Varje dag den senaste veckan har Fatima och hennes son suttit och väntat på att bulldozers ska komma och riva ned huset hon bor i på den tomt hon växt upp på och uppfostrat sina barn på. Hon fick en order om att göra det själv, men hon vägrar.
Fatima är 74 år och har växt upp i huset i området Sheikh Jarrah i östra Jerusalem tillsammans med sina föräldrar och syskon. I samma hus har hon uppfostrat sina tre barn. Nu bor hennes barn med familjer i det större huset på gården och Fatima bor i ett litet hus utanför som byggdes för 20 år sedan. När vi träffar henne är hennes son med. De berättar att första gången Fatima fick besked om att hennes hus är olaglig bebyggelse var för tio år sedan. Fallet hamnade då i domstol och det bestämdes att hon skulle betala böter motsvarande 1 500 svenska kronor i månaden. Totalt blev det 45 000 kronor och 2017 hade hon betalat allt. I mars i år kom ett nytt besked. Denna gång menade man att Fatima måste förstöra sitt eget hus. Hon hade 21 dagar på sig. Fatima vägrade förstöra sitt eget hus. Då fick hon ytterligare en vecka på sig. Den veckan har passerat och nu kan de israeliska myndigheternas bulldozers komma närsomhelst. Efter att en rivningsorder kommit kan det ta dagar eller år innan själva rivningen sker. Fatima och hennes son är hemma varje dag och väntar på dem. De berättar för oss att huset där Fatimas son med familj bor inte har en rivningsorder, men de har däremot haft ett vräkningsbeslut sedan 1985.
– Vi har ingen annanstans att ta vägen. Vi har bara det här huset, säger sonen.
Den här familjens öde är inget unikt i östra Jerusalem. Mellan 1993 och 2022 har 2 787 byggnadsstrukturer förstörts i östra Jerusalem, och 44 procent av dessa har skett under åren 2018-2022. Detta medan östra Jerusalem enligt internationell lag är olagligt annekterat av Israel. I den byggnadsplan som gjordes 2020 planlades 12 procent av marken till palestinier och 44 procent till israeliska bosättningar. På grund av bland annat detta är det för en palestinier näst intill omöjligt att få tillstånd att bygga hus i östra Jerusalem. Varje staket eller fönster som behöver lagas behöver ett tillstånd. Tillståndet kan ta upp till fem år att få, det kan kosta runt 500 000 NIS (cirka 1,5 miljoner kronor) att ens få ett tillstånd, och risken är väldigt hög att inte få tillståndet. Dessa förutsättningar gör att många hus byggs eller renoveras ”olagligt” enligt israeliska lagar. Om huset sedan rivs av israeliska myndigheter är det familjen som bott i huset som får räkningen och förväntas betala förstörelsen, vilket kan röra sig om cirka 300 000 svenska kronor.1 Fact sheet: East Jerusalem Demolitions, April 2023 | World Council of Churches (oikoumene.org)
En annan dag besöker vi en familj som också fått besked om att de måste riva sitt eget hus. När vi kommer dit står mannen i familjen och hamrar sönder sitt hus som han bott i med sina tre barn i 20 år. Nu tvingas han förstöra det. Det är en absurd känsla att stå och fråga honom om situationen medan hans hus snart faller i bitar, samtidigt som en israelisk bosättning alldeles bredvid består av 400 enheter och är i ständig expansion. Ännu märkligare blir det när sonen i familjen bjuder oss på kaffe på den halvförstörda uteplatsen, medan vi försöker få information om situationen för att skriva en incidentrapport. Jag frågar bland annat om de har någon annanstans att ta vägen när huset är rivet. Det har de inte.
Fatimas familj lever med osäkerheten kring hemmets framtid, och är dessutom dagligt trakasserad av bosättare som bor i huset bredvid. Familjen berättar att de fick sin rivningsorder efter att bosättarfamiljen i huset bredvid gått till rätten och visat upp papper som enligt dem bevisade att huset var deras, och rätten tog deras parti. Detta trots att Fatimas familj har bott i huset sedan långt innan 1947. Mellan bosättarnas hus och Fatimas hus står ett tält. Detta tält tillhör den israeliske säkerhetsministern Ben Gvir. Innan han blev säkerhetsminister satte han upp tältet, ockuperade marken och deklarerade att detta var hans kontor.2 https://www.jpost.com/opinion/article-696483
Varje dag knackar bosättarfamiljen på dörren. Fatima berättar att deras bil har blivit sönderslagen och hon har fått pepparsprej sprutat på sig. Barnen i hennes familj har blivit rädda för att gå utanför dörren. Sonen i familjen visar oss de fönster de tvingats byta ut, eftersom det kastats stenar från bosättarna på familjens hus. Han berättar att när de går längs trädgårdsmuren har de ibland stolar ovanför sina huvuden för att undvika de stenar som kastas på dem.
– Folk tror att vi ljuger, men det här är vårt liv, säger sonen.
- 1
- 2
