Min sista reserapport. Någon vecka försenad, men jag har någorlunda legitima skäl för förseningen. Vi blev slutligen evakuerade från Hebron sista veckan av uppdraget. Tolv dagar efter kidnappningen av de tre israeliska bosättartonåringarna bedömdes läget i Hebron för osäkert för oss att vara kvar och arbeta i.
Som ni säkert hört hittades de tre tonåringarna slutligen i Halhul, en ort precis norr om Hebron. De tros ha dödats strax efter att de kidnappades. Israelisk militär håller fortfarande Hamas ansvariga för kidnappningen och morden av tonåringarna, men organisationen har inte tagit på sig något ansvar. Israelisk militär fortsätter sin operation i Hebron och har efter att tonåringarna hittats sprängt två hus tillhörande de misstänkta gärningsmännen, och även demolerat byggnader och institutioner med misstänkta kopplingar till Hamas.
Jag har under de senaste dagarna även fått oroande rapporter om att en ny israelisk bosättning kan vara på gång att byggas nära Hebron. Enligt palestinska Ma’an News Agency [1] har sex husvagnar med bosättare slagit sig ner i området, och mina vänner i Hebron rapporterar att den nya israeliska utposten beskyddas av israelisk militär.
Fem dagar efter att de israeliska tonåringarna hittades i Halhul kidnappades en 16-årig palestinsk pojke, Muhammed Abu Khdeir, i Shuafat i norra Jerusalem. Han hittades mördad i skogen i Har Nof, Jerusalem, och obduktionsprotokollet visar att han torterats och bränts levande [2]. Många tror att pojken kidnappats, torterats och mördats som en hämndaktion för kidnappningen och morden av de israeliska pojkarna.[3] Våldsamma sammandrabbningar mellan palestinier och israelisk militär bröt ut i Jerusalem efter att nyheten om den mördade palestinska pojken kom ut. Reportrar i området beskrev situationen på Jerusalems gator som liknande den under andra intifadan.
Situationen på Västbanken, i Gaza och i Israel är väldigt spänd just nu, och vi är många som oroar oss för hur situationen ska utveckla sig de närmaste dagarna och veckorna. Men i oron finns också glimtar av hopp. Anhöriga till en av de kidnappade israeliska tonåringarna sade angående mordet av Muhammed Abu Khdeir i ett uttalande: ”Det är ingen skillnad på blod. Mord är mord och det finns ingen rättfärdighet, förlåtelse eller försoning för något mord”. En utav de palestinier som besökte familjen till en av de israeliska tonåringarna sa ”När vi lär oss hantera varandras smärta och slutar känna ilska mot varandra, då kommer situationen att bli bättre.” [4] Israeler i västra Jerusalem har också arrangerat manifestationer mot våld och missgärningar från båda sidor.
Såväl Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som talespersoner för Hamas gjorde uttalanden dagarna efter begravningen av de israeliska pojkarna och den palestinska pojken som tydde pa att ingen ville se en eskalering av våldet. Netanyahu sa att ”lugn kommer att bemötas med lugn.”[5] Sammandrabbningarna i Jerusalem verkade lugna ner sig, men fyra dagar efter Muhammed Abu Khdeirs begravning startade Israel ”Operation fast klippa” [6]. Nar jag skriver detta, söndagen den 13 juli, är operationen inne på sin sjätte dag. Israel har de senaste sex dagarna bombat 1400 mål pa Gazaremsan och i och med detta dödat 170 palestinier. 1 100 palestinier sårade. Hamas har i sin tur avfyrat över 700 missiler från Gazaremsan mot Israel. De flesta missiler som avfyrats mot Israeliska städer eller andra strategiska platser har skjutits ner av Israels försvarssystem – ”Järnkupolen”[7]. Ett stort antal Gaza-invånare med internationella pass har redan lämnat området [8].
Det är än så länge för tidigt för mig att sammanfatta mina intryck och lärdomar från de här tre månaderna, men de senaste veckornas utveckling påminner mig om något som jag verkligen kommer att ta med mig. Även när situationen känns hopplös, konflikten olösbar, ockupationens effekter oåterkalleliga och människors lidande för stort för att hantera – så finns där strimmor av hopp. Jag har haft privilegiet att möta så många människor, från båda sidor, som tror på en fredlig lösning och som arbetar varje dag för att den israeliska ockupationen av Palestina ska upphöra. Människor som vågar hoppas och som vägrar möta våld med våld.
Det känns märkligt att min tid som följeslagare i Israel och Palestina nu är över. Nästa grupp följeslagare kommer att komma ner till ett Mellanöstern som är mer spänt och mer oroligt än på länge. Jag önskar er stort lycka till och ser fram emot att följa era rapporter.
Tack för mig, och stort tack till er som följt mig.
Bilder
1. Familjen Abu Eishas hus i Halhul bombades av israelisk militär den 1 juli. Foto: Tommy Roman
2. Jag ser fler och fler beväpnade civila israeler i Jerusalem. Rädslan ar påtaglig och en del av vardagen. Foto: Cecilia Bödker Pedersen
