Vissa frågor är svåra att ställa. Men under mitt tredje besök i byn Al Jaba känner jag att den mest självklara måste få ett svar: - Hur klarar ni av att fortsätta bo här? Nasser El Din en av byborna svarar utan att tveka. - Vi måste. Min far och farfar ägde den här marken så jag måste fortsätta kämpa. Vad har jag annars?
Al Jaba har cirka 1000 invånare och ligger nästan mitt på Gröna linjen [1] i det område väster om Bethlehem som är under stor risk att annexeras av Israel [2]. Om muren byggs enligt nuvarande planer [3] kommer flera byar, bland annat Al Jaba att hamna på den israeliska sidan.Vilka konsekvenser det kan få för en familj att bo kvar i området, där de har bott i generationer bakåt, vet familjefadern Nasser El Din. Han planerade att flytta in i ett nytt hus tillsammans med sin familj för tio månader sedan.
– Vi hade varit inne i Betlehem under dagen och valt ut en ny soffa, och en del andra möbler. På kvällen satt vi och planerade vår ekonomi för att räkna på vad vi hade råd att köpa. Vi gjorde upp många planer inför framtiden.Under natten, i vad de trodde skulle bli den sista i sitt gamla hus, kom israeliska armén och rev det nya huset på bara några timmar.
Den officiella orsaken var att familjen saknade bygglov [4]. Nasser visar oss runt ovanpå grunden som är det enda som finns kvar av huset. Att gå runt bland resterna av det hem som familjen aldrig hann flytta in i är overkligt och svårt att ta in. Familjen lever fortfarande med sviterna av den ödesdigra natten.
– Min fru gick in i en depression efter att våra framtidsplaner med huset förstördes och hon har fortfarande inte återhämtat sig. Och hur ska jag förklara för mina barn att de rum som de skulle få inte finns kvar? Mina barn frågar fortfarande varför de rev just deras rum, de hade ju inte gjort något fel!
Det gör ont i mig varje gång de frågar, säger Nasser. Eftersom Gröna linjen oftast inte är utmärkt är det svårt att skilja på vad som är Palestina och vad som är Israel när man tittar ut över marken runt omkring Al Jaba. Gränsen är inget som befolkningen i området lägger särskilt stor vikt vid.
– Vi har inga problem med folket i Israel. Vi har mycket affärer över gränsen och flera gånger har israeliska familjer kommit hit på bröllop.
När vi kommer ner till huvudvägen sitter två invånare från byn och vänta i skuggan. Nasser förklarara att de väntar på att bli hämtade av israeliska arbetsgivare. Många i byn jobbar i Israel eftersom lönerna är bättre. Orsaken till alla de problem som byn upplever blir ännu svårare att förstå när man ser hur sammanflätade människors liv är. Vi går vidare till Al Jabas jordbruksmark och Nasser presenterar oss för Mohammad, som också bor i byn.
Några dagar tidigare fick han ett samtal från en vän som sett att bulldozers och soldater befann sig på Mohammads jordbruksmark.
– Jag ringde mina söner som åkte dit. De var tvungna att stå i tre timmar och se på när israeliska armén tog över hundra av våra olivträd med rötter och allt! Vi har inte fått någon förklaring. Soldaterna som hindrade mina söner från att ta sig fram till marken sa bara att de följde order.
Efter att ha träffat flertalet bönder i området förstår man att olivträd i Palestina har ett stort symboliskt värde. Olivträd representerar livet och historien i området.
– En del av träden som de tog var över 50-60 år gamla. Varför blev mina träd plötsligt farliga?
Mohammad förklarar detaljrikt hur han tillsammans med sina söner vid olika tidpunkter på året vattnar träden, beskär grenar, plockar oliver och så vidare.
– När man tar över olivträd från sina föräldrar och vårdar dem år ut och år in så skapar man en relation till träden. Det känns som att de har tagit ett av mina barn ifrån mig, säger han.
Under samtalet sitter Mohammads söner som är i tjugoårsåldern tysta bredvid. Plötsligt lämnar en av dem mötet med tårar i ögonen. Mohammad förklarar att han själv som är gammal klarar av att hantera förlusten, men sönerna som inte kunnat skydda familjens träd har svårare att hantera sina känslor.
– Det kommer att ta tid för dem att komma över händelsen, förklarar Mohammad.
När vi ska lämna Al Jaba så ser Nasser och Mohammad att en flagga med hebreisk text har satts upp på kullen närmast byn. De blir oroliga men vet inte vad det innebär. Efter att ha diskuterat med diverse invånare i byn gissar de att det förmodligen är en av bosättningarna som signalerar att den kommer att flytta närmre. Men ingen vet säkert.
Känslan av att invånarna i Al Jaba är oönskade där de befinner sig blir tydlig och de flertalet bosättningarna man ser från byn känns plötsligt väldigt hotfulla.
