Det palestinska folket på Västbanken lever sedan juni 1967 under israelisk ockupation. Ockupation är till sin natur tillfällig [1] och föreligger enligt artikel 42 i Haagreglementet när ett område faktiskt befinner sig under kontroll av en fientlig armé. Israels ockupation av Palestina har pågått i snart 42 år.

Efter åtta dagar i Jerusalem är jag nu i den lilla byn Yanoun mitt på Västbanken och ca 40 km från Jerusalem. Byns invånare lever på fårskötsel och jordbruk. Miljön är enkel och ursprunglig, doften av får och ull svävar över byn och vi väcks varje morgon kl. 03.46 av en bestämd och punktlig tupp. Sabah al-kheir, god morgon. Landskapets skönhet runt Yanoun är bedövande, med kullar och djupa dalar. Vallmo, ane-mo-ner, blåklint, hundkex, gurkört, olika sädesslag och växter som jag inte kan namnen på växer på de ännu saftigt, gröna ängarna. Skapelsens ekologi, i sin artrika mångfald, sjunger lovsånger och texter som jag känner igen när vi vandrar till Nabi Nun — profeten Nun (Josuas far) – för att hälsa på familjen som bor där. Orden i välkända sånger, som jag har sjungit i lovsånger eller gospel, får ett annat liv och en ny betydelse för mig här.

I Yanoun blir det tydligt vad konflikten i Palestina och Israel handlar om, nämligen land. Byn är omgiven av s.k. utposter från den israeliska bosättningen Itamar[2]. Utposterna, som kan bestå av en husvagn eller en enkel byggnad, ligger på kullarna runt byn. De innebär att bosättningen flyttar fram sina gränser genom att ta mer palestinska landområden i anspråk. Vårt uppdrag i Yanoun blir därmed också tydligt. Vår närvaro här utgör ett skydd och är en avgörande förutsättning för att människorna här ska kunna stanna kvar, vårda och bruka sin jord och leva sina liv här, såsom de har gjort i generationer. Israeliska bosättningar på ockuperat palestinskt område (oPt) strider mot artikel 49 i fjärde Genèvekonventionen om överflyttning av egen civilbefolkning till ockuperat område.[3] [4]

Det finns över 200 israeliska bosättningar på Västbanken och nära en halv miljon bosättare. De israeliska bosättningarna har rapporterats släppa ut stora kvantiteter av avloppsvatten från hushåll och industrier, inklusive medicinskt avfall i den palestinska miljön utan några restriktioner. 80 % av bosättarnas sopor dumpas på platser över hela det ockuperade Västbanken. Detta strider också mot folkrätten.

Vi bor i det s.k. International House i Yanoun och vi källsorterar allt. Fåren och getterna får det som är ätbart. Allt toalettpapper lägger vi i en särskild behållare. Det bränner vi själva tillsammans med annat brännbart. Det som inte kan brännas tar vi med och lägger i en behållare utmed en gata i det närmast större samhället Aqraba. Aqraba ligger i område A och B[5] enligt Osloavtalen[6] och avfallet tas om hand av kommunen. Yanoun ligger i område C och står helt under israelisk kontroll. De civila palestinska myndigheterna har ingen maktbefogenhet här och kan inte ta hand om soporna.[7]

Det palestinska området är geografiskt splittrat i tre distrikt på grund av Israels olika begränsnings-åtgärder såsom vägspärrar, muren och olika tillståndssystem. Inom dessa områden finns ytterligare fysiska hinder som isolerar de palestinska samhällena från varandra. Jordandalen är i princip helt avskuren från resten av Västbanken. Allt detta hindrar den palestinska myndigheten att faktiskt utöva sin myndighet och kontroll och ge service åt befolkningen som det var tänkt enligt Osloavtalen. [8]

År 2005 fanns det 89 soptippar, 2007 fanns det 161 på Västbanken. Ingen av dessa står under tillsyn av den palestinska hälsovårdsmyndigheten eller någon annan myndighet. Och den israeliska ockupationsmyndigheten har grovt underlåtit att vidta åtgärder när det gäller sophanteringen i de ockuperade områdena. Intill soptippen i Asira, ett samhälle i regionen som vi besöker regelbundet, såg jag att det samlats människor på picknick en bit bort från sopupplaget. Eftersom mer och mer palestinsk mark tas i anspråk av israeliska bosättare är soptipparna kanske snart de enda platser som den palestinska befolkningen kan ha picknick på under dessa ljuvliga vårmånader.

[1]  I skuggan av ockupationen — palestinsk kamp för nationella rättigheter, Göran Gunner (red) [2] http://www.shechem.org/itamar/eindex.html [3] Se även Internationella Domstolens rådgivande yttrande juli 2004 [4] Detta stycke bygger på Cornerstone nr 45/2007 (Sabeel) [5] Område A (17,2 procent av Västbanken). Den palestinska myndigheten (PA) har ensam civil jurisdiktion och säkerhetskontroll, medan Israel har kontroll över in- och utfart ur dessa områden. Område B (23,8 procent). PA har civil maktbefogenhet och ansvar för allmän ordning, medan Israel har ´huvudsakligt säkerhetsansvar´.Område C (59 procent). Civila myndigheter samt säkerhetsmyndigheter under den israeliska försvarsmaktens kontroll. Alla bosättningar inkluderas i område C. Källa: Diakonia [6] http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=1215[7] http://www.ochaopt.org/documents/WB_tesp?node=121rritorial_fragmentation_revised_CAP_June06.pdf [8] Sabeel Cornerstone nr 45/2007

Fler rapporter