Ibland kan små saker leda till stora förändringar. I Sverige brukar vi säga: droppen urholkar stenen, många bäckar små och så vidare …
I det här fallet, som jag skulle vilja berätta om, var några av oss Ekumeniska följeslagare ute på uppdrag här i området South Hebron Hills. Plötsligt, efter många koppar kaffe och te hos olika familjer, behövde Sonja besöka en toalett. Abed, vår chaufför, valde att stanna vid ett hus i den lilla byn al-Jwaia. Det visade sig att vi hamnat i en familj med sex barn, varav ett, Aya, åtta år gammal, var handikappat sedan födseln. Aya, som har stora problem med ryggraden, saknar känsel och rörelseförmåga i benen, och sitter därför mest stilla om dagarna. Sonja, som från sitt hemland Schweiz har erfarenhet av arbete med barn med särskilda behov, kände direkt att här fanns ett uppdrag och en möjlighet att försöka söka stöd.
Så när vi senare träffade Hamed, som arbetar för FN i den här regionen av Västbanken, erättade vi om Aya och hennes handikapp och familjens situation. Hamed var direkt inne på samma tankebana: här kunde FN hjälpa till ekonomiskt. Det som var först på listan var förstås en rullstol, så att det skulle kunna gå lättare att förflytta sig. Hamed gjorde ett besök i familjen tillsammans med oss i följeslagarteamet, och det samtalades också om ifall en trapp-hiss skulle kunna ordnas, så att 8-åriga Aya skulle kunna ta sig ner till uteplatsen, där de andra barnen i familjen brukade vara och leka.
Och så var det frågan om möjligheten att få gå i skolan. Någon kände till en skola inne i Yatta som nyligen startats för barn med autism, Downs syndrom eller andra inlärningssvårigheter. Frågan till rektor Sadam var hur han såg på skolans möjligheter att hjälpa flickan med skolgång. Kanske kunde hon få stöd att komma igång med både inlärning och motorik hos dem, för att senare kunna flytta över till en vanlig skola? Ett möte ordnades, och visst:
– Flickan är välkommen, säger rektor Sadam Qatoof.
Sadam har för övrigt själv en skada i sitt ena ben som medför vissa problem med att gå. Han hade dessutom redan ordnat en rullstol åt Aya, som packades upp under mötet på rektorsexpeditionen!
– Så underbart att kunna vara en länk i en kedja, säger Sonja och ler.
Det behövs medel till mycket i den nystartade skolan: pedagogiska hjälpmedel av olika slag, lärarnas löner, och inte minst: vidareutbildning för medarbetarna. Vi fick frågan om vi kände till något liknande center i Schweiz eller Sverige som skulle kunna ha ett utbyte med rektor Sadam och hans ”drömskola”. Då kom Sonja att tänka på en före detta kollega som arbetat med barn med autism i många år, men som numera är pensionär.
Tänk om vi kunde fokusera mer på möjligheter och drömmar i våra liv och i vår värld snarare än på fiendskap och konkurrens – och hjälpas åt. Så mycket vi kunde åstadkomma då!
Många bäckar små blir till slut en stor å!
Kristina
