Identitetspolitik

En som gift sig med en person från Västbanken eller Gaza, kan inte med självklarhet bo tillsammans med sin partner i Jerusalem, de får ansöka om det. Inte heller ett barn som föds i Jerusalem är nödvändigtvis per automatik jerusalembo. Rätten till familjeliv påverkas av Israels tillstånd.

Ziad Salm. Foto: Kristin

Hus demoleras, familjer splittras och har svårt att återförenas, samtidigt måste palestinska invånare i Jerusalem bo i staden för att få behålla sina ID-kort. Jag möter Ziad Salm vid en demolering där hans och kollegornas arbetsplats och material värt över en miljon kronor har förstörts (1). Han uppmanar oss att inte sörja över det, att det finns värre saker som händer. Ziad berättar om sin egen familjesituation:
– Jag har inte träffat mina fem barn på tio år. De och min fru är i Gaza. Hon kunde åka till Gaza för att hennes föräldrar blev sjuka, men kan inte komma hit nu. Jag tror att jag inte kommer att kunna komma tillbaka om jag lämnar Jerusalem. Gaza ligger bara några mil bort, men jag kan inte åka. (1)

Det handlar om politik som kontrollerar människors liv utifrån en persons identitet. Sedan 2005 är det förbjudet för israeler att besöka Gaza, detta inkluderar även de palestinier med israeliskt identitetskort som bor i Jerusalem (2). Samtidigt är det en svår process att ansöka om familjeåterförening i Jerusalem, då män under 35 och kvinnor under 25 nekas. Först över dessa åldrar godkänns tillstånd för makar (som behöver förnyas årligen), och då endast med skydd från att bli deporterad från Jerusalem, inte sociala och ekonomiska rättigheter (3,4). Om en förälder exempelvis kommer från Jerusalem och den andre från Västbanken behöver föräldrar söka tillstånd för barn som invånare i Jerusalem innan barnet fyllt 14 år. Detta tar i genomsnitt fyra till fem år att få godkänt. Ett födelsebevis är inte en självklarhet, men alla vet inte om att de behöver göra en ansökan för sina barn. Om barnet hunnit fylla 14 år utan ID-status, eller har en väntande ansökan om att registreras som jerusalembo är det barnet själv som måste ansöka om familjeåterförening för att bo tillsammans med familjen i Jerusalem. (3,4).
– De kontrollerar till och med våra närmaste relationer. Det påverkar barn, de kan vara ”från ingenstans”, och en kvinna som drabbats av våld i hemmet kan bli deporterad från Jerusalem om hon rapporterar till polisen och riskerar att stå utan status, så det drabbar barn och kvinnor extra hårt, berättar Bodur Hassan från människorättsorganisationen JLAC (4).

Residensstatusen som jerusalembo är sårbar och villkorad. Mellan 1967 och 2017 blev mer än 14 500 palestinier fråntagna sin status som invånare i Jerusalem (3). För att behålla sin status behöver de bevisa att Jerusalem är ”centrum för deras liv”, det vill säga att hus, arbete och så vidare är i Jerusalem. Det är alltså en stor risk att lämna Jerusalem för en längre period då ”lagen om frånvaro” kan beröva människor deras residensstatus i Jerusalem, inklusive rätten till sitt boende (2,5).

I Gamla stans utkant ligger området Silwan. Här finns flera exempel på hus som har tagits över av bosättare på grund av lagen om frånvaro. Min källa, som önskar vara anonym, berättar om hur tre bröder brukade äga ett hus i området. Då endast två av bröderna var i Jerusalem och bodde i huset, togs den tredje broderns andel av huset över av bosättare (6).
– Bosättarna får stöd av den israeliska staten för att ta över hus på grund av lagen om frånvaro, och en andel av ett hus kan inte säljas från en familjemedlem till en annan, det är på det sättet som bosättare och palestinska familjer kan bli tvungna att leva i samma hus i Silwan (6).

Många av de hus som rivs i Jerusalem har byggts utan tillstånd. Vid försök att ansöka om byggnadstillstånd är processen utformad på ett sådant sätt att det går att upptäcka ”frånvarande” familjer, vilket gör ansökan riskfylld, utöver det faktum att den är svår och dyr att göra (5). Vi ser alltså ett samspel mellan lagarna. Ett problem som familjer får när deras hus rivs är därför att de behöver hitta boende inom Jerusalem för att behålla sin ID-status. Bodur Hassan säger:
– Bara att bo kvar här är ett motstånd i sig.