Att lyssna till Rut från organisationen New Profile[1], eller till Hanna från Machsom Watch[2], att följa en demonstration, där israeliska ungdomar omringar sina palestinska vänner när soldaterna blir för aggressiva, att plocka oliver tillsammans med Rabbis for Human Rights[3], det ger hopp. Ett hopp som vi måste låta växa och förmedla vidare.
Ett flertal organisationer i Israel arbetar aktivt för ett slut på ockupationen. En av dem är Combatants for Peace[4], som grundades 2005 av israeler och palestinier, som tidigare utövat våld mot varandra, men som nu vill arbeta för att få ett slut på det. De är israeler och palestinier som vägrar att vara fiender.
Från båda sidor säger de att den naturliga reaktionen på en våldshandling är att svara med våld. Men de vill bygga broar men säger de, det är mycket svårare och tar längre tid, men är möjligt.
När Combatants for Peace besökte Yanoun, berättade de att organisationen bara har ett hundratal medlemmar, men tusentals sympatisörer. En av dem, en förre detta israelisk soldat, berättade hur han en dag vaknade upp och undrade vad han höll på med.
Var det verkligen rätt att bara se den ena sidan av konflikten? Naturligtvis, måste det finnas två sidor i en konflikt. Han beslöt sig för att vägra tjänstgöra på ockuperat område och att inte heller delta i någon aktivitet där, eftersom han tyckte att det som hände där inte var humant.
En annan medlem, en palestinsk kvinna, berättar att hennes man blev brutalt dödad av israeliska soldater. Hennes första reaktion var hämnd. Men någonstans inom sig förstod hon, att det fanns en annan väg att gå. Vägen utan våld. Hon är nu aktiv i Combatants for Peace.
Combatants for Peace berättade också att de vill arbeta på ett sätt, som de vet att folket behöver. Det kan vara en demonstration mot byggandet av en ny bosättning. Det kan också handla om att plantera nya olivträd där de gamla har skövlats, eller arrangera workshops och teater för människor runtomkring.
Vårt sätt att arbeta är främst med smågrupper som består av både israeler och palestinier, berättade Combatants for Peace när de besökte oss. Grupperna möts regelbundet och vi lär då känna varandra på ett djupare plan.
Genom att lyssna på varandra och ge varandra förtroende, tror vi att det finns en möjlighet att lösa konflikten. Vi tror att om vi gör så, har vi något fantastiskt framför oss, säger de. Regeringar kan skriva fredsavtal, men det är folket som åstadkommer freden.
En annan israelisk organisation, som arbetar för fred är Breaking the Silence. Det är en organisation som består av före detta soldater, som alla har tjänstgjort i den israeliska armén. De har tagit som sin uppgift, att försöka visa allmänheten i Israel, hur vardagslivet är på ockuperat område. De menar att israelisk media aldrig nämner det. Och om allmänheten inte får veta vad som händer, kan de inte heller reagera mot det.
Breaking the Silence kom till i mars 2004, och vill förmå soldaterna att berätta vad de upplevde och såg under sin tid på Västbanken. Många soldater har inte tidigare vågat berätta sina historier, men genom Breaking the Silence stöd, vågar de träda fram.
Ett av Breaking the Silence mål är att försöka få igång en debatt om vad det egentligen kostar ett samhälle på lång sikt, att skicka unga soldater till ockuperat område och låta dem i stort sett kontrollera vardagen där.
Alla vittnesmål, som Breaking the Silence återger, är noga kontrollerade genom att ögonvittnen har fått berätta, och andra organisationer, som har funnits i närheten, har fått säga sitt.[5]
Avner Gvaryahu, är heltidsanställd i Breaking the Silence, och en av dem som startade rörelsen. Avner är 26 år, otroligt engagerad, och full av entusiasm över sin uppgift. Han har arbetat tre år för Breaking the Silence.
Under andra intifadan[6], var han soldat i den israeliska armén. De första 15 månaderna, fick han sin utbildning.
– Jag fick lära mig redan i skolan att armén är helig, och att dess främsta uppgift är att skydda judarna från palestinierna, berättade Avner när han höll ett anförande för oss följeslagare.
Avner berättade också att han var väldigt ung när han gjorde sin värnplikt, och fick lära sig att en soldat inte har någon yttrandefrihet, utan ska följa order.En natt fick hans grupp order att göra en ”strawwidow”.
De skulle, klockan tre på natten, knacka på hos en palestinsk familj. När de kom in i huset stängdes alla som var där, in i ett rum. Man tog ifrån dem deras mobiler och låste dörren. De fick inte veta vad som skulle hända, varför de var där eller hur länge de skulle vara där.
En oerhört frustrerande situation för familjen. Utan att säga något, eller förklara för familjen, lämnade soldaterna huset dagen efter.Det blev en väckarklocka för mig, berättade Avner. Kan det här vara ok? Men inte förrän Avner hade fullföljt sin militärtjänstgöring, vågade han klä sina tankar i ord, och dela dem med andra.
Det finns många vittnesbörd från förre detta soldater, om vad de upplevde under sin värnplikt. Breaking the Silence har också utställningar, och seminarier i olika delar av världen, och försöker på så sätt påverka länder och ledare världen över. Det är gripande vittnesmål från soldater, både män och kvinnor, som har upplevt verkligheten som soldater i den israeliska armén, men som nu vill verka för fred.[7]
