När ditt barn förs iväg av soldater

Föreställ dig att du vid 14 års ålder väcks mitt i natten av skrik och hundar som skäller i ditt hus. Lampan tänds, och runtomkring dig står en grupp tungt beväpnade militärer som släpar dig från ditt sovrum till ett förhörsrum i en militäranläggning. Du förs dit med ögonbindel och med bundna händer. Du får inte träffa en advokat innan du förhörs, och under förhöret utsätts du för hot och slag av förhörsledaren som vill att du erkänner det brott du anklagas för.

Av artikel 37 Barnkonventionen följer att konventionsstaterna, däribland Israel, är skyldiga att säkerställa att inget barn olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Om så ändå sker, måste frihetsberövandet göras i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Frihetsberövandet måste även vara humant, med respekt för människans inneboende värdighet och med beaktande av barnets särskilda behov (1). Enligt Addameer, en palestinsk stödorganisation för fångar, arresterades 1 467 palestinska barn (varav 230 behölls fängslade) under 2017, vilket utgör cirka 22 procent av samtliga fångar i israeliska militärfängelser. Just nu befinner sig 210 barn i militärfängelser eller förvar på israelisk mark (2). Varje år ställs cirka 700 barn inför rätta i israelisk militärdomstol efter att ha arresterats, förhörts och frihetsberövats av israelisk militär.

Siffrorna blir verkliga för oss redan under vår första vecka här, då vi bevittnar när en 14-årig pojke arresteras av israeliska säkerhetsstyrkor och förs bort i ett militärfordon inför sin panikslagna mor.
Paniken är välgrundad.

Till följd av ockupationen råder två separata lagsystem på Västbanken. Palestinier lyder under militärlag och israeler under israelisk civil lag. Palestinier som anklagas för att ha begått en illegal handling ställs inför rätta i en israelisk militärdomstol, medan israeler ställs inför en civil domstol. Vid förhör av barn finns i praktiken inga särskilda procedurer anpassade till barn och många får inte träffa en advokat innan de förhörs (3). Under själva förhöret utsätts de inte sällan för slag, sparkar och verbala hot för att få fram ett erkännande (4). Brottet de anklagas för är oftast att de kastat sten, något som kan ge uppemot 20 års fängelse beroende på barnets ålder, enligt israelisk militärlag (5). Liksom vuxna, kan minderåriga hållas i så kallat administrativt förvar, vilket innebär att personen är frihetsberövad utan åtal och vetskap om vad hen är anklagad för. Personen vet heller inte hur länge den kommer att vara fängslad (6). För närvarande hålls två palestinska barn i administrativt förvar (7).

Enligt Addameer är barnarresteringar en permanent strategi av den israeliska ockupationsmakten. Juristen Gerard Horton, som jobbar för Military Court Watch på Västbanken, beskriver hur vanliga barnarresteringar är på följande vis:

– För föräldrarna här är det inte en fråga ”om” deras barn ska arresteras – utan en fråga om ”när.”

Sedan ockupationens början har mer än 800 000 palestinier frihetsberövats av den israeliska ockupationsmakten (8), vilket innebär att de flesta familjer har eller har haft någon familjemedlem i israeliskt militärfängelse. Att det rör sig om generationer av palestinier som frihetsberövats är tydligt för oss när vi möter familjen Murrar i byn Budrus. Byns invånare, däribland Nasser och Muna Murrar, har fått stor uppmärksamhet för sina fredliga protester mot den israeliska ockupationen (9). Priset har dock varit högt. Nasser har under sin livstid fängslats vid fyra tillfällen, den första gången när han var 14 år gammal. I januari i år kom israelisk militär för att hämta parets 17-åriga son som anklagades för att ha kastat sten under en demonstration. Familjen tvingades bevittna när sonen misshandlades och fördes iväg av militären till en förhörsanläggning. Föräldrarna fick senare veta att sonen misshandlats hela vägen till förhöret. Parets yngsta son är elva år och såg på när hans äldre bror fördes iväg.

– Han kan inte längre sova ensam. Han måste hela tiden vara nära sin mor, suckar Nasser och blickar bort mot sonen som under hela vårt besök sitter tätt intill sin mamma.

Efter en månad av kontinuerliga förhör och förhandlingar släpptes sonen. Det var då bara två dagar kvar till hans slutexamen i skolan. Eftersom han inte tilläts studera under tiden han var frihetsberövad underkändes han på proven.

– Han vill varken arbeta eller gå tillbaka till skolan, säger Muna uppgivet.

Dåliga skolresultat, sömnsvårigheter och rädsla är några av de vanligaste följderna av att ha frihetsberövats som barn, berättar Gerard Horton, som menar att den israeliska militären därmed lyckas med sin strategi att slå ut de ungas vilja att protestera mot ockupationen.

– Många unga personer kommer ut ur fängelset traumatiserade och förnedrade. De kommer inte vilja komma i kontakt med soldater igen. Om de hör att militären befinner sig i trakten kommer de hellre vilja springa hemåt än mot sammandrabbningarna.