Lite ledigt från skolan uppskattar de flesta, liksom arbetaren som ser fram emot sin semester. Denna vecka träffade jag Osman Bayan Mahmoud Tabib. Han bor i byn Izbat at Tabib, är 13 år och går näst sista året på motsvarigheten till vår grundskola. Han var inte i skolan i måndags. Ledig dag? Inte alls!
På söndagskvällen var han tillsammans med sin 18-årige bror Thaher på väg till sin far Bayan, borgmästaren i byn, som för tillfället var i ett tält utanför skolan. Då kommer israelisk militär och griper Osman. Han berättar:
– Soldaterna slår mig i ansiktet och knuffar omkull mig. De släpar mig till en av sina jeepar, där får jag handfängsel av plast [det vi kallar buntband], och en huva över huvudet så jag inte kan se. De ställer frågor om varför jag befann mig där och varför jag kastar sten. De placerar mig i jeepen och kör mig därifrån.
När vi frågar vidare får vi veta att han tagits till Zufin, en israelisk bosättning några kilometer från hembyn. Där har han fått möjlighet att tvätta av sig lite. Sedan kommer en soldat och tar tag i hans hår och släpar iväg honom till ett nytt fordon. De kör honom till den israeliska militära administrationens distriktskontor, i Qalqiliya. Där följer fler förhör.
Så blir Osman förflyttad till den palestinska civila myndighetens distriktskontor, i Qalqiliya. Klockan är nu cirka halv ett på natten. De tar honom till sjukhus där han röntgas, skadorna dokumenteras och han får stanna för observation i tolv timmar.
Några timmar senare sitter vi utanför hans hem och pratar med honom. Han har sovit en stund och är först lite yrvaken och reserverad. Sedan börjar han komma igång och berättar om sina upplevelser.
Det som slår mig är hur avspänd han är, givetvis trött och talet är lite sluddrigt på grund av svullnaderna kring munnen, men han verkar helt lugn. Än är det alldeles för tidigt att säga hur han kommer att reagera på detta på lång sikt. Just nu är de märkbara minnena från nattens händelser svullnader i ansiktet och skrapsår på ena benet, jeansen har också fått en liten reva.
När vi pratar med Osmans mamma berättar hon att detta är andra gången han blivit arresterad av israelisk militär. Första gången var för ca två år sedan. Då hade han spelat fotboll på gården och då hände det som lätt händer, bollen for över staketet och ut på gatan.
Osman springer efter och ska fånga bollen. För att förstå händelseförloppet behövs en förklaring till hur deras hus ligger. Gatan utanför sluttar ner mot genomfartsvägen som ligger knappt 100 meter från deras hus. Osman springer alltså mot stora vägen när han blir fångad av soldater.
De frågar varför han kastar sten på bilarna som passerar på vägen. De tittar på hans händer för att se om det finns smuts som kan bevisa att han gjort det. Osman nekar. Soldaterna tar med honom och håller honom kvar några timmar innan han släpps.
Vi lämnar Osman för en stund. Det som har hänt tolkar hans familj som ett resultat av att de bor där de bor. En medlem av familjen Tabib byggde det första huset här 1922.
I samband med kriget mellan det nybildade Israel och de omkringliggande arabländerna 1948 kom flera släktingar och slog sig ner här. De hade drivits bort från sina marker runt det som idag är Ranana en bit nordöst om Tel Aviv. Det innebar att tio nya hus byggdes fram till 1967. Då var detta landområde under Jordaniens styre och de hade alla bygglov.
1992 flyttade en beduinfamilj med sju söner hit. De hade fördrivits från sin mark när den israeliska bosättningen Zufin byggdes. Nu har de sju sönerna byggt varsitt hus. Idag består byn av 45 byggnader, 33 av dem har order om byggstopp eller order om rivning.[ref]www.iwps.info — Villages — Izbat at Tabib[/ref]
Ett stort problem är att byn ligger i Område C. Det betyder att det är israeliska myndigheter som kan ge byggnadstillstånd, något som är mycket ovanligt att de ger i Område C.[ref]Enligt en artikel på www.aljazeera.com ”The Battle for Area C”, lämnades det in 444 bygglovsansökningar av palestinier i Area C år 2010, av dem beviljades 4 bygglov[/ref] Från israelisk sida anser man inte att det existerar någon by, detta område ser de som jordbruksmark. Så trots att invånarna äger marken kan de inte bebygga den utan att riskera rivning.
Skolan, som också inhyser en hälsocentral, byggd 2005-2006, hotas av rivning.[ref]www.iwps.info — Villages — Izbat at Tabib[/ref] Den saknar bygglov, eftersom det inte gavs något sådant. Det tält som nu finns utanför skolan finns där för att de som håller vakt i väntan på rivning ska ha någonstans att ta vägen. Det var där Osmans pappa befann sig när Osman greps.
Ett annat hot för Izbet at Tabib är en ny väg, nr 531. Under 2012 har det placerats ut markeringar för den nya vägdragningen och byns invånare fruktar att bygget kommer igång under 2013. Om det genomförs kommer ytterligare mark som tillhör byn att förstöras. Tidigare har muren och den nuvarande väg 55 tagit en stor del av det som tidigare varit byns jordbruksmarkmark.
Dessa förhållanden gör att det förekommer demonstrationer i stort sett varje vecka i Izbet at Tabib. Varje gång dyker det upp israeliska soldater och stoppar demonstrationen så att de inte kan komma ut på genomfartsvägen, väg 55. Här kopplar vi tillbaks till Osmans gripande.
När Osmans pappa Bayan talade med en israelisk major, ansvarig för gripandet i söndags kväll, sa majoren till honom ”Om du stoppar demonstrationerna så ska vi släppa din son”. En annan soldat uppgav att Osman anklagades för att ha visat en falsk ID-handling. Enligt Osman frågade ingen efter hans ålder eller ID, han har inte någon ID heller. Den som är under 16 år behöver ingen egen ID-handling, de finns med i föräldrarnas papper.
Osman är inte den enda som arresterats i Izbet at Tabib, närmast innan var det Anas Tabib, 14 år, som greps 25 december 2012. Han blev frisläppt efter några timmar.[ref]Rapporterades på www.maannews.net 2012-12-26.[/ref] Han anklagades för att ha burit ett vasst föremål, enligt vår tolk var det en fickkniv. Det många olika personer berättat för oss följeslagare är att tonårspojkar ofta anklagas för att ha kastat sten. De säger också att stenkastning förekommer och att det är något som tonårspojkar gör här. Stenkastning vid väg 55 i Izbet at Tabib är ett svar på beskjutning från passerande bilar, säger de.
Jayyous, februari 2013
Per-Åke Skagersten
