Trots tårgas och skarp ammunition springer barnen mot soldaterna med stenslungor i händerna. Många täcker sina ansikten. Bakom dem står de vuxna männen och betraktar konfrontationen.
På Västbanken kan fjortonåringar som kastar sten dömas som vuxna. Foto: Carl BradshawRedan på avstånd ser vi demonstranter som bränner bildäck. Vi befinner oss i byn al-Mughayyir tre mil norr om Ramallah och anländer lagom till veckans fredagsdemonstration. Runt 250 män har samlats på fältet utanför byn. Enligt Israels militärorder 101 från 1967 är det olagligt för mer än tio personer att samlas på Västbanken om syftet kan tolkas politiskt [1], vilket strider emot rätten till mötesfrihet [2].
Ett trettiotal israeliska soldater är också på plats, utspridda på bergssluttningarna och fältet framför oss. Militärjeepar spärrar av en av vägarna in till byn och säkerställer att israeliska bosättares fordon inte kan nås av demonstranterna. Trots detta ökar passerande bilar farten när de upptäcker folkmassan på fältet. Jag ser hur två israeliska soldater lägger sig i skjutställning bakom en gärdsgård. Demonstrationer sker runtom byar på Västbanken och i Gaza varje fredag [3] men enligt en av demonstranterna [4] på plats är stämningen i al-Mughayyir mer uppeggad än vanligt.
Sex dagar tidigare sköts 38-årige Hamdi Taleb Na’asan till döds av invånare från närliggande Adei Ad, en utpost till den israeliska bosättningen Shilo [5]. Vi var närvarande under sammandrabbningen och bevittnade hur israeliska soldater intervenerade och separerade bosättare och bybor. Armén höll tillbaka palestinierna med tårgas och gummikulor. I enlighet med artikel 53 i fjärde Genèvekonventionen är det olagligt för ockuperande makt att förstöra civil egendom [6]. Trots detta så förblev militären passiv när bosättare under 49 minuter brände byns olivträd.
Invånare i Adei Ad har tidigare anklagats för stenkastning mot amerikansk konsulatpersonal [7] samt attackerat israeliska soldater när dessa beordrats att rasera infrastruktur i Adei Ad [8]. Alla bosättningar och bosättarutposteringar på Västbanken är illegala enligt internationell rätt [9]. Fram tills att Israels högsta domstol år 2003 fastslog att marken varpå Adei Ad är belagd tillhör Israel, var bosättarposteringen illegal även enligt israelisk lagstiftning [10]. Att legalisera markstöld från bosättare retroaktivt är vanligt förekommande [11].
Idag är det banderoller med Hamdis porträtt som byborna har framför sig när de samlas till fredagsbön. Samtidigt som de vuxna ber kastar barn stenar mot soldaterna som öppnar eld med gummikulor. Fler barn sluter upp. Många håller stenar i händerna och en del bär på lökar, vars ånga minskar effekten av tårgas. De vuxna håller sig i bakgrunden. Enligt Lana Ramadan på organisationen Addameer, som arbetar för palestinska fångars rättigheter, är maxstraffet för stenkastning mot en israelisk soldat tio års fängelse medan motsvarande siffra för att kasta sten mot ett fordon är 20 år. Trots att barn mellan 12 och 14 år maximalt kan dömas till sex månaders fängelse medan motsvarande straffsats för barn mellan 14 och 16 år är ett år, så råder det undantagstillstånd när det kommer till handlingar som har över fem år på straffskalan. Detta leder till att fjortonåringar som kastar sten kan dömas som vuxna (16 år och äldre) [12].
Sammandrabbningen intensifieras och soldaterna skjuter skarpt. Tårgasen regnar ner. Byborna sparkar undan tårgasbehållare eller täcker dem med jord. En drönare flyger över oss för att kunna fotografera demonstranter för framtida åtal. Jag räknar 25 skadade bybor.
Demonstranter möts av tårgas men sparkar undan tårgasbehållare eller täcker dem med jord. Foto: Carl Bradshaw
