Faller en, faller alla

Fastemånaden ramadan är över för i år vilket för många innebär lyxen att ta en morgonkaffe eller kanske njuta av en god lunch. Men för palestinier kan slutet på ramadan innebära början på en tung oro. Ett flertal planerade rivningar har varit pausade under fastemånaden men kommer snart att påbörjas. Byn Khan al-Ahmar står högt upp på prioriteringslistan för rivningarna.

Bilden visar en följeslagare som promenerar i byn och som är vänd med ryggen mot kameran. — Under flera år har följeslagare regelbundet besökt byn Khan al-Ahmar för att övervaka utvecklingen och bidra med sin skyddande närvaro.

Jag ser rakt in i ögonen på en åsna och känner hur solen står högt på himlen över oss båda. Värmen dallrar i luften när jag anländer till beduinbyn Khan al-Ahmar. Barnen leker i området och reagerar knappt på vår ankomst, vi är inte de första följeslagarna de ser. I flera år har Ekumeniska följeslagarprogrammet varit på plats i Khan al-Ahmar för att bidra med sin skyddande närvaro.

Khan al-Ahmar är en palestinsk beduinby som ligger på Västbanken i närheten av Jerusalem. Klämd mellan två israeliska bosättningar som vill utvidga sitt territorium. Idag bor det mellan 650 000 och 800 000 bosättare på Västbanken inklusive östra Jerusalem, som Israel annekterade år 1967.¹ Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och är enligt internationella brottmålsdomstolen ett krigsbrott. ²

Trots detta fortsätter Israel att bygga ut bosättningar. Trenden lär inte vända nu när den nya regeringen utgörs av en koalition bestående av ultraortodoxa och högerextrema partier, och däribland finns exempelvis säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir, själv känd som israelisk bosättare på Västbanken och som uppmuntrat till annektering av området.³

En bild på en åsna i området, bakom den ser man några av bybornas hem. — Åsnan, ett av många djur vi möter i Khan al-Ahmar.

Under vårt besök i Khan al-Ahmar träffar vi byns talesperson Abu Khamis. Han har medievana och spottar ur sig viktiga händelser och årtal och vi kan inget annat än lyssna och ta in. Han berättar att byn länge har varit en måltavla för rivning och blivit en symbol för den palestinska kampen mot Israels ockupation. Han berättar att byn har en stor betydelse för de fem närliggande beduinbyarna och att om byn försvinner kommer andra beduinsamhällen också försvinna. Han jämför situationen med en dominobricka. Faller en, faller alla.

Trots tidigare rivningsordrar har Khan al-Ahmar kunnat räddas tack vare internationella påtryckningar. Men denna gång finns varken kameror eller internationell närvaro på plats. Abu Khamis tror att den israeliska staten kommer att använda en ny strategi och dyka upp oplanerat för att sedan blockera området så att inga journalister kan komma in under rivningen.

Nästa gång vi följeslagare är på plats kan det vara då vi får bevittna 160 människor, hälften av dem barn stå utan ett hem. Men hoppet är det sista som lämnar Abu Khamis. Han har nära till skratt, ler mycket och gestikulerar glatt med händerna när han pratar. När jag frågar honom vad vi kan göra åt situationen säger han kort och koncist:
– Berätta för världen om det ni ser här.