Det är tidigt på morgonen och vi är på väg till en jordbruksgrind som ligger norr om Tulkarem på norra Västbanken, det är en av de fjorton jordbruksgrindar [1] som vi kontinuerligt besöker. Klockan är fem på morgonen och det är inte helt ljust ute men till skillnad från den tidigare gruppen följeslagare, som var här februari, mars och april, så har vi en varm och behaglig luft när vi väl kommer ut.
Jag som är så morgontrött trodde att det här skulle vara en av de jobbigaste uppgifterna men inser att det här är min favorituppgift. Här vid jordbruksgrindarna får jag träffa gamla, unga, män och kvinnor.
Jag får glada god morgon rop och jag har blivit bjuden på kaffe, fått grönsaker och till och med en ros när jag har stått och räknat förbipasserande. Vår tolk, guide och chaufför som kan både arabiska och hebreiska, brukar stå bakom oss och översätta vad som sägs och ofta får vi höra ”nu kommer det vara lugnt när det är internationell närvaro”.
Grindarna leder in till sömzonen som är en landremsa mellan den gröna linjen, den internationellt accepterade gränsen från 1967, och den mur som Israel på flera ställen byggt på palestinsk mark, vilket strider mot folkrätten. [2]
När muren byggdes delades byar i mitten så en del kunde hamna i sömzonen och den andra delen på andra sidan muren med resultatet att lantbrukare kunde få delar av sin mark inne i sömzonen. För att lantbrukarna ska kunna nå sina marker inne i sömzonen måste de få speciella tillstånd att passera jordbruksgrindar. Den israeliska organisationen Machsom Watch har uppmärksammat att det har blivit svårare och svårare för de palestinska lantbrukarna att få nya tillstånd. [3]. Även FN:s kontor för humanitärt bistånd, UNOCHA, har uppmärksammat att det har blivit svårare för palestinska lantbrukare att nå sina egna marker i sömzonen. [4]
Idag är vi på väg till jordbruksgrinden Qffin intill sömzonen. Här brukar det enligt vår egen statistik passera runt 170 personer när grinden är öppen mellan kvart i sju och halv åtta på morgonen. När vi kommer fram står det en grupp av palestinska lantbrukare och väntar. Vid den här grinden säljs det även kaffe så medan vi väntar på att israeliska militären ska komma och öppna grinden passar vi på att dricka dagens första kopp arabisk kaffe.
Idag öppnas grinden i tid och lantbrukarna börjar ställa sig i kö med sina traktorer eller åsnor för att få gå igenom grinden.
Alltför ofta när vi är vid jordbruksgrindarna öppnas de senare än de ska eller så stängs de för tidigt. Andra vanliga problem som vi följeslagare ser är att personer blir nekade att gå igenom trots att de har tillstånd. Det kan exempelvis vara att ett namn är felstavat, men ibland verkar det från vårt perspektiv inte finnas någon anledning, som idag när vi ser sju personer nekas inträde med hänvisning till att de är för fint klädda för att bruka mark.
Stämningen är lugn trots att sju palestinier inte släpptes igenom grinden på grund av deras klädsel, men efter ett tag ser vi att en ung palestinsk man omhändertas av soldaterna och förs iväg bakom en stenvägg. När vi ser honom igen är han handfängsel, sittandes på huk mot en stenvägg.
Det börjar bli en upprörd stämning vid grinden och en person som vi av de andra lantbrukarna omkring får höra att är mannens yngre bror springer in och försöker hjälpa sin bror, men det slutar med tumult och den yngre brodern blir nedbrottad och även han kvarhållen av militären.
När det har gått tio minuter anländer militärpolisen och den unga mannen med handfängsel blir bortförd medan den yngre brodern släpps.
Två veckor senare träffar vi den yngre brodern igen vid samma jordbruksgrind och vi frågar hur det har gått. Han berättar att hans bror greps eftersom han hade fel uppgifter i sitt tillstånd, men att han nu är hemma, under husarrest. Han ska betala en avgift och förlorade sitt tillstånd att passera jordbruksgrinden, säger brodern. [5]
Själv hade han fått behålla sitt tillstånd och ska nu passera jordbruksgrinden. På grund av händelserna förra veckan är han nervös och stannar ett tag hos oss innan han tar mod till sig. Men allt går bra och han kommer igenom till sin familjs landområde.