I byn Silwan, numera en central komponent av östra Jerusalem, har den radikala bosättarorganisationen El’ad, med David Be’eri i spetsen, operativ kontroll över utgrävningen “Davids Stad”. Konsekvenserna är tvångsvräkningar av palestinier och en blomstrande turistnäring, som oavkortat gynnar bosättarrörelsen.
Sahar ‘Abbasi på Madaa Silwan Creative Center. Foto: CarlVi sitter i Silwan ett par hundra meter från Gamla stan och dricker lemonad efter en lång strapats i östra Jerusalems stekande hetta. En grupp turister vandrar förbi i shorts och breda solhattar. De dokumenterar varje detalj i omgivningen med kameror och smartphones men verkar ha missat att de befinner sig på ockuperad mark. Deras pengar tillfaller oavkortat El’ad en av Israels mest inflytelserika bosättarrörelser, vars mål är att skapa en judisk majoritet i östra Jerusalem [1] genom tvångsförflyttning av palestinier. Sedan 1967 har den israeliska staten exproprierat mer än en tredjedel av östra Jerusalem och byggt 11 bostadsområden endast avsedda för judiska medborgare [2].
Jag hör hur den israeliska guiden berättar för en av turisterna att han själv bor i Silwan. Enligt Ishmael*, en palestinier som sitter vid bordet jämte oss, heter guiden Shmuel och tog över sitt nuvarande hem från en palestinsk familj för tio år sedan. Någon frågar Shmuel om han är rädd för “araberna” varpå han svarar att israeler inte är lättskrämda. Flocken av turister lyssnar uppmärksamt på Shmuels redogörelser och följer honom som om han vore Gandalf som vägleder dem genom Morias mörka grottor.
En av turisterna får syn på oss och frågar oss om våra västar. Vi förklarar att vi är fredsobservatörer som dokumenterar brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter. Den dittills leende turisten ser obekväm ut. När jag tillägger att vi befinner oss på ockuperad mark enligt fjärde Genèvekonventionen och att vi föregående dag bevittnade en husrivning som gjort en familj hemlös rör sig turisten hastigt bort till sin grupp igen utan att säga adjö. De fortsätter in till Siloadammarna där Jesus ska ha helat en blind man [3] och kung Salomo ska ha smorts före sin kröning [4].
Ishmael ler åt situationen. Han har levt i Silwan sedan barnsben. Vid upprepade tillfällen har han erbjudits höga summor av bosättarorganisationen Ateret Cohanim för att sälja sin bostad [5]. Ishmael uppskattar turisternas närvaro men ogillar deras ignorans.
– Många turister är kristna. Vad säger deras Gud om likgiltighet inför andras lidande? Står det inte i Bibeln att det är en synd? Det säger påven i alla fall [6].
Turisterna kommer för att se Siloadammarna och “Davids Stad,” ett arkeologiskt projekt som syftar till att återge historien av det antika Jerusalem och som operativt kontrolleras av El’ad. Medan El’ad ges makten att främja en historisk diskurs där judendomens relation till Jerusalem ständigt manifesteras, ignoreras eller förstörs ofta arkeologiska fynd som stärker kristendomens och islams koppling till staden [7].
Cirka 400 000 turister besöker Silwan varje år, men ser förhållandevis lite av ockupationens vardag [8]. Numera forslas de genom en tunnel som sträcker sig från Västra murens torg vid Tempelberget till Siloadammarna [9]. Många av Silwans invånare klagar på sprickor i sina hus och vid flera tillfällen har tunneln kollapsat så att kratrar bildats i vägar och parkeringsplatser. Hagit Ofran från Peace Now har kallat tunneln ”livshotande” för Silwans invånare [10].
Sahar ‘Abbasi är uppvuxen i Silwan och arbetar idag på Madaa Silwan Creative Center [11]. Hon minns väl när bosättarna kom och berättar om David Be’eri, en israel som inom militären var specialist på undercoverarbete bland palestinier. Han dök upp i Silwan 1986 och började jobba som turistguide tillsammans med palestiniern Musa ‘Abbasi. Musa trodde de var goda vänner men Be’eri tog möjligheten att samla information om den legala statusen på bostäder i området. Ett par år senare tog han över Musas hus [12]. Be’eri har gjort bra ifrån sig sedan dess. Han är El’ads frontfigur och initiativtagaren till “Davids Stad.” År 2017 tilldelades han det prestigefyllda “Israel prize” för sin delaktighet i “återskapandet” av Jerusalem [13]. När jag nämner Be’eri för Ishmael suckar han.
– David styr “Davids Stad” men för oss är han Goliat. Det borde heta “Goliats stad” istället, säger han.
*Ishmael har bett om att få vara anonym och heter egentligen någonting annat.
Utgrävningen av “Davids Stad” är kontroversiell, men lockar cirka 400 000 turister årligen. Foto: Carl
