Jag träffar Issa utanför kontrollstation 56, som separerar område H1 från H2 i Hebron. När vi passerar från den palestinska sidan, där Issa bor och arbetar, in till den israeliska möter vi en ung man. Soldaterna som bemannar kontrollstationen har några minuter tidigare beslagtagit hans iPhone. Efter att frågat om anledningen visas vi ett dokument på hebreiska. Issa ler stort och skakar på huvudet. ”Militären ska kontrollera alla iPhones. De påstår att de flesta iPhones på Västbanken är stulna från Israel.”
Issa argumenterar på hebreiska med soldaten, försöker beskriva det absurda i att militären är satt att upprätthålla civilrätt, som i de israeliskt kontrollerade områdena på Västbanken ska vara en polisiär fråga. ”Ni har inte mandat att upprätthålla civilrätt!” Soldaten är uppgiven, han kan bara hänvisa till sin order att kontrollera alla telefoner. Issa skrattar till igen. Vi stannar kvar vid kontrollstationen i ungefär en kvart. Så småningom får mannen tillbaka sin iPhone.
I april 2013 erkände EU:s representanter i Jerusalem och Ramallah Issa Amro som en ’mänskliga rättighetsförsvarare’, en person som genom icke-våldsliga metoder främjar och skyddar de universella mänskliga rättigheterna. Då hade han i tio år arbetat som aktivist mot den israeliska ockupationen och i synnerhet mot de israeliska bosättningarna i Hebron.
Han beskriver hur hans engagemang inleddes när han studerade för att bli ingenjör. ”Det här var 2003, under andra intifadan.” En dag stängde israeliska armén ned universitetet i vad som beskrevs som en säkerhetsåtgärd. ”Jag blev galen” säger Issa. ”Jag höll på att förlora 4 års studier.” Detta ledde till att han startade en studentgrupp och organiserade sig mot den israeliska ockupationen.
Efter att ha arbetat med flera organisationer, bland dem den israeliska fredsorganisationen B’TSelem, grundade Issa tillsammans med ett par andra palestinska aktivister Youth Against Settlements (YAS) för att främja ett starkare palestinskt icke-våldsligt motstånd till ockupationen. ”Vi ställer kravet att samtliga medlemmar ska vara icke-våldsliga” säger Issa. Organisationen använder ett hus som tidigare huserade den israeliska armén som bas och aktivitetscenter.
För att få en pratstund med Issa följer jag med honom för att fira att hans vän har kommit igenom en längre tids rehabilitering efter sin ryggoperation. Vi sitter i ett vardagsrum och dricker kaffe. Issa skrattar ömsom åt någons skämt, ömsom svarar han allvarligt på de frågor som jag mitt i firandet försöker ställa.
”YAS startade som en taktik, men blev en strategi. Vi fann att vi är starkare än soldaterna. Vi kan neutralisera deras våld, de är inte utbildade att hantera icke-våldsaktioner.”
Jag frågar Issa hur han ser på icke-våld. Han ler. ”Jag är inte religiös, men koranen säger att vi inte ska döda. Att argumentera för icke-våld är meningsfullt såväl från en taktisk som från en principiell, moralisk ståndpunkt. ”Icke-våld betyder för mig att kämpa mot ockupationen utan att orsaka skada. Vår främsta referenspunkt är internationell rätt.”
Någon kommer förbi och fyller på vårt kaffe. ”Dessutom, vilken möjlighet har vi ens att göra väpnat motstånd? Icke-våld är effektivt, för att det kan påverka den israeliska opinionen. Det är effektivt, för att det skapar en motståndskultur bland oss palestinier. Det påverkar båda sidor.”
YAS driver bland annat frågan att Shuhada street, den gata mitt i Hebron som inte får beträdas av palestinier, ska öppnas. Issa berättar hur YAS förra året genomförde en demonstration när den amerikanska presidenten besökte Israel. ”Vi hade alla masker med Obamas ansikte och demonstrerade för öppnandet av Shuhada street. När militären slog ned protesten fick det stor uppmärksamhet”, säger Issa och ler. ”Obama arresterades i Hebron.”
Några dagar senare talar jag med Joris van Winckel, som är ansvarig för MR-frågor på EU-delegationen i Jerusalem. Han beskriver arbetet med att identifiera och erkänna MR-försvarare som ett sätt för EU att stödja arbetet med mänskliga rättigheter: ”Etiketten är ett sätt att visa stöd, främst moraliskt. Det är ett sätt att visa att EU är närvarande och stödjer det arbete som lokala aktivister genomför.”
Icke-våld är en central aspekt av erkännandet och något som EU fäster stor vikt vid: ”Vi har erkänt en handfull aktivister på Västbanken som människorättsförsvarare,” säger Joris van Winckel. ”Vi är dock varsamma med etiketten, gällande vem vi erkänner och inte. Det är väldigt viktigt att personen verkligen är icke-våldslig och exempelvis inte kastar sten.”
Just stenkastning är en vanlig anklagelse här på Västbanken. Issa har kallats in till förhör, arresterats och kvarhållits av israelisk militär och polis över 30 gånger förra året. Själv ser han detta som trakasserier, ett sätt att hindra hans arbete.
Joris van Winckel är försiktig i sina uttalanden, men tror, när jag talar med honom, att erkännandet av MR-försvarare kan påverka. ”Det är svårt att bedöma vilken påverkan det har på Israel. Men vi vill tro att det har en effekt, att det gör situationen lättare för de individer vi väljer att stödja”, säger han.
När jag frågar Issa hur han ser på framtiden och vad som behövs för att lösa konflikten mellan Israel och Palestina lyfter han fram de israeliska fredsorganisationerna. ”I YAS arbetar vi med många israeliska fredsorganisationer: Breaking the Silence, B’Tselem, Peace Now, Machsom Watch. De är isolerade i Israel. De ses som förrädare. Men deras närvaro är viktig.”
Issa lutar sig fram i fåtöljen. ”Jag är väldigt optimistisk. Om tio år kommer vi inte längre vara ockuperade. År 2025 kommer människor att skämmas när de talar om ockupationen.”
Fakta
EU definierar MR-försvarare som ”de individer, grupper och samhällsorgan som främjar och skyddar de universellt erkända mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Människorättsförsvarare söker stöd och skydd av medborgerliga och politiska rättigheter samt stöd, skydd och förverkligande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Människorättsförsvarare främjar och skyddar även rättigheter för medlemmar i grupper, till exempel ursprungsbefolkningar. Definitionen omfattar inte individer eller grupper som utövar eller sprider våld.” Läs mer om EUs stöd till MR-försvarare och EUs riktlinjer om MR-försvarare. Se även FN-deklarationen om MR-försvarare.
Flera FN-rapportörer, inklusive rapportören om mänskliga rättigheter i ockuperade palestinska områdena samt FNs särskilda rapportör om MR-försvarare och särskilda rapportör om tortyr skrev i augusti 2013 ett pressmeddelande att trakasserierna mot Issa Amro måste upphöra.
Läs mer om Issa Amros och Youth Against Settlements ’Obama-protest’ på Shuhada Street här.
Hebron är sedan 1997 uppdelat i två områden, H1 och H2 under palestinska myndighetens respektive israeliska arméns ansvar. Läs mer på TIPHs hemsida.
De bosättningar som Israel har byggt på Västbanken är olagliga enligt internationell rätt. Den israeliska bosättningspolitiken har fördömts av åtskilliga FN-organ (inklusive säkerhetsrådet), EU och Internationella domstolen i Haag. Läs mer på ICRC:s hemsida och på OCHAs hemsida.
Läs mer om EUs hållning gällande Israel och Palestina samt israeliska bosättningar här.
