Mikael är runt 30 och har utöver sin ordinarie värnplikt som officer gjort ett fjärde frivilligt år. Han har tillhört det i Israel både beryktade och beundrade förbandet ”Golani”, ett elitförband med Golan-området som bas, och har varit en hängiven försvarare av sitt land. Han berättar bl.a. om hur han under en period inte kom ur sin uniform på 28 dagar och hur han under ett halvår bara var ifrån sitt förband åtta gånger. Åtta tillfällen då han lämnat sin postering för att följa någon av sina stupade soldater till den sista vilan. Men det är inte det han vill berätta om, utan det är något annat som driver honom.
– Jag har inte mycket till övers för internationella lagar och konventioner, säger han. Men jag ser det som en moralisk skyldighet att berätta om vad som håller på att hända med oss, och om hur vi som nation förlorar vår mänsklighet inifrån.
Mikael har lämnat det militära och tillhör nu en grupp före detta militärer som kallar sig ”Breaking the Silence”. De är trogna patrioter som varit beredda att ge sina liv i strid för sitt land, men som nu har öppnat en front utan vapen mot de systematiska övergrepp som sker av den israeliska krigsmakten mot det palestinska folket.
– Vi har tränats för strid och för att försvara vårt land, men när vår uppgift har blivit att förtrycka ett folk, då måste vi säga ifrån.
Och så ger han ett exempel från sin egen tid som löjtnant, hur de utförde militära övningar i palestinska byar bara för att det skulle vara realistiskt, utan att tänka på hur de traumatiserade barnen då de stormade in i hus för att träna husrannsakan. Tillsammans med vänner i gruppen ”Beaking the Silence”[1] samlar de nu soldaters vittnesmål om övergrepp de begått och publicerar dem på sin hemsida, samt anordnar seminarier och alternativa resor på Västbanken för att visa på det förtryck som pågår. Han har blivit arresterad ett antal gånger för som det heter ”störande av ordning”, och han har flera gånger blivit kallad landsförrädare. Men han bara ler varmt när han berättar om detta.
– Jag vet vad jag gör och jag måste göra det för min familjs och mitt barns skull. Det är vårt lands framtid och trovärdighet det handlar om. Vi har en moralisk skyldighet att reagera.
Hanna Barag, en kvinna som är 70+, är en riktig ”pantertant” om uttrycket tillåts. Hon och hennes paranta väninnor satt en dag och drack the och samtalade om situationen i sitt land. En av kvinnorna nämnde då om rykten hon hört gällande de så kallade checkpoints, militärkontroller, som skulle finnas vid övergångarna mellan Västbanken och Israel. Hanna tyckte att de själva skulle besöka en checkpoint för att se om ryktet om miltärkontrollerna var sanna. Sagt och gjort, veckan därpå begav sig sällskapet av damer iväg på en liten resa till en av kontrollerna utanför Betlehem. Sen den dagen var dessa damers liv fullständigt förändrade.
Djupt skakade över vad de fått se och uppleva återvände de hem och bestämde sig för att här måste något göras. De bestämde sig för att så ofta som möjligt finnas vid dessa militärkontroller och övervaka soldaternas agerande, samt rapportera övergrepp och förödmjukelser mot det palestinska folket. De ringde runt till sina väninnor och bildade gruppen ”Machsom Watch”[2] med mål att få bort dessa förödmjukande kontroller, och i väntan på detta se till att de som tvingas passera genom dem inte blir mer förödmjukade än de redan är. De var då ca 20 damer. Idag har gruppen minst tiodubblats och har medlemmar som varje dag försöker vara närvarande vid de större kontrollerna som finns vid övergångarna i separations barriären[3], samt på så många som möjligt av de större fasta kontrollerna som finns djupt inne på Västbanken.
– Militären är inte alltid så glada över att vi finns där och observerar, berättar Hanna och fortsätter; På vissa ställen har militären dragit streck på marken som vi inte får överträda. Allt för att vi inte ska kunna komma för nära och se vad de gör, särskilt då soldaterna av någon anledning vill internera någon. Vad mig anbelangar kan de få dra sina streck ända borta på månen, vi kommer ändå att ställa oss där vid checkpointen för att observera och rapportera ända tills dessa hemska saker försvinner, avslutar Hanna.
Och jag tror henne, för jag har sett dessa modiga damer i aktion.Det finns fler personer och grupper jag skulle kunna berätta om, som t ex Rabbis for Human Rights[4], The Israeli Committee Against House demolitions[5] och B´Tselem[6]. Grupper som arbetar för att mänskliga rättigheter ska respekteras och att likhet inför lagen ska gälla för alla. Fantaskiska människor som gör ett fantastiskt arbete i organisationer som måste finnas för att värna om människors rätt och värdighet. Besök gärna deras hemsidor, du har länkarna i fotnoterna. Nästa gång hoppas jag kunna berätta något om olivskörden i Yanoun.
