Militär och bosättare försvårar skörden för palestinska bönder

Det är skördetid i trakterna kring Tulkarem. Tusentals kilo oliver ska bli till hundratals liter olivolja som exporteras över hela världen, inklusive till Israel även om den största delen handlar om den lokala marknaden. Palestina är självförsörjande på olivolja. Följeslagarprogrammet deltar som observatörer med förhoppning att kanske göra det lite lättare för de palestinska bönder som har sitt levebröd genom olivträden

Den här dagen sitter vi hos Umma Jamil på hennes gård som är liten, men som dessvärre ligger precis bredvid en bosättning, vilket gör olivskörden till ytterligare en av alla aktiviteter som pågår i det politiska spelet under ockupationen. Umma Jamil har mark som ger olja nog för att försörja familjen, resten säljer hon till andra familjer. Palestina är självförsörjande på olivolja [1].
– Det har blivit så många problem med skörden, säger Umma Jamil och berättar att för 20 år sedan var det inga problem att skörda oliverna. Idag behöver man göra det snabbt, annars får bönderna problem med bosättare.

– Förut kunde vi också lämna våra hinkar över natten, men det går inte idag. Då är de borta dagen efter.

Umma Jamil väljer att inte anklaga någon, men hon är 84 år gammal och konstaterar krasst att våld, hot och trakasserier har ökat på senare år och att det är israeliska bosättare som står för problemen, något som också flera internationella organisationer bekräftar. Den israeliska människorättsorganisationen B’Tselems fältchef i området i och runt Tulkarem, Abdukarim Sadi, menar att ett samarbete mellan flera internationella organisationer, däribland följeslagarprogrammet, är viktigt för att stävja problemen som kommer i och med olivskörden varje år.

– Tillsammans med UNOCHA (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) och andra organisationer har vi haft ett möte där vi gått igenom de så kallade “hot spots” där vi vet att det brukar vara mycket problem och sammandrabbningar mellan israeliska militärer, bosättare och palestinier. Vi kommer försöka punktmarkera dessa det här året, säger han.

B’Tselem har de senaste åren kartlagt våldet mot palestinska bönder från bosättare och israelisk militär. Under 2018 års skörd handlade det framförallt om rena trakasserier och stölder av oliver och träd, vilket kunde börja långt innan olivskörden startade, men även problem för bönder att få tillträde till sin mark för att kunna skörda var ett stort problem [2].

Det sistnämnda har vi i följeslagarteamet fått mer eller mindre daglig erfarenhet av. Varje morgon bevakar vi jordbruksgrindarna för bönderna som har sin mark på andra sidan barriären. Muren är dragen inne på palestinsk mark och det handlar alltså om den delen som ligger mellan barriären och den gröna linjen enligt 1967 års gränser, den så kallade sömzonen [3]. Den senaste veckan har vi noterat att flera av jordbruksgrindarna har blivit blockerade så att traktorer inte kommer igenom dem, vilket är en katastrof när det kommer till olivskörden eftersom de flesta bönder har mer oliver än de kan bära ut. Det har också blivit svårare och svårare för bönderna att få tillstånd att komma över till andra sidan för att skörda sina oliver eller bruka sin mark överhuvudtaget och öppettiderna i jordbruksgrindarna har förändrats, från att vara öppna tre gånger per dag till två gånger, från att vara öppna en halvtimme per gång till fem minuter. En stor skillnad och även om argumenten till dessa förändringar skiljer sig åt beroende på vilken militär man frågar, är det lätt att tro på de internationella organisationerna som varit med förr att det här är ett sätt att försvåra för palestinska bönder att skörda sina oliver. Förutom förändringarna vid jordbruksgrindarna har vi även kunnat konstatera att flera åkervägar, ofta enda vägen till olivträden för en bonde, blivit förstörda av israelisk militär med sammandrabbningar som följd, bland annat i Kafr Thulth, en by precis bredvid Umma Jalils mark.

För Umma Jalil spelar förändringarna ingen roll.

– I början när vi hade marken, för många år sedan, hade vi citronträd. Men de behöver mycket vatten. Vatten som Israel kontrollerar och inte ger oss. Därför planterade vi olivträd för 25 år sedan istället. Och vi är inte rädda för bosättare. Vi måste skörda våra oliver.