På nätterna i byar och samhällen kring Bethlehem är det vanligt att någon knackar på dörren. Som sista tiden i Husan. Föraningen är stark och ofta besannas den när det visar sig att huset är omringat av tiotals soldater, kanske till och med några på husets tak, och av att den knackande utanför dörren är en uniformerad israelisk officer som säger: – Vi behöver Ismail!
På natten tisdag den 7 april klockan halv två knackade det hårt på dörren hemma hos familjen Zowl i Husan, beläget i Betlehems guvernörsområde mindre än 10 kilometer väster om själva staden. När fadern Mohammad öppnade dörren så stod där tre israeliska soldater utanför medan cirka 50 andra omringade huset.
Soldaten som förde ordet sa åt honom att väcka alla åtta barnen, även döttrarna, och komma ut med dem. Han uppgav att de sökte efter den av hans barn som kastat stenar.
När alla hade kommit ut blev sedan döttrarna tillsagda att gå tillbaka in i huset. Mohammad var nu kvar ute med sina tre pojkar.
Izzadin, som kallas Iz, 11 år, pekades ut som den som de sökte för att ha kastat stenar. Mohammad fick ett papper med en kallelse som beordrade Iz att komma till bosättningen Gush Etzion för att träffa den israeliska säkerhetstjänsten.
Mohammad blev tillsagd att också ta med de båda andra sönerna – men det stod inte i kallelsen. Han försökte övertyga soldaterna att hans söner inte ställt till med något bråk i byn, men blev då upplyst om att hans tillstånd att åka in och arbeta i Israel var i fara om han inte hejdade sina söner [1]. Ett tillstånd som han för ett år sedan lyckats få med hjälp av Machsom Watch [2] trots att han då var svartlistad.
På morgonen beslöt sig Mohammad för att inte åka direkt till Gush Etzion, utan först åka till det palestinska kommunkontoret [3] för att be om råd. Vid sjutiden kom han tillsammans med sina tre söner till kontoret som sedan ringde ett antal samtal till det israeliska distriktskontoret (DCO), Röda Korset, B’Tselem och Ma’an News [4]. Efter ett antal timmar så blev Mohammad tillsagd att inte åka till Gush Etzion utan i stället åka hem med sina söner. Dock fick han inget skrivet som styrkte att han inte behövde åka till Gush Etzion. Därför oroade han sig för att de israeliska soldaterna skulle komma tillbaka för att hämta Iz.
När vi följeslagare besökte familjen några dagar senare så var Iz i skolan men kom hem innan vi skulle åka. Vi frågade hur han kände sig och då svarade han försiktigt:
– Jag är rädd, jag har aldrig varit så nära soldater förut, det var första gången.
Och på frågan vad han skulle vilja säga till soldaterna:
– Jag skulle säga att jag inte kastade några stenar, vad vill ni mig?
Sex dagar senare, natten till måndagen den 13 april klockan två på natten knackade det åter på familjen Zowls dörr. Mohammad öppnar dörren precis som sex dagar tidigare. Utanför står soldater på samma sätt som förra gången, men den här gången säger den israeliska soldaten genast:
– Vi behöver Ismail! Vi kommer tillbaka med honom i morgon.
Detta är vad vi får höra lördagen den 18 april när vi är på återbesök hos familjen. De tog alltså Ismail, 14 år i stället för lillebror Iz, som först var den utvalde. Ismail har aldrig varit arresterad tidigare. Pappa Mohammed har inte tillåtits träffa sin son i häktet. Denna behandling av barn strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. [5]
Den advokat som familjen skaffat fick träffa Ismail i häktet i Ofer [6] i onsdags den 15 april. Snart kommer Imail troligen att ställas inför militärdomstolen där. Tio dagar efter det nattliga gripandet vet Ismails föräldrar inte när rättegången kan bli av.
På mindre än två veckor har 16 pojkar arresterats i Husan. En är 19 år medan alla övriga är 13 till16 år och från samma skola.
Bilder
1. Yngste sonen Izzadin (Iz) Mohammad Zowl. Foto: Hans Jonsson
2. Husan, väster om Betlehems stad. Foto: Hans Jonsson
