Det här är mitt första resebrev från Palestina och Israel, vi har nu varit här i tio dagar, största delen av tiden har vi varit i Jerusalem och fått ytterligare utbildning om konflikten och den israeliska ockupationen av det palestinska området.
Att vara här börjar kännas som ett normaltillstånd. Jag har mött många människor, lyssnat på många intressanta föreläsningar från olika palestinska och israeliska organisationer som på olika sätt arbetar för att få ett slut på ockupationen eller åtminstone förbättra situationen för de palestinier som lever under ockupation. Deras erfarenheter och berättelser har ytterligare vidgat mitt perspektiv på situationen här. Inser att det är mer komplext och samtidigt mer komplicerat än vad jag förställde mig innan jag kom hit, det finns ännu fler skikt och lager, det är inte en helt svart-vit konflikt, utan den börjar anta gråare konturer för mig. Ju fler röster du hör, från både israeler och palestinier, desto komplexare blir frågan.
Under min relativt korta vistelse på min placering i Betlehem har jag träffat palestinier som har delat med sig av sina erfarenheter av ockupation, jag har även fått bevittna enstaka händelser som visar vad palestinier får gå igenom varje dag under israelisk ockupation. Det finns många byar runt Betlehem som har haft problem med bosättare och israeliska armén, vi besökte den palestinska byn Al-Khader, utanför Betlehem. Byn har en skola som armén besöker med jämna mellanrum. Skolan har elever från förskoleålder till högstadium uppdelat på flick- och pojkdel. Vi träffade rektorer och lärare från skolan och de berättade att israeliska armén anklagat barnen för att ha kastat stenar och flaskor på en närliggande väg, Route 60, som ligger precis nedanför skolområdet och som endast får trafikeras av israeler. Armén har även byggt en mur av betong med en tre meter hög ramp över vägen, för att bygga in och separera den väg som är avsedd för israeliska bosättare från skolan och byn Al-Khader.
Anklagelsen mot att skolbarnen kastade sten på vägen föranledde att armén kom med tre militärjeepar och stort antal soldater i stridsutrustning och stängde in barnen i skolan under fyra timmar för två veckor sedan. Den här skolan har tidigare haft problem med armén, vid flera tillfällen har armén skjutit mot och riktat sina vapen mot barnen. Tydligen vill armén stänga skolan. Rektorn berättar att sammanlagt fem elever i högstadie- och gymnasieålder har arresterats i sina hem och fängslats av armén. Förra veckan arresterades en 17-årig pojke i sitt hem i byn och är fortfarande fängslad. Rektorn berättar också att det var värre förut, vid ett tillfälle gick tre soldater in i ett klassrum och misshandlade en pojke framför ögonen på klasskamraterna. Rektorn skakar uppgivet på axlarna och säger till oss: ”It´s a very hard situation”.
Militärens anklagelser att barnen hade kastat sten på vägen kunde inte bekräftas av lärarna på skolan. Snett mittemot skolan finns ett bostadshus på tre våningar. När armén omringade skolan, ”ockuperade” man samtidigt huset och låste in familjen i källaren under förevändning att området vid skolan var en säkerhetszon och därför måste deras hus användas som utkikstorn av militären. Man låste också in familjens svärdotter med sin elva månader gamla bebis som råkade vara på besök vid tidpunkten. Under två dagar hölls de inlåsta. De tidigare följeslagarna, Niina och Scott, berättade för oss att efter att ha förhandlat med militären, lyckades de gå in med blöjor och mjölkersättning till den inlåsta familjen.
Under besöket på skolan virvlar tankarna inom mig, jag kan inte förstå hur det är möjligt att militären kan göra såhär? Gäller inte internationell humanitär lagstiftning och FN:s barnkonvention i Al-Khader? Man kan lätt föreställa sig hur det känns att vara sex år gammal och se militärer arrestera och kanske misshandla dina klasskamrater. Allt som jag lärt mig, att skolan ska vara en plats där man känner sig trygg och där man skall lära sig goda värderingar som att motarbeta mobbing, fördomar och våld ekar tomt i mina öron i Al-Khader efter att ha lyssnat till bybornas berättelser.