Enligt barnkonventionens 27:e paragraf har alla barn rätt till den levnadsstandard som krävs för att de ska kunna utvecklas. Dit hör att ha ett hem, och det gäller överallt. 1Israel ratificerade barnkonventionen 1991. Konventionen har inte till
fullo införlivats i nationell lag.
En plats där ett barn känner sig hemma kan vara enkel och ha begränsad yta. Det går an så länge platsen är trygg; så länge ingen bryter sig in om natten, bevakar varje steg eller låter kameraögon söka över fönster och portar. Så länge det är en trygg plats att återvända till efter skoldagen. Under de två senaste åren har över 200 barn i östra Jerusalem blivit hemlösa på grund av husrivningar. 2Muntlig uppgift från Zakaria Odeh, The Civic Coalition for Palestinian Rights in Jerusalem.
En vanlig tisdag i januari i at-Tur, på Oljeberget, ser jag ett hushåll på 22 personer mista den övre av husets två våningar, den som av israeliska myndigheter betraktas som olagligt byggd. Familjen har fått några timmar på sig att packa ned personliga tillhörigheter och bära ut möbler. Framför den smala gränden samlas sedan allt fler polisbilar och när grävmaskinen anlänt ökar bevakningen av området. Maskinen snirklar sig fram i gränden, rycker och kränger innan den stannar. En grov kran reser sig mot himlen och några sekunder senare börjar väggarna rasa. Ett badrum med dekorerat kakel är det sista som faller. Från andra sidan huset hörs ljudbomber och antalet gränspoliser som rör sig nere i gränden växer. En nära släkting till familjen arresteras och förs bort.
Det tar åratal för en familj att bygga ett hem; mindre än två timmar att rasera det.
Familjen i at-Tur har i nära tjugo år kämpat för sin bostad. Till höga advokatarvoden läggs nu kostnaden för rivning (ofta omkring 200 000 kronor) liksom böter för att de inte själva verkställt den. Enda sättet att minska dessa kostnader skulle ha varit att familjen själv rev sitt hus, något som blivit allt vanligare. Vad krävs av självövervinnelse för att beordra någon att förstöra det egna hemmet?
När familjerna växer behöver också husen växa, men att få tillgång till mark är en omöjlighet. I Jerusalem har palestinierna tillgång till 12 procent av marken trots att de utgör 40 procent av befolkningen. 3Enligt nationalstatslagen, antagen i Knesset i juli 2018, ska israeliska staten se judisk bebyggelse som en nationell prioritet. Lagen utgör ytterligare hinder för palestinsk bebyggelse.
https://www.regeringen.se/4a523b/contentassets/3dc50b86f4c44c189bd5264cffe2f7d8/israel–manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-situationen-per-den-30-juni-20192.pdf
Likaså är det näst intill omöjligt att få tillstånd för att bygga till en befintlig bostad. I området finns det idag cirka 20 000 bostäder som uppförts utan tillstånd och som därmed hotas. Det är svårt att skapa trygghet för de barn som vet att hemma är en plats som kan vara borta innan skoldagen är slut.
Barn som bor i den muslimska delen av gamla stan i Jerusalem möter också andra svårigheter. Visst är det trångbott – mer än 37 000 personer på en yta mindre än en kvadratkilometer – men det är osäkerhet och rädsla som präglar vardagen. Alltfler bostäder tas över av israeliska bosättare som hävdar äganderätt och förklarar att de köpt bostäderna – genom mellanhänder – eller att bostäderna stått tomma. Argumenten är många.
Ovanför de vindlande smala trapporna vid Lilla klagomuren4Lilla klagomuren är en fortsättning på Klagomuren, belägen i det muslimska kvarteret och nära den plats som en gång utgjorde det Allraheligaste i templet.bor bosättare och palestinier dörr intill dörr. Kompakta metalldörrar avslöjar bosättarbostäder och innanför en dörr till ett enda litet rum utan fönster bor en palestinsk familj på fyra personer. Ett rektangulärt nät i en öppning vid sidan om dörren ger familjen luft.
Det är så annorlunda jämfört med livet för barnen i beduinbyn Khan al-Ahmar intill vägen mot Jeriko. Här bor familjerna i enkla skjul av korrugerad plåt eller med grova tyger som väggar. Beduinlivet som nomader med stora fårflockar ligger långt tillbaka i tiden och med allt mindre betesyta för djuren har möjligheterna till försörjning minskat drastiskt. Byns ledare, Abu Khamis, visar runt. Han lyfter ena handen mot öppningen till sitt hus.
– Här stannade en drönare och fotograferade rakt in.
När jag lyfter blicken ser jag en drönare som svävar högt ovanför. Att den kommer från någon av de omgivande bosättningarna är uppenbart.
Om cirka en månad kommer frågan om rivning av byn Khan al-Ahmar åter upp i rätten och därmed också frågan om tvångsförflyttning. Abu Khamis redogör för planerna på att skapa internationell uppmärksamhet. Han har lyckats förr och berättar gärna om kontakter med kända statsmän och diplomater. Han ger inte upp – det är för barnens skull – och konstaterar:
– Det folk ser på tv glömmer de efter några dagar, det som de sett med egna ögon glömmer de aldrig.
Det är varje barns rättighet att bli sedd – och att ha en plats att kalla hemma.
- 1Israel ratificerade barnkonventionen 1991. Konventionen har inte till
fullo införlivats i nationell lag. - 2Muntlig uppgift från Zakaria Odeh, The Civic Coalition for Palestinian Rights in Jerusalem.
- 3Enligt nationalstatslagen, antagen i Knesset i juli 2018, ska israeliska staten se judisk bebyggelse som en nationell prioritet. Lagen utgör ytterligare hinder för palestinsk bebyggelse.
https://www.regeringen.se/4a523b/contentassets/3dc50b86f4c44c189bd5264cffe2f7d8/israel–manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-situationen-per-den-30-juni-20192.pdf - 4Lilla klagomuren är en fortsättning på Klagomuren, belägen i det muslimska kvarteret och nära den plats som en gång utgjorde det Allraheligaste i templet.
