”Öga för öga och världen skulle bli blind”

Jag hann inte ens vara rädd. Kanske mer förvånad över att israeliska bosättaren inte bryr sig om att internationella observatörer bevittnar hans beslutsamma körning genom de palestinska åkrarna. Han kör sin fyrhjuling bara någon meter från fåraherden Ahmed, fortsätter mot flockens utkant och sedan passerar oss på mycket nära avstånd. Därefter försvinner han och hans fyrhjuling bakom oss, på väg till den närliggande israeliska bosättningen.

Bosättare kör genom åkrarna, mot oss och flocken. Foto: Malgorzata Håkansson

Den incident inträffar under vår första vecka i South Hebron Hills. Nästan varje dag assisterar vi fåraherden Ahmed Khaled al-Najar vid vallning av en flock av får och getter. Vi har redan efter några dagar själva erfarit vad som kan inträffa om vi inte är där med Ahmed. Därför är det ingen överdrift att det behövs en internationell närvaro i sådan prosaisk sak som vallning. Igår när vi var på ett annat håll fick Ahmed besök av två maskerade män, en med vapen, som skrämde och knuffade honom och förstörde hans mobiltelefon.

Dagen efter står vi på hans åkrar, det är sen eftermiddag och solen ligger på ordentligt. Plötsligt ser vi i ögonvrån hur det från ett skogsparti i närheten dyker upp en fyrhjuling i full fart. Killen som kör har som tydligt mål att skrämma oss, Ahmed och djuren. Efter en vansinnighetsfärd försvinner han mot en av de två israeliska bosättningar som ligger i närheten.

Jag försöker förstå vad som skapar sådan ilska och determination. Jag pratar med Ahmed och vi kommer överens om att nästa dag ska jag och mina kollegor Anne och Torkjell besöka Ahmed och hans familj. Till vår hjälp har vi med oss Abed, en värdefull kontaktperson som är både tolk och chaufför på samma gång.

Nu sitter jag, mina kollegor Anne och Torkjell, Abed och Ahmeds familj i det stora och välstädade tältet som familjen använder som bostad, äter frukost och lyssnar samtidigt till deras berättelse. Familjen har bott här i generationer och odlade oliver på de åkrarna som Ahmed nu vallar sin flock på. Mycket har förändrats efter 1967, sexdagarskriget och ockupationens start. [1] I slutet på 70- talet kom den israeliska armén dit och sågade ner alla olivträden. Bara något år senare kom de första israeliska bosättarna dit och bosättningen Susiya bildades. Därefter befolkades den israeliska utposten Mitzpe Yair. [2] De israeliska bosättningarna och utposter är illegala utifrån den IV Genèvekonventionen. [3]

En av de israeliska bosättarna började odla vindruvor på familjens mark, familjen gick till domstolen som efter cirka sju år ger rätt till den palestinska familjen att återta sin mark. Ahmed och hans farmor fortsätter att berätta om kontinuerliga trakasserier av familjen och den lilla palestinska byn. Den mest allvarliga incidenten var när Ahmeds far Khaleb blev skjuten bakifrån under vallning av sin flock. Angriparen var en israelisk bosättare. Ahmeds fader tillbringade över ett år på sjukhuset och hans hälsa blivit försämrad för gott. Enligt Ahmed och hans mor har det även hänt att anlagda bränder har förstört skörden, det har varit allvarliga attacker på fåraherdarna, arresteringar etcetera. Ständig oro och osäkerhet har blivit en del av vardagen. [4]
Det är främst Ahmeds farmor Fatmé al-Najar som berättar. Jag tittar på henne och frågar vilka är hennes tankar angående framtiden. Hennes kloka, bruna ögon tittar tillbaka på mig och hon svarar tydligt:

– Vi vill inte utöva någon hämnd, vi vill bara leva i fred och njuta av vardagen.

I ett tält, på den södra palestinska landsbygden tänker jag på Mahatma Gandhi och hans ord ”Öga för öga och världen skulle bli blind”. Vi fortsätter äta frukost i tystnaden, insjuknade i våra egna tankar.

Ahmed Khaled al-Najar med sin son Mohamed och farmor Fatmé. Foto: Torkjell Haugen