Jobbet som följeslagare i Jerusalem ger en många spännande och ibland oväntade erfarenheter. En av de mest udda var när vi härom veckan blev kontaktade av Mordechai Vanunu, den fd israeliska kärnvapenteknikern som avslöjade detaljer om Israels kärnvapenprogram i brittisk press 1986. Efter att ha gått i landsflykt tillfångatogs han av israeliska underrättelsetjänsten Mossad i Rom och smugglades tillbaka till Israel, där hans rättegång hölls i hemlighet och han dömdes för förräderi.
Vanunu satt 18 år i fängelset varav 12 år i isoleringscell. Han släpptes 2004 men har ett villkorligt straff med strikta förhållningsregler som han måste följa beträffande rörelsefrihet och umgängesrätt. Han får inte lämna landet och inte tala med internationella. Dessa order har han brutit många gånger när han gett intervjuer till utländska journalister och även gjort upprepade försök att lämna Israel. Det enda han önskar är att bosätta sig i ett annat land och bli lämnad ifred för att skriva en bok om sitt liv.
Förra veckan var han kallad till rätten i Jerusalem för att få resultatet av sin överklagan. Han bad att vi skulle följa med och stötta honom i denna utsatta situation. På måndagsmorgonen gick vi så dit för att visa solidaritet med en man som i israelisk media kallas landsförrädare, men som av Amnesty anses vara en samvetsfånge dvs en person som fått sin rörelsefrihet inskränkt till följd av sin politiska övertygelse. Hela Jerusalem-teamet var på plats när vi mötte Vanunu utanför domstolen. Tillsammans gick vi igenom de stränga säkerhetskontrollerna innan vi kom in i byggnaden där vi möttes av ett hav med press och TV-kameror. Vanunu ville inte prata med någon, så vakter spärrade av för journalisterna och vi var de enda som släpptes in i rättssalen förutom advokaterna. Fotograferna fick någon minut på sig att ta sina bilder och tvingades sedan lämna rummet.
Att läsa upp vad Vanunu stod anklagad för tog över tjugo minuter för domaren. Och allt på hebreiska förstås! Vi förstod inte ett ord och hela situationen kändes smått absurd. När han slutade läsa innantill och slog ihop sin pärm vände sig Vanunu om till oss och sa:
– Guilty. Always guilty.
Han skakade i hela kroppen, så arg var han.
– 21 år har de tagit ifrån mig. Är det inte tillräckligt? Vad mer vill de ha?
Vanunu har konverterat till kristendomen och brutit all kontakt med sin familj, bor i arabiska Östra Jerusalem och umgås uteslutande med palestinier. Han kritiserar öppet Israels politik, vägrar prata hebeiska och erkänner inte staten Israels rätt att existera. Han anser att han för en viktig kamp för en värld utan kärnvapen.
I slutet av maj ska domen offentliggöras. Vanunu riskerar då ännu en fängelsevistelse på upp till sex månader. Han såg uppgiven ut när han gick ut för att möta den väntande pressen. Vi höll oss i bakgrunden. Så småningom tackade han oss för vårt stöd innan han ensam vandrade iväg neråt den östra delen av stan. Som så många gånger tidigare som följeslagare önskade man att man hade kunnat göra mer för att hjälpa.
Dagen efter fick vi en smärre chock när det visade sig att vi var på bild i tidningar och på Internet över hela världen. CNN, BBC, Reuters, Aftenposten, you name it! Totalt oanande var vi när min kollega Cecilies pojkvän ringde från Norge och sa att Jerusalem-teamet i våra beige västar var på stor bild i Aftenposten. Det var något vi inte alls hade räknat med. Livet som följeslagare är verkligen fullt av överraskningar…
