Familjen Jabari i Hebron försöker klara sin försörjning på mark som israeliska bosättare konfiskerat. Israelisk domstol har fyra gånger tilldömt den palestinska familjen äganderätten. Trots det hindras Abdel Karim Jabari att bruka sin mark.
– Lämna området! Lämna nu, annars skjuter jag dina får!
På kort avstånd kunde vi följeslagare följa händelsen.
Abdel Karim Jabari försöker övertyga soldaterna att han har tillstånd för bete på sin mark. Familjen Jabari äger marken.
Inget hjälper mot soldatens tillsägelser. ”Säkerhetsskäl”, upprepar soldaterna. Abdel Karim driver upp fårhjorden till en höjd i motsatt riktning.
Det är lördag den 27 februari klockan tjugo över nio på förmiddagen. Familjen Jabaris mark ligger längst norrut på Prayer’s Road i Hebron, mellan de israeliska bosättningarna Kiryat Arba och Giva Haávot. Israeliska bosättningar på ockuperad mark är illegala enligt internationell rätt. [1]
Ängen med frodigt högt gräs är ungefär 250 x 150 meter stor. Ängen sluttar svagt från bosättningen Giva Haávot ned mot bosättningen Kiryat Arba. [2] Över ängen mellan bosättningarna löper en stenlagd gångväg med trappor som byggts av bosättarna. Mitt emellan bosättningarna längs gångvägen står ett tält som används som synagoga.
Utanför tältet finns några pojkar och vuxna män från bosättningen, klädda i bönemantlar.
Efter ytterligare en vända längs Prayer’s Road återvänder vi till kanten av Jabaris fält. Abdel Karim berättar om händelseutvecklingen med hjälp av sin son Ali som är duktig på engelska.
– Detta har pågått sedan 2001. 2001 byggde bosättarna ett litet tält som de använt som synagoga trots att vi äger marken. Bosättarna hävdar att det är israeliskt land, med argumentet att det står i bibeln, översätter Ali. [3]
– På nätterna mot lördag, sabbaten, brukar bosättare komma förbi vårt hus. De kastar sten och skriker. Otrevligt. Förra lördagen skar någon av vattenslangen till huset. Vi tittar på vattenslangen går när vi lämnar ängen. Vi ser att lagningen av den svarta slangen inte blev helt tät.
Abdel Karim fortsätter berättelsen:
– Vi har flera gånger fått rätt till vår mark i israelisk domstol, senast i februari 2015. I april 2015 rev israeliska armén synagogan. Efter rivningen blev vardagen svårare med fler trakasserier mot oss palestinier. Under ramadan förra hösten kom armén igen med bulldozer och rev det nya tältet som bosättarna åter byggt upp.
Åter hemma läser vi följeslagare i tidigare rapporter om synagogstältet. Abdel Karims berättelse stämmer med vår loggbok som vi ärvt från tidigare grupper. [4] Under vår kvällspromenad samma kväll ser vi en israelisk kapten och en soldat som pratar med Abdel Karim. Kaptenen antecknar flitigt under samtalet.
När vi återvänder till ängen fredag kväll den 11 mars är tältet borta. Kvar finns en grushög med bråte. Armén kom i onsdags kväll med en bulldozer och rev tältet enligt den information vi fått. På den tomma marken står nu en stor grupp bosättare i bönemantlar. Gruppen sjunger omväxlande med tyst bön för att fira sabbaten.
Vi betraktar gudstjänsten på avstånd i 45 minuter. På vägen 30 meter därifrån finns den israeliska vägspärren jag skrev om i förra reserapporten.
Trots att armén demolerat synagogstältet deltar en soldat i gudstjänsten. En israelisk polisbil rullar sakta förbi på vägen.
