Berättelser från Palestina brukar nästan alltid handla om våld och elände. Palestinierna är antingen martyrer eller terrorister. Men det finns också positiva saker att berätta om. För mig var det roligt att upptäcka palestinsk media.
För mindre än tio år sedan fanns inga självständiga palestinska nyhetsförmedlare. Nu är det annorlunda. Jag gjorde ett besök hos Ma’an News Agency, Palestinas flerspråkiga nyhetsbyrå. Det säger något väsentligt om mina egna fördomar att jag inte visste att Ma’an News Agency alls fanns. Jag brukade gå till israelisk media för att få veta vad som händer i Palestina. Visst förstod jag att israelisk media inte kunde återge palestiniernas syn, men vilken annan källa skulle jag gå till?
På ett par år har Ma’an News Agency etablerat sig som den ledande nyhetsbyrån för rapportering om konflikten på Västbanken och i Gaza. Centralredaktionen ligger i Betlehem. Allt började med att åtta olika lokala TV-stationer bildade ett nätverk för samarbete. Med ekonomiskt stöd från Danmark och Holland kunde steget mot en fast organisation tas. Ma’an Network bildades som icke-vinstdrivande mediaföretag, med TV-sändningar som främsta verksamhet. 2005 öppnade man sin nyhetsbyrå Ma’an News Agency. Det är genom nyhetsbyrån som Ma’an nu är på väg att också skaffa sig en plats på den internationella nyhetsscenen. Huvudspråket är självfallet arabiska, men det mesta av materialet översätts till engelska och hebreiska.
Som alla andra nykomlingar på nyhetsmarknaden har Ma’an News Agency varit kritiserat. Sakuppgifter har ibland varit felaktiga och som genuint palestinsk nyhetsförmedlare mitt i konflikten är det svårt att inte vara partisk. Jag fick en pratstund med Razan Salameh, som översätter nyheter från arabiska till engelska, men även jobbar som reporter. Precis som för andra nyhetsbyråer blir sakuppgifter ibland fel, men under de två år som hon arbetat på byrån har det mesta blivit bättre. Ma’an News rykte har stärkts och byrån citeras nu även av israelisk media (fem gånger av Haaretz de senaste två veckorna och tre gånger av Jerusalem Post). Svårare är det med partiskheten. Ma’ans främsta bevakningsområde är ockupationen. Såväl reportrar som läsare är palestinier. Perspektivet blir ofrånkomligen mycket palestinskt. Razan berättar att redaktionen har en lista med ord som de inte använder när de skriver på engelska. I den här konflikten kan ord vara brännheta, så det gäller att veta vad man skriver.
— Kan du ge något exempel? frågar jag.
— Vi skriver inte ”martyrer” (om palestinier som dör som resultat av konflikten).
— Det kan jag förstå, men gör ni det på arabiska?
— Ja, det är gängse språkbruk.
Mycket märkligt, tänkte jag, så jag frågade uttryckligen vad det står i ett arabiskt-engelskt lexikon. Men den ordagranna översättningen av arabiskans ”sha-hid” är just martyr. Jag frågade Razan om hon ansåg att det fanns ett trovärdighetsproblem om man använder olika ord för olika publiker, trots att det är samma artikel det handlar om. Hon menade att frågan hade diskuterats på redaktionen, men att förklaringen skulle vara den kulturella skillnaden mellan araber och européer. Man kan inte skriva likadant för båda grupper. Kanske är det så, men ett annat exempel på ett ord som används på arabiska men inte på engelska är ”apartheidmuren” om den israeliska muren på Västbanken. Ett kraftigt ord att använda oavsett språklig miljö.
Ni som känner mig hemmavid vet att jag inte tror att vad som är sant i den ena kulturen skulle vara osant i den andra, utan att människor tänker och resonerar mycket lika över hela jorden. Trots det gillar jag min nya källa till information om Västbanken och Gaza. Ma’an Networks VD, Rahed Othman, som jag också hann med att träffa var öppen med problemet.
— Hur skriver man opartiskt om en konflikt som man själv är den del av? säger han.
Frågan är verkligen befogad. Såvitt jag kan bedöma förhåller sig inte heller svensk media opartiskt till det egna landet. Men i någon mån är detta problem litet. Framgången hos Ma’an ligger inte språkbruket utan att det är den enda nyhetsbyrån som har lokalreportrar över hela Västbanken och Gaza. Ma’an ligger helt enkelt längst fram när det gäller rapporter från fronten.
Ma’an News Agency finns bara på nätet, men är gratis för alla. Som följeslagare läser jag Ma’an News lika regelbundet som morgontidningen, om jag hade haft en sådan. Jag tror inte på allt jag läser, men det gör jag inte med svensk media heller.