Tidigt på morgonen beger vi i EAPPI-teamet oss med bil till en ”Land-action-day”1Land-action-day är en slags manifestation, utan att använda våld, mot Israels ockupation av Västbanken. Den organiseras av frivillig-organisationer såsom Ta’ayush, Jewish for Nonviolence, Operation Dove och innebär att volontärer finns ute på fälten bland herdar och får för att med sin närvaro utgöra ett skydd mot trakasserier av herdarna.. Med oss i bilen finns även Amos från Ta’ayush, en israelisk organisation som samlar människor som i handling vill visa sin solidaritet med människorna på Västbanken2 Mer information på www.taayush.org.

Väl framme i den lilla byn Zanuta, som för övrigt fått stöd av EU för att kunna bibehålla och utveckla sitt arbete med fåren, blir vi inbjudna till en familjs hus. Vi sitter på madrasser på golvet och blir serverade en mycket välsmakande frukost: chai, det vill säga te med örtkryddor och socker, bröd som bryts från en stor gemensam kaka och sedan doppas i en äggröra med potatis, alla doppar i samma skål. 

Efter en stund är det dags för promenad med herdar och får ut bland berg och dalar. Tempot är ganska högt i början, jag får anstränga mig för att hänga med. Tre mindre berg skall bestigas innan vi är framme i den dal där vi slår oss ner ett par timmar.

Amos från Ta’ayush utövar ickevåld genom att vandra med herdar på ockuperad mark. Foto: Kristina

Jag frågar Amos varför han väljer att komma hit – han som annars undervisar i matematik vid universitetet i Jerusalem.

Han svarar att han vill göra det lilla han kan för att försöka göra skillnad. Att vandra med herdarna här kan kanske verka verkningslöst och alltför enkelt, men det har åtminstone två positiva effekter; den ena är att människorna i den här regionen känner sig sedda och inte så bortglömda och utlämnade som annars. Den andra är att bosättarna verkar mindre benägna att utföra trakasserier mot småbrukarna då israeliska och internationella frivilliga är närvarande. Kanske kan man säga att det faktiskt är så att detta är en av de faktorer som gör att de palestinska bönderna fortfarande finns kvar på sina familjers ägor.

En annan dag befinner vi oss i Susiya – den lilla byn som också fått stöd från olika organisationer, däribland från Sverige. Här får vi möta Fatme Nawaja, en kvinna som berättar att hon haft en tuff livsväg bitvis, men inte på ett sätt som lett till passivitet, utan tvärtom,: motstånd genom organisering av kvinnor.  Fatme är initiativtagare till och ordförande i ”South Hebron Rural Women’s Association”, som bildades 2015. Men redan innan dess hade hon tillsammans med andra arbetat med att erbjuda sommarläger med utbildning för kvinnor och barn i engelska, arabiska, matematik, hantverk, miljöfrågor, ekonomi, ickevåld och ledarskap. Fatme understryker att det är hjälp till självhjälp det handlar om och att stärka kvinnornas självkänsla, redan i ung ålder. Först när en har redskap i form av utbildning och kunskap blir det möjligt att se vägar som kan leda till förändring – både när det gäller frågan om rätten att existera som land och folk, men också som kvinna i en patriarkalt präglad kultur.

Fatme Nawaja, ordförande i och initiativtagare till South Hebron Rural Women’s Association. Foto: Kristina

Vi får också ta del av hennes berättelse om resor till parlamenten i USA respektive EU, där hon blivit inbjuden att föreläsa – något som säkert blivit en stor uppmuntran för henne själv, men också en ögonöppnare för medborgare och beslutsfattare på dessa inflytelserika kontinenter. Fatme berättar att några judiska åhörare i det amerikanska parlamentet kom fram efter hennes föreläsning och uttryckte sin bestörtning över bosättningarnas utbredning på ockuperad mark, samt över de israeliska bosättarnas våldsamma trakasserier av palestinier.

De flesta av dem vi möter här på södra Västbanken verkar försöka fokusera på nuet, att överleva, helt enkelt. 

Men både Fatme och Amos utstrålar kraft och glädje; det går att förändra! 

En sista glimt från ”land-action-day” i byn Zanuta. Efter att ha vandrat åtskilliga kilometer upp och ner i det bergiga landskapet blir vi åter bjudna att sitta ner och dricka te och hemgjord yoghurt. Amos tar tillfället i akt att på ett lekfullt sätt utmana de unga i familjen i deras mattekunskaper. Det ”går hem” – de verkar uppskatta utmaningen. 

Efter en stund frågar någon:
– Var kommer ni ifrån? 

Frågeställaren riktar sig först mot Amos, som svarar:
– Från Israel. 

Jag märker att tystnaden sänker sig i rummet. Sedan får vi andra också svara
– Vi kommer från Sverige respektive Finland. 

Men efter en liten stund bidrar gammelmor i familjen till att tystnaden i den palestinska familjen bryts:
– Ta lite till, säger hon till Amos och oss andra och sträcker fram yoghurten med ett varmt leende i ögonen.

Och plötsligt blir känslan av samförstånd och samhörighet så stark. 

Härinne, på golvet i den palestinska herdefamiljens hem, upplever vi ögonblick fyllda av det vi alla längtar efter: fred, generositet och delande av liv.

  • 1
    Land-action-day är en slags manifestation, utan att använda våld, mot Israels ockupation av Västbanken. Den organiseras av frivillig-organisationer såsom Ta’ayush, Jewish for Nonviolence, Operation Dove och innebär att volontärer finns ute på fälten bland herdar och får för att med sin närvaro utgöra ett skydd mot trakasserier av herdarna.
  • 2
    Mer information på www.taayush.org

Fler rapporter