Fredsarbete och ickevåldsmetoder för fred kan ta sig många olika former. Hos Tent of Nations, en gård sydväst om Betlehem, driver bröderna Nassar tillsammans med sina familjer ett jordbruksprojekt. De odlar där ekologiska grödor och bjuder in människor från sitt närområde och från hela världen för att bygga broar mellan människor, men också mellan människor och natur. Den här dagen var vi dessutom på besök av en speciell anledning, det var dags för mandelskörd.
Mandelplockning innebär att klättra både högt upp och sträcka sig långt för att nå frukterna. Foto: Karl JonssonGården har varit i familjens ägo i 101 år. Här odlas persikor, vindruvor, oliver och också mandlar, som alltså skulle börja skördas denna dag. Utöver sina odlingar går bröderna även i spetsen för en ickevåldskamp om rätten till sin mark i Palestina. Genom utbildning, sommarläger för barn och projekt för att öka medvetenheten om vikten av att ta hand om vår planet, sprider de sitt grundbudskap vi vägrar vara fiender.[1] Vi börjar dock med mandelskörden.
Mandelträden är utspridda lite här och där och vi lär oss snabbt känna igen dem tack vare de luddiga frukterna. Det finns både söt- och bittermandel, det är viktigt att veta vilken sort vi plockar för att lägga dem i rätt säck. Enklaste sättet att ta reda på det är att smaka på frukterna och jag gör grimascher varje gång det blir en bittermandel, smaken lever helt klart upp till sitt namn.
Efter en och en halv timme på en ranglig stege, några lätta rivsår och en bortskrämd ödla blir det kaffepaus. Utanför köket möter jag Daoud Nassar, en av bröderna. Vi slår oss ned och han berättar om Tent of Nations.
– Varje år kommer 8 000 personer på besök. Vissa stannar någon dag, andra flera månader. De drivs av nyfikenhet för verksamheten, av solidaritet och för möjligheten att på ett praktiskt sätt arbeta med motstånd genom ickevåld.
Daoud fortsätter och suckar:
– Trots att vi är välkända här och har alla papper på att vi äger marken pågår det fortfarande ett mål i domstolen. Vi har drivit det i 26 år nu.
Tent of Nations ligger på en höjd omgiven av israeliska bosättningar. Från vår plats har vi utsikt över tre av dessa, även dem placerade på toppen av kullar. Vissa byggdes redan på 1970-talet [2], men nya har kommit till, och de fortsätter att växa [3]. Bosättningarna på Västbanken är illegala enligt internationell rätt [4], men trots det måste personer som Daoud bevisa rätten till sin egen mark. Han fortsätter förklara:
– Eftersom vi har alla papper som bevisar vår äganderätt har de inte kunnat driva bort oss än. Men det är inte alltid lätt att bevisa att marken är din. Förr i tiden, under osmanskt styre, var det inte så noga med ägarbevis. Folk visste vad som var deras och var gränsen till grannarna gick. För att undvika att betala hög skatt, som folk inte alltid hade råd med, kunde det skrivas in i ägarbevisen att någon bara ägde fem dunam [5], när familjen i själva verket kanske ägde 20. Det har gjort att många har fått sin mark övertagen av bosättare. Det gamla ägarsystemet inte är kompatibelt med de krav som ställs idag.
Vi dricker upp vårt kaffe och beger oss ut för att leta upp fler mandelträd att skörda. Vi är få deltagare denna skördens första dag, men med människor från Palestina, Sverige, Italien och Finland, insåg jag att vi alla bidrog till att uppfylla bröderna Nassars mål och vision.
När jag efter besöket läser på Tent of Nations hemsida framgår deras budskap än mer tydligt. Genom att sammanföra människor ger de oss en chans att vidga våra perspektiv och att lära oss om alternativa vägar till fred. De har insett att genom hat kan de inte motarbeta ockupationen, utan det är genom ökad kunskap och samarbete som de kan uppnå sin vision. Därför fortsätter de att vägra vara fiender.
Daoud Nassar berättar om Tent of Nations. I bakgrunden den fina utsikten från deras gård, där det också går att se en av bosättningarna. Foto: Sanna Sjöblom
