Klockan elva på förmiddagen väntas den israeliska polisen komma. Halv elva säger familjen att de som inte vill vara kvar när polisen anländer ska lämna lägenheten. Dörren kommer att barrikaderas inifrån med möbler och sängar. Jag och min följeslagarkollega Susan från England beslutar oss, efter samtal med följeslagarprogrammets kontor, att stanna kvar och invänta polisen tillsammans med familjen.
På morgonen får vi ett sms om att israelisk polis ska utföra en evakuering av ett palestinskt hus i gamla stan i Jerusalem.
När vi kommer dit visar det sig att det handlar om den familjen Sub Laban som bor på Aqabat al-Khalidiyagatan nära både al-Aqsamoskén och Västra muren.
Det blir snabbt trångt i familjens små rum. Många har kommit för att visa sin omsorg och solidaritet. Under natten har också några aktivister från israeliska fredsrörelsen sovit över som skydd om polisen skulle komma. Även press och tv finns där.
Mormor Nora sitter konstant i intervjuer för olika medier och hela tiden rullar tårar ner för hennes kinder. I den här lägenheten har hennes barn vuxit upp och omkring benen på oss springer hennes barnbarn omkring.
Mitt i all tumult går Noras man Mustafa runt och serverar arabiskt kaffe till alla besökarna. Efter en stund kommer också bröd med hummus fram.
Det känns märkligt, men är också ännu ett bevis på den palestinska gästfriheten. Även ute i den smala gränden är det nu fullt av människor som väntar in polis och militär.
När vi närmar oss klockan elva, den tid då polisen tidigare meddelat att de ska anlända, hjälps några av oss åt att tillsammans släpa fram de tunga möblerna på insidan av dörren. Spänningen stiger i rummet och vi får instruktioner om hur vi ska agera när dörren bryts upp och att det absolut är ickevåld det som gäller.
Familjen Sub Laban har bott i lägenheten i 65 år.
Den ligger i de muslimska kvarteren av staden, men den är ändå omgiven av israeliska bosättare på flera sidor. Nu vill bosättarna ta över också den här familjens lägenhet.
Bosättningarna i området som ligger på ockuperad mark, i östra Jerusalem, är många.När vi brukar göra våra turer omkring i det här området av staden ser vi många hus med israeliska flaggor hängande från fasaderna.
Enligt organisationen Passia [1] ska det finnas cirka 40 bosättningar i Gamla stan, 13 bosättningar i de kristna och armeniska kvarteren och 27 bosättningar i det muslimska kvarteret.
Israel anser att man annekterade östra Jerusalem 1967, men enligt internationell lag är området fortfarande ockuperat.[2] Enligt internationell lag är det förbjudet att förflytta egen befolkning till ett ockuperat område. Just det som Israel gör med sina bosättningar, både i östra Jerusalem och på Västbanken. [3]
Den här gången gick det bättre än vi vågat hoppas. Bara några minuter före elva kommer ett mejl från familjens advokat. Han har lyckats få evakueringen uppskjuten, i alla fall tills vidare. [4]
Lättnaden är stor och familjen, och vi alla i lägenheten, faller i varandras armar. Både familjen och advokaten menar att det var den stora närvaron av internationella aktivister och medier som gjorde att domstolen för tillfället drog tillbaka beslutet om evakueringen.
Idag, omkring två veckor efter händelsen, bor familjen fortfarande kvar, en manifestation med stort internationellt deltagande har hållits för familjen.
Du kan följa deras fortsatta kamp på Facebook.
Min bön är familjen Sub Laban ska få stanna kvar, och kanske kan den internationella uppmärksamheten göra att de får det. Men tyvärr har jag under min korta tid här i området mött så många vars liv redan har slagits i spillror: Hus som har rivits, land som har konfiskerats, olivplanteringar som har ryckts upp. Gråten har många gånger fastnat i halsen på mig.
Så här kan det inte få fortsätta, eller hur?
Bilder
1. Mormor Nora Sub Laban Foto: Pär Lewin Ronnås
2. Manifestation utanför familjen Sub Labans hus. Nora Foto: Pär Lewin Ronnås
