Fem skott i huvudet och en av Mellanösterns främsta frihetskämpar var död. Förra veckan mördades regissören Juliano Mer Khamis i Jenins flyktingläger på Västbanken. ”Juliano kämpade mot ockupationen under hela sitt liv, vi tänker fortsätta kampen”, säger kollegorna på Frihetsteatern.
– Alla gillar inte det vi gör. Vi måste dölja vårt budskap i musik, färg, rök och humor för att inte möta för stort motstånd.
Orden är Juliano Mer Khamis. Det är den tionde februari 2011 och jag ska snart se Frihetsteaterns senaste uppsättning Alice i Underlandet. Pjäsen är en succé och har spelat för fulla hus sedan premiären.
– Alice i Underlandet är väldigt politisk. Vår tolkning handlar om ockupationen och om kvinnors rättigheter. Det här är första gången i palestinsk teater som en man och en kvinna tar på varandra på scen, säger teaterns grundare Juliano Mer Khamis.
I Frihetsteaterns Alice i Underlandet är Alice en ung palestinsk kvinna som blir förlovad mot sin vilja. Under förlovningsakten blir Alice bortrövad av en vit kanin som för henne till Underlandet där hon mottas som en drottning. Kaninen har ett uppdrag till Alice: hon ska befria Underlandet. Men hur ska Alice lyckas bekämpa den röda elaka drottningen (ockupationen) som styr Underlandet? Och hur ska hon bli av med alla giftaslystna män?
När Juliano Mer Khamis startade Frihetsteatern år 2006 var tanken att den skulle vara en frihetsoas för flyktinglägrets barn. På teatern kunde de visa sina känslor och här slapp de familjens, skolans och ockupationsmaktens förtryck. Idag är Frihetsteatern ett kulturcentrum med en teaterskola. Teatern ger även dramaterapi där ungdomar får hjälp att bearbeta svåra minnen, exempelvis den israeliska invasionen år 2002 då flyktinglägret närapå jämnades till marken och 52 palestinier mördades.
– Alla ungdomar här i Jenin har ockupationen i sitt skelett och i sitt blod. Många har upplevt våld och död på nära håll. Det vi gör är att försöka hjälpa dem att frigöra sig själva från den ockupation som begränsar dem mest; rädslan och ockupationen av deras medvetande, säger regissören under vårt möte.
Musik. Färg. Rök. Och humor. Det räckte inte. Någon störde sig så mycket på Juliano Mer Khamis att han bestämde sig för att döda honom. Och när regissören var på väg hem från Frihetsteatern i måndags sköts han till döds av en maskerad man. Kvar i den röda bilen fanns hans åtta månader gamla son och dennes barnflicka. I en lägenhet i en annan del av Jenin fanns Juliano Mer Khamis fru, höggravid med tvillingar.
Ingen, förutom mördaren, vet vem och varför Juliano Mer Khamis dödades. Var det den israeliska säkerhetstjänsten som ville tysta en av ockupationens hårdaste kritiker? Eller var det en fundamentalistisk palestinier som inte klarade av att kvinnor och män spelade teater tillsammans? Juliano Mer Khamis var palestinier och jude. Han kallade sig hundra procent palestinier och hundra procent jude och lät teatern bli en mötesplats för båda folken. Det gav honom vänner – och fiender – för livet.
Den 4 april 2011 släcktes ett ljus i Mellanöstern. Nu är det upp till världen att ta vid där Juliano Mer Khamis slutade – och tillsammans med Frihetsteatern kämpa för fred och frihet.
