Premiärminister Netanyahu har däremot uttalat sig om att rivningen av Khan al-Ahmar kräver en stabil regering och att det är i avsaknad av den som beduinsamhället står kvar, inte av någon annan anledning [7]. Avsaknad av en stabil regering är en ganska bra beskrivning av det politiska läget i Israel. Det kan även sammanfattas som labilt och den 17 september är det nyval till Knesset (Israels lagstiftande församling), för andra gången i år. I samband med senaste valet, i april, ökade oron hos invånarna i Khan al-Ahmar, och med bara ett par veckor kvar upprepas deras upplevelse. Invånarna i Khan al-Ahmar är nämligen en bricka i ett politiskt spel som är omöjligt att förutspå [8]. Är de en bricka som spelas före valdagen för att samla politiska poäng? Eller är de en bricka som kräver politiska poäng och som endast kan spelas senare i spelet? Ingen av oss vet och Abu Seif i Khan al-Ahmar – Abu al-Hilou kan bara vänta.