Julen är här och i år ska jag fira den i Betlehem. Staden dit Maria och Josef begav sig från Nasaret i Galileen för att skattskriva sig. Staden dit många än idag vallfärdar för att fira jul. Det är varmt ute, 23 grader, och jag och min kollega sitter på en buss på väg hem från Tiberias i Galileen. Jag kollar ut över landskapen och den åtta meter höga muren som slingrar sig längs motorvägen. I mina hörlurar spelas låten ”Make the gates all wide” (”Gör portarna vida”).

”Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.”

Lukasevangeliet 2:3-5
Galileiska sjön i Galileen i norra Israel. Foto: Fredrik

Under några dagar har vi varit lediga från vårt uppdrag som följeslagare. Vi har vandrat i bergen runt Galileiska sjön där Jesus en gång växte upp. På vägen hem kliver runt 20 militärer på bussen och de är, precis som vi, på väg tillbaka till sina uppdrag. En av dem sätter sig bredvid mig med geväret mot mitt ben. Jag flyttar undan benet men den militära närvaron går inte att fly från här. Låten jag lyssnar på handlar om hur Jesus kom till jorden, inte som en mäktig kung med svärd, som judarna väntade på, utan som ett barn, en flykting, född i ett stall i Betlehem.

En israelisk militär bredvid mig på bussen med sitt gevär mot mitt ben spelar spel på sin mobil. Foto: Fredrik

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Lukasevangeliet 2:9-12

Betlehem är sedan år 1967 under Israels ockupation av Västbanken. För att komma dit behöver du passera separationsbarriären, eller muren. Den skiljer Israel från de ockuperade områdena på Västbanken och Gaza och är omkring 750 kilometer lång. Den internationella domstolen i Haag slog år 2004 fast att muren strider mot internationell rätt.1https://www.ir-amim.org.il/en/issue/separation-barrier eller https://www.btselem.org/topic/separation_barrier För att ta dig genom muren behöver du passera vägspärrar, så kallade ”checkpoints”. Den stora vägspärren mellan Jerusalem och Betlehem kallas för ”Checkpoint 300”. Där står följeslagare nästan varje dag för att bevaka att människor kommer igenom, rapportera när det inte sker och visa solidaritet med dem som tvingas återvända hem. Palestinier kan nekas att passera om deras barn inte har födelsebevis eller om deras tillstånd har gått ut. Fast de flesta palestinier har varken råd eller tillstånd att passera, medan turister kan passera fritt, utan tillstånd. En kvinna berättar för mig att varje morgon kliver tusentals palestinska män upp klockan ett på morgonen för att ta sig till vägspärren. Där väntar de i flera timmar på att släppas igenom för att komma till sina arbeten, och kommer hem sent på kvällen. De genomgår samma procedur varje dag. Varje morgon spelas samma enformiga låt i högtalarna och kvinnan berättar för oss att männen behandlas som djur av militären.

Varje morgon samlas hundratals människor och köar på väg till arbetet vid Checkpoint 300 utanför Betlehem. Foto: Julia

”De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.”

Lukasevangeliet 2:16-20

På bussen från Galileen funderar jag över hur berättelsen om Maria och Josef hade utspelat sig idag. Att de köar vid vägspärren tillsammans med hundratals andra, med en åsna de inte har tillstånd för och är frustrerade över att inte få röra sig fritt.2https://www.globalis.se/Konflikter/palestina Den enda rimliga tanken är, som spelas i låten, att göra portarna vida. Följeslagarprogrammet finns på plats i Palestina och Israel för att vi tror på det herdarna fick bevittna, att fred är möjlig. Inte med krig och våld utan med medmänsklighet och solidaritet. Därför tror vi att ockupationen behöver upphöra, muren rivas och vägspärrarna öppnas. Vårt uppdrag är att bevittna det som sker och berätta för omvärlden. Min önskan är att du, liksom Maria, tar det du får höra till ditt hjärta och begrundar det – för båda folkens skull!

Jag önskar dig en fridfull jul! 

Konstverk på muren vid Betlehem. Foto: Tove

Make the gate all wide – A treehouse wait
”Make the gates all wide, open up the doors
For the King of Glory and the Lord of Lords
Although He could He didn’t come with riches and with might
Instead He was a refugee born one midwinter night

He was born out in a stable ’cause they found no room for him
On the hay right by the cattle, can you hear the angels sing?
Joy to the world the Lord has come, ooh Earth, receive your King

For those who had to flee their homes, for those with nothing left
He came to be the hope himself of peace and righteousness

So open every door and make the gates all wide
Let’s welcome everyone in need this Merry Christmas time”

Fler rapporter