Från Nabi Samwil kan man se nästan hur långt som helst. Byn ligger på den högsta platsen i området kring Jerusalem. Här ska korsfararna en gång ha stått och för första gången blickat ut över Jerusalem. Här lär profeten Samuel ha lagts till sin sista vila[1].
Men glöm korsfarare och profeter för en stund, så ska jag berätta om de människor som bor i Nabi Samwil idag. De runt 250 invånarna har fortfarande utsikt över Jerusalem åt sydväst.[ref]Enligt FN organet OCHA ligger 85 procent av murens dragning inne på Västbanken. Barrier update (juni 2011) FN OCHA Office for the Coordination of Humanitarian Affairs occupied Palestinian territorywww.ochaopt.org/documents/ocha_opt_barrier_update_july_2011_english.pdf[/ref] Österut och västerut ligger muren. Betongblock slingrar sig fram över landskapet och skiljer Nabi Samwil från resten av det palestinska området.
Större delen av den mur som Israels regering håller på att bygga ligger inne på palestinskt område.[ref]Se not 2[/ref] Många palestinier på Västbanken har idag svårt att nå sin mark. Andra, bland annat människorna i Nabi Samwil, har ”fastnat” mellan muren och den osynliga gröna linje där det internationellt erkända Israel börjar. Muren gör det svårt för dem att resa till andra samhällen på Västbanken. Israeliska lagar förbjuder dem att resa på israeliskt område.[ref]Se not 2[/ref]
– Vi får gå fram dit men inte längre, säger Eid Barakat och pekar ned mot en väg som uppskattningsvis ligger runt en kilometer bort. Han berättar att marken mellan byn och vägen tillhör personer i en by på andra sidan muren.
– Vi lyckades tillslut ordna papper som ger mig rätt att odla åkrarna åt dem, säger han. Det gör det svårare för bosättarna här intill att ta över marken.
Eid Barakat kommer från Nabi Samwil, han har bott i byn under större delen av sitt liv. Utanför hans hus går några kor, en skock höns och en kalkon.
– Jag har en rättegång som väntar, säger Eid och berättar hur han och sonen fick problem vid vägspärren eftersom han saknade tillstånd för den tunna djurfoder de hade med sig. Sedan visar han oss bilder från den dagen i oktober när israeliska armén rev skjulet som skulle skydda djuren från vind och regn.
Nu finns bara en metallskylt kvar. Den berättar att det rivna skjulet finansierats av Sida.
Som så många andra byggnader saknade skjulet bygglov. Nabi Samwil ligger i ett område som kontrolleras helt av den israeliska armén, att få ett bygglov beviljat där tycks vara en ouppnåelig dröm.[ref]In West Bank areas under Israel’s control, illegal homes are usually Palestinian(2012-05-27) Haaretz www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/in-west-bank-areas-under-israel-s-control-illegal-homes-are-usually-palestinian.premium-1.432771[/ref]
Med ekonomiskt stöd från franska myndigheter har Eid Barakat byggt upp ett nytt skjul. Han hade förväntat sig en rivningsorder, men säger att han istället har fått inofficiella besök av ett befäl som kräver att han river skjulet ”frivilligt”. En rivningsorder kan överklagas och kunde ha förhalat rivningen tills den kallaste perioden var över.
– Befälet hotade med att de kommer riva både skjulet och mitt hus om jag inte plockar ner skjulet, säger Eid. Han har redan börjat montera ner det.
Bostadshuset byggdes långt innan det fanns israeliska regler för vem som får och inte får bygga. Det gamla stenhuset är eftersatt. Putsen ramlar från taket, rännilar av vatten letar sig ned längs väggarna. Men för att få renovera krävs bygglov och bygglov kan man inte få. Vem vågar renovera om det kan leda till en order om att riva hela huset?
Flera människor vi pratar med säger att fler och fler unga människor flyttar därifrån. Bostadsbristen, isoleringen och de omständiga resorna gör att befolkningen långsamt minskar. På ett sätt påminner det lite om avfolkningen av våra svenska småorter. Skillnaden är att den som flyttar från Nabi Samwil kanske aldrig får komma tillbaka. Inte ens på besök.
Jerusalem, februari 2013
Monica Johansson