– Vet du vad jag inte gillar med Jerusalem? Att det är delat, judar och araber umgås inte. Yosef, som jag har sett på avstånd förut men aldrig pratat med, är soldat vid Zaytoun, en av de fyra vägspärrar som markerar var Jerusalem börjar. Yosef fingrar en del på sitt vapen samtidigt som vi pratar.
– Jag är ifrån norra Israel, det är annorlunda där.
Yosef verkar vilja prata mer men jag hinner inte ställa några fler frågor, vi blir avbrutna av att hans walkie talkie skriker till. Han säger ”nice to meet you” och öppnar en av väspärrsgrindarna och försvinner.
Det krävs bara tio minuters promenad från Damaskusporten i öst för att nå det shoppingcenter som markerar var västra Jerusalem börjar. Doften av saffran och kardemumma i öst byts ut mot doften av kaffe latte och nybakade croissanter i väst. Västra Jerusalem påminner mer om en västeuropeisk stad än något annat.
Vanligtvis när städer överraskar blir jag lycklig. Städers eviga förändring och mångsidighet brukar inspirera. Men i Jerusalem blir jag matt och den förändring som sker här är allt annat än inbjudande. Jerusalem är en komplex stad och alla ingredienser i konflikten finns här. Jag utmanas ständigt att ifrågasatta möjliga förutfattade meningar om hur en konflikt ser ut.Efter kriget 1948 då Israel utropade sin självständighet delades också Jerusalem där väst blev huvudstaden [1].
Tjugo år senare, direkt efter sexdagarskriget 1967, annekterades östra Jerusalem. Öst hamnade under Israels kontroll och palestiniers legala status ändrades från ”medborgare” till ”boende” i den egna staden. Knäckfrågan för Israel sedan dess har handlat om att ena Jerusalem genom demografisk kontroll. Enligt den israeliska stadsplaneringen för Jerusalem ska dens demografiska balans ändras med målet att judar utgör majoriteten [2].
– Ni förstår, det pågår ett ”tyst krig” här i östra Jerusalem, förklarar en av våra lokala kontakter verksam inom “The Civic Coalition for Palestinian Rights in Jerusalem”.
Indragna byggnadstillstånd, konfiskering av land, husdemoleringar, höga skatter, bristande välfärd äter upp palestiniers vardag. Jerusalem är viktig för judar, kristna och muslimer och det är långt ifrån endast religion eller identitet som avgör det. I Jerusalem finns tillgång till arbete, sjukvård och utbildning.
– Den största och viktigaste utmaningen för palestinska Jerusalembor är att kunna stanna där de är, förklarar vår lokala kontakt.
Det finns inte någon del av öst som inte påverkas av den påtvingade enandet från väst eller den israeliska bostadspolitiken. Samtidigt som palestinier kämpar för att stanna kvar byggs och planeras nya israeliska bosättningar i strategiskt viktiga områden. Det återstår endas tretton procent för palestinier att bygga på i östra Jerusalem och denna akuta brist på mark skapar sociala, ekonomiska och politiska problem [3].
I Al Bustan, Silwan (östra Jerusalem), riskerar fler än tusen palestinier att bli tvungna att lämna sina hem och i Al´Isawiya (östra Jerusalem) demolerades 2010 åttiotvå hus på grund av att de bedömdes vara illegala[4].
I Gamla stan behövs det bara en kort promenad för att inse att även där, mitt i vad som är palestinska kvarter dyker fler och fler israeliska flaggor upp som tecken på att israeliska bosättningar etableras även där. Samma dag som jag träffar Yosef vid vägspärren träffar vår grupp Mahmoud som ska guida oss igenom Gamla stan. Han visar sina gamla kvarter där han växte upp, gamla vänners hus och en igenbommad dörr där han själv drev ett ungdomscenter till 2009 då han blev tvungen att stänga.
– Jag var lyckligare förr än vad jag är nu. Förr kunde man gå överallt och Jerusalem tillhörde, trots delningen, oss alla. Nu är det annorlunda och livet är svårt här i öst. Det blir svårt att undvika tanken att kanske det är så att den israeliska soldat jag träffat samma dag och palestiniern Mahmoud saknar samma sak.
Ett fredligt Jerusalem rättvist och funktionellt fördelat där det finns utrymme för judar, muslimer och kristna att leva men också att dela sina liv med varandra.
