– Dans finns i vår kultur och i vårt motstånd. Det är vårt sätt att slåss. Vissa är ute och kastar sten, men vi såg ett annat sätt. Vi vill slåss och kämpa emot med vår kultur i stället. Vi vill visa att vår kultur är ett sätt att visa motstånd. Så säger 20-åriga Haytham. Han dansar i dansgruppen på Alrowwad kulturcenter i flyktinglägret Aida.
Delar av Alrowwads dansgrupp på premiären av dansföreställningen om Majnoon Layla, regisserad av den franska koreografen Philippe Talard.Motassem Abu Sheira ses längst fram. Foto: T. Thunander
Alrowwad är ett kulturcenter som startade 1998 av Abdulfattah Abusrour och några av hans vänner. Centret är beläget mitt inne i flyktinglägret Aida i Betlehem. Centret gör stor skillnad för barn och ungdomar som kommer hit och får lära sig att arbeta med allt från teater och musik, till dans, sång, fotografi, film, och annat som lockar ungdomar fokusera på konst. Filosofin bakom centret är ”vackert motstånd” där motståndet mot ockupationen utrycks genom konst och kultur. Målet är, som Abdufattah uttrycker det, att rädda liv. Genom att inspirera ungdomar och barn till att känna hopp och ge dem möjlighet att uttrycka sig på ett kreativt och obeväpnat sätt hoppas Abdulfattah att de ska tänka att de vill leva i stället för att dö för Palestina, eller vad deras kamp än är.
– Konst är det som enar mänskligheten mest. När man ser på teater, en film eller lyssnar på musik tänker man inte på vilket land det kommer ifrån, utan hur mycket det berör dig. Det är så vi tar bort stereotypa bilder och blir likvärdiga inför varandra.
Sedan starten för 20 år sedan har Alrowwad utvecklats från två rum till två byggnader. Varje år kommer mellan 6000 – 8000 barn och ungdomar till centrat.
Motassem Abu Sheira har dansat sedan han var två år och har precis tagit examen som sjuksköterska. Han är ledaren för gruppen och önskar att bli danslärare.
– Dans finns inom dig. Genom dans får du utlopp för det som finns inom dig på ett bra sätt.
Dansgruppen tränar två till tre gånger i veckan. De gör egna koreografier där de tolkar berättelser eller teaterpjäser på sitt eget sätt. Vissa i gruppen har dansat länge, andra har börjat nyligen. Det är tydligt att dansen används som uttrycksätt för motståndet mot ockupationen, men också för gamla traditioner som finns kvar i samhället.
Från vänster ser vi Jenan, Momen, Motassem, Momen, Ala, Haytham, och Ismael och Raheel sittandes, som tillsammans utgör en del av dansgruppen. Foto: T. Thunander– Vi har många gamla och dumma normer och traditioner som vi behöver ändra. Till exempel det här med killar och tjejer. Många tror att det ska hända något så fort en kille och en tjej är tillsammans. Enligt dem får jag inte ens skaka hand med en tjejkompis. Men det händer ingenting när vi är tillsammans. Vi behöver ta bort gamla religiösa traditioner och ersätta det med mer modernitet. Jag säger det här hela tiden till alla jag känner; vi behöver mer modernitet. Jag, och vi i den här gruppen, försöker bli fria från de gamla traditionerna. Vissa familjer är väldigt stöttande och visar stor tillit. Andra gör inte det. Man ska inte bråka med sina föräldrar, men ibland kan man ifrågasätta dem. Ibland behöver man säga nej och göra sina egna val, säger Motassem.
Gruppen säger att de använder dansen som ett medel för att visa motstånd till ockupationen. I stället för att använda våld har de hittat ett annat sätt att slåss på – genom konst, kultur och dans.
– När jag kom till Alrowwad centret för första gången såg jag loggan ”Everyone is a change maker.” Jag tog till mig av det väldigt starkt. Jag och mina vänner vill kunna ändra saker till det bättre. Vi pratar mycket om böcker och politik. Och jag pratar mycket med mina vänner om hur de kan göra sin röst hörd, säger Motassem.
Abdulfattah är mån om att andra inte ska se dem som terrorister, utan som konstnärer. Han understryker att de flesta Palestinier aldrig hållit i ett vapen, att de allra flesta kämpar emot ockupationen utan vapen på olika kreativa sätt. Ungdomarnas längtan efter frihet från ockupationen och ett nytänkande samhälle är tydligt.
– Det är vår roll att göra skillnad, och här i vårt flyktingläger kan vi börja, säger Motassem.
Om du önskar att läsa mer om Alrowwad och deras vision, kan du göra det här: http://www.alrowwad.org/en/?page_id=705
