Med Nor Amros hus i ryggen är utsikten upp mot Olivberget vacker, men av Nors hus finns bara hälften kvar. För snart två år sedan revs halva huset och nu väntar Nor på israeliska myndigheter ska riva det som finns kvar av huset.
Strax nedanför murarna till gamla stan ringlar sig Kidrons dalgång fram. Det är ett vackert område fyllt med grönska och en kontrast mot sandfärgen i stadsmuren. Vi står där nere och tittar på Olivbergets sluttningar och känner historiens vingslag som finns närvarande vart man än går i Jerusalem
– Det var i denna dalgång som det sägs att Jesus uppehöll sig berättar, Nor Amro.
Nor är karismatisk och ödmjuk och bor i ett halvt hus med sin mamma, bror, svägerska och brorsbarn. Israeliska myndigheter började riva halva huset utan förvarning en tidig morgon för snart två år sedan när hela familjen låg och sov. Nu bor familjen i det som återstår av huset. Nor berättar historien när vi hälsar på honom en fredag förmiddag. Han informerar oss om området och om framtiden på ett öppet sätt. Det märks att han har berättat sin historia många gånger tidigare, bland annat för följeslagare. När vi går ut visar Nor den delen av huset som förstördes och det syns tydligt att det var en stor del av huset som revs.
När Israel annekterade östra Jerusalem införde de israeliska lagar och vissa områden bebodda av palestinier planerades att istället bli nationalparker [1]. 1965 stiftades lagen ”Israeli Planning and Building Law” som reglerar byggnadstillstånd, alla byggnader utan tillstånd kan rivas. För att kunna ansöka om byggnadstillstånd måste man kunna visa att man äger marken. Enligt Norska flyktinghjälpen är 65 procent av östra Jerusalem oregistrerat. Att ansöka om att få ägarskapet registrerat för ett landområde kan innebära att man förlorar landområdet, därför avstår en del från att försöka. De som kan visa på ägarskap kan ansöka om byggnadstillstånd men det är nästan omöjligt för palestinier att få byggnadstillstånd i östra Jerusalem, och därför är det väldigt få som ansöker[2].
Utomhus visar Nor oss att Israel konfiskerade dalgången och halva vägen, som befolkningen använder dagligen, för cirka sju år sedan.
– Vi har bott här sedan 1950-talet och i kriget 1967 förstördes delar av huset. I dalen brukade barnen gå och leka, den är betydelsefull för oss. De plockade blommor där och den har en viktig historisk betydelse. Nu måste barnen leka på vägen och det är inte säkert.
Förutom nationalpark på de anslutande områden planerade de israeliska myndigheter att det skulle användas till allmännyttan. I det området finns Nor Amros hus [3].
– Israel har aldrig byggt några grönområden eller använt marken till allmänheten i östra Jerusalem. Det är marken som Israel vill åt, säger Nor.
Innan vi går därifrån frågar Nor om vi kan komma tillbaka om något händer. Det lovar vi. Vi kommer att finnas där. Vi kommer att dokumentera vad vi ser och hör. Vi kommer att sprida kunskapen och berättelserna från ockupationen och hoppas att det är en faktor som bidrar till att ockupationen upphör.