”Man kan inte dela ett barn i två delar. Ett barn måste vara helt om det skall leva.” Orden är pastor Ibrahims, anglikansk pastor i Den gode herdens kyrka i stadsdelen Rafidie, Nablus, Jerusalems biskopsstift. ”Det är ju omöjligt att leva i två delar, det vet alla. Man måste liva sitt liv i gemenskap”, fortsätter pastor Ibrahim.
Egentligen tilltalas pastor Ibrahim ”fader Ibrahim”. Fader Ibrahims församling tillhör Jerusalems anglikanska biskopsstift, som räknar sina första rötter från 1821. [1] Gudstjänsterna innehåller samma moment, liknande innehåll och bibeltexter som jag känner igen från gudstjänster hemma i Sverige. Musik och psalmsång är ett viktigt inslag i liturgin. Det mesta är på arabiska med några ord på engelska för att vi följeslagare skall kunna följa med i gudstjänsten. Efter den timslånga gudstjänsten samlas gamla och unga för samvaro och kyrkkaffe.
En kyrkobesökare, Violette Quirreh, berättar för mig om sina barn och barnbarn. Förutom engelska talar Violette franska, berättar hon. Hon har bland annat varit i Frankrike och USA. Violette nickar mot på väggen med församlingens foton. Något foto visar församlingsmedlemmar framför Capitolium i USA:s huvudstad Washington. Inget foto från Europa. Det slår mig att flera i församlingen pratar bra engelska jämfört med de flesta andra palestinier vi träffat. Violette och många andra församlingsmedlemmar uttrycker flera gånger sin tacksamhet över vårt besök i församlingen. ”Flera av oss flyttar utomlands, vi kristna blir färre och färre här i Nablus”, avslutar Violette.
Fader Ibrahim ansluter i samtalet. Fader Ibrahim berättar att församlingen bland annat driver en förskola vid den gamla kyrkans lokaler i Nablus gamla stadsdel. Dessutom stödjer församlingen stiftets sjukhus S:t Lukas i Nablus. Han undrar om EAPPI kan hjälpa honom med någon engelskspråkig person som kommer till förskolan. Fader Ibrahim fortsätter: ”Vi behöver någon som kommer två gånger i veckan och kan visa lekar och ramsor på engelska. Barnen är mellan fyra och sex år i grupper om 20 barn, med en pedagog.”
Vi vågar oss på att fråga fader Ibrahim om den politiska situationen. Vad anser fader Ibrahim om tvåstatslösningen, frågar jag. ”Har ni hört berättelsen om den kaukasiska kritcirkeln?”[2] frågar han. Han fortsätter, ”Det är likadant med heliga landet, man kan inte dela landet. Vi har respekterat varandra och levt tillsammans i tidigare i historien. Tvåstatslösning betyder att den bittra fiendskapen fortsätter.” Han fortsätter ”vi är palestinier, vi är kristna. Vi har kristna församlingar i Jerusalem, här på den ockuperade Västbanken och i Israel”. ”Alla palestinier är inte muslimer, alla kristna palestinier bor inte bara på Västbanken. Det har funnits kristna i landet i nästan 2000 år. Ockupationen måste upphöra, den skapar så mycket rädsla mellan människor”, avslutar fader Ibrahim.
Vi följeslagare har även blivit bjudna på kyrkkaffe efter gudstjänst i Jungfru Marias ortodoxa kyrka två kvarter längre upp på Rafidie-gatan. Leo, den ortodoxa prästen, har samma uppfattning som fader Ibrahim i frågor om den israeliska ockupationen och framtida lösning. Även från den ortodoxa gemenskapen flyttar människor utomlands. Fader Leo påminner om att den ortodoxa kyrkan som institution har funnits i Det heliga landet i nästan 2 000 år, långt före det fanns muslimer i omådet.
Tidigare, när jag hade tillfälle att (den tolfte augusti) träffa den evangelisk-lutherska kyrkans biskop i Jordanien och Det heliga landet, biskop Younan, uttryckte han sig tydligt. Han sa ”så länge du är tyst låter du våldet regera. Jag hör ingen som stärker den tysta majoritetens önskan om att få leva i fred. Tala sanning till makten! Vi är emot allt förtryck. Vi är inte emot Israel, muslimerna eller någon annan grupp. Vi är emot extremismen som härskar här nu. Vi har fått många vackra ord till stöd genom tiderna, nu vill vi ha handling”.
Biskop Munib Younan är själv palestinier, en bland de två procent kristna som fortfarande bor kvar i Palestina.
Dessa församlingsledare och gudstjänstdeltagare sammanfattar en uppfattning vi hör allt oftare bland palestinierna. Många byledare hävdar vid samtal att tidigare års förhandlingar mellan Palestinska myndigheten och Israel har inte lett någon vart. Såväl palestinska myndigheten som israeliska staten har officiellt deklarerat att man strävar efter en tvåstatslösning i det Heliga landet.
Innan resan med följeslagarprogrammet har jag egentligen inte förstått att många av områdets kristna också är palestinier, som funnits här i tusentals år. Kristna palestinier finns både på den ockuperade Västbanken och i Israel. Palestiniernas situation på ockuperat område sammanfattas väl i dokumentet Kairos Palestina – ett sanningens ögonblicks första kapitel [3]. Kairos Palestinadokumentet från 2009 är väl värt att läsa i sin helhet och reflektera över.
Bilder
1. Fader Ibrahim under kyrkkaffe. Fot0: Karl-Göran Sundvall
2. En korgosses väntan under gudstjänst i Jungfru Marias ortodoxa kyrka. Foto: Karl-Göran Sundvall
