Som följeslagare märker man att konflikten mellan Israel och Palestina präglas av både hopp och förtvivlan, framtidstro och misstro. Ibland får ett rättsfall internationell uppmärksamhet och har då större chans till framgång. Det går kanske att avvärja hotet mot Cremisandalen?
Varje vecka besöker vi följeslagare en by eller stad i vårt distrikt. Då ser vi ofta hur människor pendlar mellan hopp och förtvivlan. En eftermiddag i november talade vi med ledningen för Beit Jala, en av de äldsta städerna i Palestina. Hur denna stad påverkats av ockupationen är ganska väldokumenterat.
Beit Jala ligger mellan Jerusalem och Betlehem. I närheten finns den plats där man tror att Jesus föddes. Sedan Osloavtalet 1995 är staden indelad i tre olika områden: A, B och C.
A är den palestinska myndighetens ansvarsområde, B har blandat förvaltarskap och C är Israels ansvarsområde. Som ockupationsmakt ansvarar Israel för område C; det utgör cirka 65 procent av hela stadens yta. Beit Jala har påverkats mycket negativt av ockupationen. [1] Sedan kriget 1967 har staden förlorat huvuddelen av sin mark. Muren, nya israeliska bosättningar, vägar och så kallade skyddsområden har minskat och begränsat tillgängliga ytor.
De israeliska bosättningarna i närheten expanderar. De har tillsammans cirka 65 000 invånare. I Beit Jala bor nu endast cirka 15 000 invånare. [2]
”Ett problem är utflyttningen”, säger Suzan Qabar, som har hand om stadens information. ”Människor förlorar hopp om en bättre framtid och flyttar härifrån.”
Till stadens historiska rikedom och stolthet räknas flera kyrkor, institutioner och kristna minnesmärken, till exempel Jungfru Marias kyrka, S:t Nicolas kyrka och det katolska klostret, skolan och vinodlingarna i Cremisan.
Cirka 70 procent av invånarna i Beit Jala är kristna och hit kommer kristna från andra länder och världsdelar som turister och på pilgrimsresa. Många av dem känner sannolikt inte till stadens svårigheter. Turism och hantverk är viktiga näringsgrenar och inkomstkällor för invånarna. ”Men arbetslösheten har ökat”, berättar Suzan.
Hon visar oss ett brev som borgmästaren skrivit i protest mot Israels expansion. [3] Där kan man läsa att den planerade, fortsatta utbyggnaden av muren kommer att förstöra och avskilja omfattande odlingsbara ytor; ytor som sedan länge ägs av palestinska medborgare. Det bor många kristna i Beit Jala, men den befolkningsgruppen minskar.
Hundratals medborgare är beroende av jorden för sin försörjning och av vattentillgången som nu kontrolleras av Israel. Det område som hotas av muren inbegriper en vacker natur som varit öppen för alla. [4]
Det märks att Suzan blir förtvivlad när hon tänker tillbaka: ”De har tagit våra vackraste områden. När jag var barn brukade vi leka där, plocka oliver och ha picknick.”
Israels expansion hotar marken som ägs av det katolska klostret i Cremisan. Det är väl därför brevet från borgmästaren i Beit Jala är riktat till påven i Rom. Det överlämnades personligen när påven besökte Betlehem i maj 2014. [5]
Laila Attallah, en ung grekisk ortodox kristen kvinna var på plats: ”Då var vi alla verkligen hoppfulla. Påven stannade och bad vid muren och bjöd in de politiska ledarna från Palestina och Israel. Men hoppet försvann strax därefter.”
Internationell massmedia fylldes i juni 2014 med uppgifterna om hur tre israeliska ungdomar kidnappades på en busshållplats utanför en bosättning och sedan hittades mördade. Sedan kom Gaza-kriget. ”Och så har det ofta varit”, fortsätter Laila, ”när hoppet väcks händer strax därefter något som hindrar utvecklingen.”
Man behöver inte vara kristen för att tycka att Beit Jala och Betlehem borde vara befriade från denna världens ondska. Här pendlar människor ofta mellan hopp och förtvivlan. Det tycks vara historiens gång.
Helt hopplöst är ändå inte läget. Många försöker aktivt hålla hoppet vid liv. Varje år arrangerar artister, konsthantverkare och lokala föreningar en stor internationell fredsfestival i Beit Jala. Borgmästare från andra städer deltar för att visa sin solidaritet. Varje fredag hålls en vanligtvis välbesökt katolsk mässa utomhus i Cremisan som en protest. Här är man medveten om FN:s skarpa kritik mot Israels brott mot FN-beslut, internationella lagar och överenskommelser. [6]
Någon vecka efter samtalen med Suzan och Laila fick vi följeslagare ta del av aktuell dokumentation, lyssna till de jurister som företräder klostret, se området och höra hur detta rättsfall utvecklats. Juristerna kom från Katolska centret för mänskliga rättigheter. [7]
”Det handlar om framtiden för det katolska klostret, skolan och odlingarna i Cremisan – hela den vackra dalen”, berättade Raffoul Rofa och Zvi Avni med stöd av fader Faysal Hijazen från den Romersk-katolska kyrkan i Beit Jala.
De visade oss detaljerade kartor över planerna på muren och diskuterade konsekvenserna för de människor som berörs. Ärendet ska bli föremål för beslut följande söndag, sa de. Det var därför de kallat samman representanter för internationella organisationer.
Vad har påven gjort sedan han fick brevet från borgmästaren? undrade jag. De svarade: ”Vi känner att vi har påvens stöd, han har tagit avstånd från hela murbygget. Men i detta fall tillämpas tyst diplomati.”
Rättsfallet började med att den israeliska militären 2006 utfärdade en order om att ta i anspråk land för att bygga en del av muren runt Beit Jala och bosättningen Har Gilo. Klostret, Beit Jala stad och enskilda jordägare protesterade. En del ytor skulle hänföras till Israel, andra delar skulle förbli palestinska. Terasser från den romerska tiden skulle förstöras.
”Vi nådde en viss framgång den sjunde augusti 2014 när Högsta domstolen beslutade att både klostret och skolan skulle förbli på den palestinska sidan av gränsen mot Jerusalem”, förklarade de. ”Nu hoppas vi på ett nytt framsteg. Men den senaste tidens blodiga händelser i Jerusalem kan hindra ett positivt utslag. Mycket beror på massmedierna.”
Trots att FN, katolska kyrkan, enskilda länder och flera internationella organisationer har protesterat finns hotet mot Cremisandalen kvar. Konflikten mellan Israel och Palestina präglas av både hopp och förtvivlan, framtidstro och misstro. När denna text publiceras har det sannolikt visat sig om Israels högsta domstol tagit ett beslut som stärkt förtroendet för internationella rättsprinciper eller om domen fördjupat den misstro som många palestinier uttrycker mot Israels rättsväsende.
Bilder
1. ”För två år sedan förstörde israeliska militärer en kraftstation i Makhrour och en populär restaurang. Ägaren är fortfarande arbetslös”, berättar Suzan Qabar. Foto: Matts Mattsson.
2. ”Det handlar om framtiden för det katolska klostret, skolan och odlingarna i Cremisan – hela den vackra dalen”, berättade juristerna Raffoul Rofa och Zvi Avni och fader Faysal Hijazen från den Romersk-katolska kyrkan i Beit Jala. Foto: Matts Mattsson.
