Nu har jag varit följeslagare i tre månader och min tid i östra Jerusalem är förbi. För mig har det aldrig varit tydligare att enkla sanningar är en myt och att vår omvärld är djupt komplex och komplicerad. Jag skickar med er mina avslutande reflektioner. Tack för att ni har följt mig under min tid som följeslagare.
Mitt i allt förtryck och all orättvisa ser jag hur människor fortsätter leva sina liv. Jag hör hur människor som förlorat hem, nära och kära fortfarande pratar om framtida fred och rättvisa. Deras styrka är det som ger mig hopp och påminner mig om att fred fortfarande är en möjlighet. Det har varit en fantastisk och samtidigt fruktansvärd upplevelse och med mig tar jag många bitterljuva minnen, berättelser och erfarenheter hem.
Bitterljuvt är att se barn leka följa soldater istället för följa John.
Bitterljuvt är när jag ser barn leka fängelse och hungerstrejk istället för mamma, pappa, barn.
Bitterljuvt är när jag badar i Döda havet och vet att det är palestinier som arbetar här och rika medelklassisraeler som är gäster.
Bitterljuvt är när jag blickar ut över soluppgången i Negevöknen och vet att här har tusentals beduiner flytt under kriget 1948 och inte får återvända.
Bitterljuvt är när jag ser tonåringar har åsneracing istället för att få åka riktig skolbuss.
Bitterljuvt är när jag hör om kvinnor som tar examen och startar upp skolor men måste arbeta utan lön.
Bitterljuvt är att besöka skolor med barn från flera olika byar och veta att de har rivningsorder hängande över sig.
Bitterljuvt är att höra om palestiniernas motståndskraft i ett till synes hopplöst system.
Bitterljuvt är att höra barn berätta om sina framtidsdrömmar som ingenjörer men veta att de sannolikt kommer sluta skolan när de är 15 år.
Bitterljuvt är att höra om hur flyktingar från 1948 byggt upp ett nytt liv men nu riskerar att tvångsförflyttas på grund av E1.
Bitterljuvt är att träffa kristna palestinier som kan räkna sina släkttavlor i rakt nedstigande led till den första församlingen i Jerusalem, men samtidigt är en krympande minoritet därför att förtrycket är för hårt för att kunna stanna kvar.
Bitterljuvt är det att besöka byar med vackra olivlundar men veta att de kanske inte kommer få skörda på grund av att bosättare förstör träden och bönder nekas tillgång till sina marker.
Bitterljuvt är att träffa israeler som arbetar för förändring och fred med ickevåldsmetoder och samtidigt höra hur de blir anklagade för att vara förrädare.
Bitterljuvt är att höra hur palestinier skämtar om muren:
– Den är bra om det kommer en tsunami.
Bitterljuvt är att se ut över östra Jerusalems blandning av palestinier och israeliska bosättare.
Bitterljuvt är att när jag klappar nyfödda lamm får höra hur herdarna får sten kastade på sig av bosättare när de är ute och vallar sina får.
Bitterljuvt är att när jag hälsar jag på en fyra-månaders bebis får berättat hur hennes familj lever under en ständig oro för framtiden därför att Israel har utfärdat rivningsorder över deras bostad.
Bitterljuvt är att prata med israeliska, unga vuxna och höra att de inte vill göra värnplikt, att de skulle valt bort det om det inte vore för den sociala pressen, och att de önskar att deras barn inte kommer behöva tjänstgöra.
Bitterljuvt är att se hur människor dag efter dag fortsätter gå upp klockan 03.00 för att gå till sina jobb på andra sidan muren i Jerusalem för de har familjer att föda.
Bitterljuvt är att se smyckade bilar i bröllopskorteger som blir stoppade av poliser för att få id-kort och tillstånd kontrollerade.
Bitterljuvt är att vara vid Medelhavskusten i Tel Aviv och Haifa och veta att flyktingarna som flydde härifrån 1948, på vissa ställen från Västbanken kan se havet men inte få återvända dit.
Bitterljuvt är att få höra om modiga kvinnor och män som stannat kvar i Sderot under alla krigen, mellan Israel och Gaza, och säger att de vill ha fred genom dialog med palestinier.
Bitterljuvt är att blicka in över Gazaremsan och veta att jag kan röra mig fritt nästan överallt medan de som lever och bor i Gaza nästa aldrig kommer därifrån.
Bitterljuvt är att höra hur barn tjatar på sin mamma att köpa mer godis i affären samtidigt som de bor i hus med rivningsorder över sig.
Bitterljuvt är att höra om hur kristna palestinier står upp och tar den teologiska kampen samtidigt som hundratals kristna varje år flyttar från landet.
Bitterljuvt är att möta palestinska ickevåldsaktivister som fortsätter kämpa för fred med ickevåldsmetoder trots att systemet arbetar emot dem.
Bitterljuvt är att se den vackra gravplatsen på Mount Herzl och se att där är namn på stupade soldater.
Bitterljuvt är att höra hur djup människors tro är trots ockupationen.
Bitterljuvt är det att blicka ut över vackra Jerusalem, över staden som är en helig stad men som också är full av orättvisa och förtryck.
