Ett förtryck som inte syns

Efter nästan två års väntan på grund av coronapandemin är jag i Palestina igen. Den här gången som deltagare i det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI. Under tre månader kommer jag att bo i Yatta – South Hebron Hills på södra Västbanken. Vi kommer att vara ett team på fyra personer, Kerstin min svenska följeslagarkamrat, och en kollega från Kanada och en från Argentina.

Livet är så annorlunda här. Yatta är en liten konservativ stad och runt om i distriktet bor bönder och beduiner och väldigt få pratar engelska. För mig blir det en blandning av lite arabiska, engelska och tecken- och kroppsspråk som hitintills fungerat rätt så bra. Här får vi lära oss att vara ytterst sparsamma med vattnet och inte slösa som hemma då det är en av de svårigheter befolkningen på södra Västbanken brottas med¹. Vattenproblemet är en del av ockupationen. Till detta kommer den militära närvaron som syns överallt, avspärrade militära områden och ”firing zones”, bosättningar med vakttorn, och tillfälliga vägspärrar. Israeliska bosättare som ofta är beväpnade finns över hela området. Bosättarna får hela tiden mer makt och ofta agerar de med stöd av armén². ³

Kerstin och jag har varit ute varje dag sedan vi kom hit och besökt de herdar som är mest utsatta. Vi har åkt tidigt på morgonen då fåren ska ut på bete, men när vi anlänt har enstaka bosättare vid flera tillfällen redan varit ute och hotat och skrämt den palestinske fåraherden och hans får. Bosättarna försöker många gånger blanda sina djur med de palestinska för att sedan kunna ringa polis och militär för att fåraherden ska bli arresterad. Det händer att de slår och hotar herdarna och också att de slagit herdarnas djur.

Jebreen med sina får. Foto: Yvonne

Det är internationella aktivister på plats här och när de ringer till polisen eller militären kommer de oftast. Ibland skriver de en rapport, ibland ingen. Ibland säger de att de inget kan göra och ibland att herden inte äger marken, trots att herden har papper på att familjen ägt marken i många generationer. Ibland säger de att det är israelisk statsägd mark. Inget händer som skyddar bonden eller fåraherden. När vi är på plats gör vi en intervju för att kunna skriva en incidentrapport som skickas till FN och vi skriver också en intern rapport till EAPPI.

Polis på plats efter att bosättare jagat fåraherdens djur. Foto: Yvonne

På lördagar arrangerar den israeliska organisationen Ta’ayush⁴till stöd för befolkningen i byarna runt Yatta den så kallade ”Land Day Action” och bjuder in andra organisationer som finns på plats i området. Vi har deltagit en gång och åkte ut tillsammans med Center for Jewish Non Violence, CJNV, och Operation Dove. Vi var 12 personer som delades upp i tre grupper. Jag och Kerstin åkte tillsammans med två italienare från Operation Dove till en herde och var på plats vid åttatiden.

När fåraherden gick ut med sina får vid sjutiden på morgonen såg han bosättare som var med sina djur på hans ägor. Han valde denna gång att inte konfrontera bosättaren utan tog sina får till ett annat fält. Vi fick i uppdrag att gå två och två upp på kullarna för att hålla utkik om bosättare skulle dyka upp. Mannen sade att han känner sig tryggare när vi är med honom på fälten. Under de tre timmar vi var på plats kom militär och polis förbi vid flera tillfällen. Redan klockan 8.10 kom den första polisbilen med militäreskort. De pratade med fåraherden som precis som vanligt berättade om bosättare som låter sina djur beta på hans marker. Polisen lyssnade, skrev ingen rapport och lämnade platsen.

När det var dags att plantera olika grödor följde vi med och hjälpte till en timmes tid med att rensa ogräs och planterade tobak på en liten åkerplätt som familjen har. En riktigt rolig uppgift och vår insats uppskattades.

Tobaksplantering. Foto: Yvonne

Vår och andra internationellas närvaro ger familjen ett skydd och ett hopp om en bättre framtid. Våra rapporter är en del i FN-systemets rapporter⁵ som sammanställs med annan data som samlas in här i Palestina.