Hem / Rapporter / Israel / Historien är ett museum över det mänskligt möjliga

Historien är ett museum över det mänskligt möjliga

En onsdag i september träffar jag Avner på ett café i västra Jerusalem. Vi är nästan i samma ålder. Han berättar för mig om hur han var med och startade Combatants for Peace, men också om sin syn på samhällsklimatet i Israel.

− Historien är ett museum över det mänskligt möjliga. Muslimer, judar och kristna har levt fredligt sida vid sida i detta område tidigare. Inget säger att det inte kan hända igen.

Mannen som säger detta är en judisk-israelisk fredsaktivist som heter Avner. Idag är han docent i Mellanösterns historia på Tel Avivuniversitetet. Han är född 1976 och växte upp på Kibbutz Kvutsat Shiller. Som 18-åring började han sin militärtjänstgöring i ett elitförband med mycket hög prestige som heter Sayeret Matkal. Exempelvis Benjamin Netanyahu och Ehud Barak har tjänstgjort i denna enhet. Efter att ha gjort sin obligatoriska värnplikt var han under ett antal år reservist som regelbundet blir inkallad. Men han förstod efterhand ockupationens konsekvenser och vägrade bli inkallad fler gånger. Detta var under andra intifadan som pågick 2000-2005. Intifadan var ett palestinskt uppror mot ockupationen, delvis våldsamt. Avner och omkring tio andra militärer på ganska framstående positioner vägrade 2004 fortsätta sin tjänstgöring. De gjorde detta i form av ett öppet brev till dåvarande premiärministern Ariel Sharon och det fick stort genomslag i massmedia.

Avner vid cafébordet i Jerusalem när vi träffas för ett samtal. Foto: Sven

Dessa ”avhoppare” blev kontaktade av ”avhoppare” från den palestinska sidan som deltagit i våldet i andra intifadan. De möttes och satt ner och lyssnade på varandra, först mycket trevande. De berättade för varandra om både våld de utfört och drabbats av, utväxlade sina livshistorier. Avner säger att det var första gången de verkligen reflekterade över sin situation och sitt liv. Sedan ringde de vänner som successivt deltog, fler och fler. Det var en svår men kraftfull process. Steg för steg kom fler människor med och efter mer än ett år bildade de år 2006 organisationen Combatants For Peace (Kombatanter för fred).1https://cfpeace.org/ Här finns en bra dokumentär: https://www.disturbingthepeacefilm.com/ Att israeler och palestinier möts och söker ickevåldsvägar framåt är den bärande idén, exempelvis ordnar de fredsläger där ungdomar från båda sidor möts, detta är samtidigt en introduktion till aktivism. Deras uttalade mål är en tvåstatslösning inom 1967 års gränser. Ockupationen och våldet ska upphöra. Varje år organiserar de the Joint Memorial Ceremony, vilket är en minneshögtid för våldets offer på båda sidor med tusentals deltagare. Nu är de med i antiockupationsblocket i de stora demokratidemonstrationerna.2Läs mer om demonstrationerna och antiockupationsblocket här: ”Demokrati kan inte samexistera med ockupation” – Följeslagarprogrammet (foljeslagarprogrammet.se)

Vårt samtal lämnar Combatants for Peace och går över till situationen i stort. Hur ser han på den? Avner säger att ett slut på ockupationen verkar avlägset idag, men det kan hända. Hans resonemang har tre delar. Det första är att beskriva det som är fel idag i Israels politik. Han talar om Israels brutala ockupation och bosättningarna. Han säger att det pågår etnisk rensning i Jordandalen och South Hebron Hills, bosättarna utför den och israeliska militären låter det ske. Gazaremsan är ett stort fängelse. Och det som sker, framför allt på Västbanken, är apartheid. Palestinierna och de israeliska bosättarna lever båda på Västbanken, men behandlas helt olika. Bosättarna lever under vanlig israelisk civil lag och de har rösträtt till israeliska parlamentet, Knesset. De är medborgare helt enkelt. Palestinierna, å andra sidan, lever under militärlagar och de har inte rösträtt till det organ som har makten över dem, Knesset. De är inte medborgare, de är undersåtar. Det är hårda ord, men Avner menar att det är viktigt att säga som det är.

Den andra delen av hans resonemang handlar om hur israeler i allmänheten ser på palestinakonflikten. De flesta israeler, och även många bosättare, märker väldigt lite av ockupationen i sin vardag. De flesta vet dock någonstans att dagens politik drabbar palestinierna väldigt hårt, men man förtränger det. Man kan också säga att man prioriterar israelernas intressen framför palestiniernas. Detta är på ett sätt inte konstigt, vi i Sverige gör samma sak inom vissa områden. Han exemplifierar med att svenskarnas konsumtion får stora konsekvenser på klimatet och arbetares villkor i andra länder, men vi förtränger det. Vi prioriterar svenskars billiga import framför andra intressen. Men denna inställning, ”Israel först”, den är tyvärr mycket stark och en stor förklaring till att ockupationen fått pågå i över 50 år. Avner menar samtidigt att detta inte är hugget i sten. Människors inställning kan ändras.

Den tredje delen är att fundera på vad som krävs för att få till en förändring. Avner säger att det är vanskligt att försöka lära av historien, men
− Jag brukar säga att man kan se historien som ett museum över det mänskligt möjliga, säger han.

Det som en gång har hänt är tydligen inte omöjligt, för det har hänt en gång. Muslimer, kristna och judar har en gång levt fredligt sida vid sida i detta området. Ingenting säger att det inte kan ske igen.

Avner menar att ”alla” egentligen vet vad som pågår. Israelerna vet det och omvärlden vet det. Men den internationella kritik mot Israels politik som kommer idag är alldeles för vag och mild. Europeiska länder säger inte rakt ut att det pågår etnisk rensning i Jordandalen och South Hebron Hills, och säger inte att Israel bedriver apartheid på Västbanken. Inte heller USA säger ifrån. Detta innebär att israeler kan leva kvar i sin lögn. Om omvärlden använde rätt språk och sa rakt ut hur illa det är skulle det bidra till mer medvetenhet hos israeler. Avner menar även att Europa och omvärlden borde sätta mer press på Israel. Att minska en del av de förmåner Israel har i jämförelse med Israels grannländer skulle kunna vara ett sätt. Idag har israeler exempelvis mycket lätt att få visum för att resa till EU.3https://www.regeringen.se/regeringens-politik/migration-och-asyl/lander-och-territorier-vars-medborgare-behover-visum-for-inresa-i-sverige/ Om visumreglerna skärptes och blev lika restriktiva som de är för Israels grannar, då skulle vanliga israeler märka av det. Eller om det förmånliga handelsavtal Israel har med EU skärptes.4Detta avtal gäller Israel men inte Västbanken och Gazaremsan. https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-forbindelser-med-omvarlden/mellanostern-och-nordafrika/israel/handel-med-israel-och-palestina/#content

Varför gör inte omvärlden detta redan? Avner tror att det delvis handlar om att europeiska länder känner skuldkänslor sedan andra världskriget. Det handlar dock mest om samma sak som internt i Israel. Det är bekvämt att medvetet eller omedvetet stoppa huvudet i sanden. Vissa påstår att Israel är mycket mäktigt och att omvärlden därför inte våga agera. Men enligt Avner så stämmer det inte att väst är starkt beroende av Israel och att väst därför utifrån sitt egenintresse har goda skäl att vara försiktiga med att sätta press på Israel. Ser man till ekonomin, exporten, vapenhandeln, ja, oavsett hur man ser på det, så är Israel ett litet land. Israels BNP är mindre än Sveriges och dess totala export är hälften av Sveriges.5World Development Indicators https://databank.worldbank.org/source/world-development-indicators Israels vapenexport utgör under tre procent av världens vapenexport.6Stockholm International Peace Research Institute https://www.sipri.org/sites/default/files/2023-03/2303_at_fact_sheet_2022_v2.pdf Landet är inte en stor producent av någon viktig naturresurs.7Israel har ont om råvaror. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/israel/skriv-ut-alla-kapitel2/ Därför är inte Israel, vad gäller dess roll i världsekonomin, som USA, EU, Kina, eller Saudiarabien, utan snarare som Danmark. Vapenexporten är som Spaniens.

− Vi har både det goda och det onda i oss, säger Avner. Det visar historien, muséet över det mänskligt möjliga. Vi kan hitta det goda i oss om vi gör lite soul searching. Det är också så att om Israel tar ett par steg i rätt riktning, mot att avveckla ockupationen, så kommer man (antagligen) se att det fungerar. Och då ökar acceptansen för att ta ett steg till, och när man ser att det fungerar så kommer acceptansen öka ytterligare. Och så vidare. Därför är det viktigt att komma igång. Och det är heller aldrig för sent att ta det första steget.

När jag frågar säger han att de flesta judiska israeler anser att hela området, Palestina och Israel, egentligen tillhör dem, och att de flesta palestinier tvärtom tycker att hela området egentligen tillhör dem. Men han menar att denna syn inte är allt överskuggande, det finns utrymme för framsteg ändå. Vi kommer inte in på Jerusalems status eller de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Men som jag uppfattar Avner tycker han inte att dessa svåra nötter är ett skäl att inte ta de steg som går att ta. Och efterhand som man tar steg i rätt riktning kommer alltmer te sig möjligt.

Fler rapporter