Enligt människorättsorganisationen B’Tselem har närmare 150 familjer, uppemot 850 personer, tvingats flytta från sina hem i område C sedan kriget i Gaza inleddes. En av dessa är familjen al-Kabbash i ar-Ratheem. Vi håller kontakt genom mobiltelefon och översättningsapp trots långt avstånd och språkbarriär.
Vi träffar de israeliska fredsaktivisterna i byn at-Tuwani som sedan många år är en samlingspunkt för utlänningar, samt palestinska och israeliska aktivister för fred. Ekumeniska följeslagarprogrammet (EAPPI) har inte kunnat besöka ar-Ratheem på ett tag eftersom bilen vi färdas med blivit attackerad genom stenkastning från den närliggande bosättningen Asael. Det resulterade i säkerhetsbeslutet att avvakta vidare resor på sträckan tills vidare. Däremot har vi följeslagare i samarbete med de israeliska fredsaktivisterna kunnat besöka området vid några tillfällen. De har registreringsskyltar från Israel på sina fordon och ett bättre skydd i område C1 Område C- Ord och begrepp Följeslagarprogrammet än palestinier. Som israel kan man röra sig fritt och agera mer konfrontativt än palestinier och utlänningar. Resan till ar-Ratheem tar inte lång tid. Vi spänner fast våra bilbälten och är framme inom 20 minuter. Bilen har en ”go pro”-kamera i framrutan och aktivisterna är hela tiden beredda med video och mobil för att kunna dokumentera eventuella incidenter, så som möte med israeliska bosättare eller militär. Vår israeliske chaufför har till och med en sele med kamera på magen beredd när vi ska ut för att följeslå palestinska herdar.
Byn ar-Ratheem ligger bara några hundra meter från gröna linjen3 Gröna linjen- Ord och begrepp Följeslagarprogrammet, palestinska Västbankens gräns mot Israel sedan år 1949. Alldeles intill ligger den israeliska bosättningen Asael, som etablerades år 2002. Det är bosättare härifrån som orsakar stora problem för familjen al-Kabbash som vi besöker. Sista kilometern tar vi oss fram på en skakig och dålig väg, mer som gjord för en traktor. Väl i ar-Ratheem väntar vi på att Abu Safi Razims 15-åriga dotter ska ge sig ut med får och getter. Hon gick i skolan tills hon var 12-13 år och enligt vad hon själv berättar var hon nöjd och ville inte fortsätta i skolan. Nu tar hon varje dag getter och får på bete. Det varierar mellan besöken när det är dags att ge sig ut, men ungefär runt klockan 8-9 normalt sett. Väntan är inte långtråkig, vi får nygräddad taboun (palestinskt bröd) och gott, sött, kryddat te till frukost. Gästfriheten är stillsam, självklar och kravlös.
Getterna väller fram när de släpps ut. De vet var de ska gå, det är inte så långt och det är definitivt inte grönbete, men de vill ut. Kanske sträcka på sig, men även beta lite torrt överblivet hö efter skörd och lite korn som spillts på marken. Ytorna de kan beta har minskat, där bosättare tagit över helt eller vid olika tillfällen hotat herdar med vapen om djuren betar. Ibland kommer unga, tonåriga bosättarpojkar på fyrhjuling och kör runt i åkermarken för att markera närvaro. Jag ser spåren överallt i den torra åkern.
Vår unga fåraherde kan inte engelska och min arabiska är skrämmande bristfällig. Ibland nöjer vi oss med det, men man kan kommunicera via översättningsapp i mobilen och det är riktigt trevligt, om än lite krångligt. Jag pratar in min fråga och den spelas upp med ljud och text på arabiska. Det är egentligen enastående. Vi börjar kommunicera, lite hackigt och långsamt och med tydliga frågor, men så mycket mer än inget alls. Jag får veta den unga herdens, hennes namn och ålder, att hon nu inte längre går i skolan och att hon tycker att platsen hon bor på är fantastiskt vacker. Men jag får även information om dagliga trakasserier från bosättare genom exempelvis förstörda vattentankar, körning i åkermark och trakasserier på väg till skolan. Får vi tillräckligt detaljerade uppgifter kan vi registrera incidenter i den databas som kvalitetssäkras av EAPPIs Jerusalemkontor och skickas vidare till andra organisationer, som exempelvis UN OCHA4UN OCHA oPT.
Sedan några veckor är jag evakuerad och hemma i Sverige. Jag har fortfarande kontakt med flera av dem som bor i South Hebron hills5Placering South Hebron hills Följeslagarprogrammet. Vi nås av informationen att en familj i ar-Ratheem flytt sitt hem efter upprepade och eskalerande trakasserier och hot från bosättare. Enligt människorättsorganisationen B’Tselem6B’Tselem Forcible transfer of Palestinian families in area C har närmare 150 familjer, nästan 850 personer, tvingats flytta från sina hem i område C sedan kriget i Gaza inleddes. Är det familjen al-Kabbash som drabbats? Jag försöker få kontakt med israeliska fredsaktivister i området men svar dröjer. Kanske kan jag skriva till vår unga herde genom att översätta korta frågor till arabiska? Jag testar för att höra hur de mår, men skriver på engelska. Det dröjer inte länge innan jag får svar, det funkar! Men det hon skriver gör mig innerligt rädd och bedrövad. Grannen har blivit misshandlad och det är grannfamiljen som har flytt sitt hem. Huset har dessutom rivits av bosättare. Hon skriver att hon är rädd och inte kan sova på natten, inte någon i familjen. Hon skickar bilder på huset som är rivet. Det dröjer inte många dagar så får jag besked om att även vår unga herde med familj tvingats fly sitt hem och att hon mår dåligt. De bor tillfälligt hos en moster, men flyttar sedan vidare till en annan släkting.
Mobiltelefonen blir en röst mellan människor och länder. Den ger bevis för vad som händer genom dokumentation och förmedling av incidenter. Bosättare och militär har vapen, palestinier i South Hebron hills riktar än så länge bara sina mobiler mot dem. Dokumentationen skyddar mot lögner. Jag hoppas också på att kontakten med EAPPI på distans ger en strimma av hopp, en liten glipa av medmänsklighet och möjlighet till upprättelse.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
