Det är trångt på gatorna när jag försöker ta mig fram i Gamla stan. Människor som pratar olika språk blandas med ljusslingor i glada färger. De små turistshopparna med otaliga träsnidade alternativ av den heliga familjen verkar aldrig ta slut. Det är julaftonskväll i Betlehem.
Ska jag vara ärlig, så förmår inte staden där julen ska ha fötts uppbringa den mytomspunna ”julkänslan”. Åtminstone inte för mig. Jag känner mig snarare som att jag är på charterresa. Ivriga gatuförsäljare försöker kränga tomteluvor istället för hawaiikransar. Med en tomteballong fylld av helium i handen känner jag mig fånigt medryckt i karusellen. Som ett inre försvar påminner jag mig om att jag vaktar ballongen åt en kompis, jag köpte den ju faktiskt inte själv. Ja detta var julafton i Betlehem, tänker jag. Så vandrar jag vidare för att som de flesta andra turister med kameran i högsta hugg bevittna midnattsmässan som med stor uppslutning direktsänds från Födelsekyrkan.
Juldagsmorgonen därpå vaknar jag upp på hotellet med mycket behärskade förhoppningar om Betlehems julrelaterade potential. Det är förmodligen en del av att besöka en genom tiderna så laddad plats, att förväntningarna studsat mellan kyrkobyggnaderna otaliga gånger samtidigt som vördnaden laddats ur? Det ligger i betraktarens öga konstaterar jag. Så drar jag isär gardinerna som hållit morgonljuset borta och tittar ut genom fönstret. Även om jag vet att den står där, rycker jag ändå till. Muren1. Den skjuter upp i höjden med sina åtta meter så att jag precis kan se över den även om jag står på tredje våningen. Jag ändrar mig, det ligger inte betraktarens öga. Jag kan inte betrakta muren på något annat sätt än att den står där och det är ett faktum.
Jag drar mig till minnes en av de många träsnidade julkrubborna i turistshopparna från gårdagskvällen. Maria, Josef och Jesusbarnet utgör grundkonstellationen i vanlig ordning. I denna alternativa tappning har trion slagit sig ner vid en mur med vakttorn. Det är lätt att missta sig om staden Betlehem. Här där kristendomen praktiskt taget föddes har många generationer av kristna palestinier levt. Idag lever invånarna i Betlehem med en mur som skiljer människor åt. Varje barn som föds här, föds under en ockupation. Som besökare är det möjligt att resa in i Betlehem och se staden i ljuset av den traditionella julkrubban. Besöka de heliga plasterna, köpa med sig en handsnidad souvenir av olivträ och förundras över platsen. För att sedan med buss återvända till ett hotell i Jerusalem utan att varken se muren eller de konsekvenser muren har för människor som behöver komma till skola, arbete eller sjukvård2. Det går till och med att missa att man är på ockuperad mark. Den alternativa julkrubban erbjuder en obekvämare verklighet. För mig illustrerar den situationen för de kristna palestinier jag mött under min tid på Västbanken. De kristna i Betlehem som ber världens kyrkor att bry sig om födelsestadens folk som lever under ockupation3. De som samlas kring en budbärare om fred, ständigt påminda om muren som slingrar sig runt deras vardagliga liv. Det mer svårsmälta, nutidsbaserade verket ger jag namnet murkrubba.
Jag återvänder till morgonbestyren. Efter en hummus-rik frukost bestämmer jag mig för att bekanta mig med muren på marknivå. Jag ändrar mig igen, vissa saker ligger absolut i betraktarens öga. Många betraktare av muren har omformulerat dess användningsområde. Från en barriär som enbart skiljer människor åt till en plats där konst i alla dess former utmanar muren själv. Jag vandrar utmed den massiva betongväggen. Varierande färger och språk blandas med humor och allvar. Inför betongens grå yta är alla ”budskapare” lika, här finns inget inträdesprov. Bilderna från muren får liv och kryper närmare. Så händer det, långt från mysiga julkrubbor och glitterförsedda tomteluvor, att julupplevelsen plötsligt blir på riktigt för mig. Julens berättelse om ett litet barn som enligt julevangeliet föds under en ockupation kläds i nya bilder. Betlehem får en ny innebörd. Och jag inte bara betraktar, jag upplever. Jag upplever en liten bit av Betlehem utmed en åtta meter hög betongmur. Det är i och för sig inte en helt bekväm och ombonad upplevelse. Men det var nog inte den där julnatten för 2000 år sedan heller.
Efter att upplevelsen fått landa promenerar jag ner mot Betlehems centrum. På vägen ser jag parkerade turistbussar på rad. Antagligen vandrar ett antal nyavsläppta besökare längs gatorna redo att möta den lilla staden i förmiddagssolen. Vilken krubba kommer de att ta med sig hem? Framför en av bussarna går det upp för mig att om jag inte varit här som följeslagare kunde ett av bussens säten likväl väntat på mig. Runt hörnet ligger åter en souveniraffär. Nu vet jag vad jag ska köpa och lägga på lådan för att hälsa från Betlehem. Med bestämda steg går jag mot vykortshållaren. Snurrar förbi de klassiska tjusiga vykorten på vackra byggnader, julkrubbor och julgranar. För i varje turistshop med självrespekt finns också en rad för vykort med konstverk från muren. Jag väljer kortet med målningen som föreställer en stad omgiven av en riven mur. Eller är det en riven mur? Kan det vara byggstenar för något nytt som ligger där på marken? Material till att bygga broar? Jag antar att det ligger i betraktarens öga.
Madeleine Saldner
Jayyous januari 2014
Källhänvisningar
1. Muren är här en åtta meter hög betongmur. Andra delar av muren utgörs av stängsel, taggtråd, diken, militära vägar och övervakningssystem. Den internationella domstolen i Haag slog 2004 fast att de delar av muren som är byggda på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, med tillhörande passager och system av tillstånd bryter mot internationell humanitär rätt. http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_barrier_factsheet_july_2013_english.pdf
2. För att läsa om ett exempel på andra alternativ av turism i Israel och Palestina besök http://www.sirajcenter.org/index.php
3. Läs mer om situationen för kyrkorna i Betlehem och deras budskap. The Betlehem pack 2011. Tillgänglig: http://www.kairospalestine.ps/sites/default/Documents/The%20Bethlehem%20Pack%202011.pdf
