Jag är tillbaka i Israel och Palestina för att arbeta som följeslagare i tre månader. Vi har nu jobbat i fyra dagar då vi försökt finna oss tillrätta i staden och i våra arbetsuppgifter. Jerusalemteamet består av Gottfried från Tyskland, Tlago från Sydafrika, jag själv från Sverige och vi kommer även att få extra hjälp av Kristine från Norge under några veckor i maj och juni. Vi bor på gästhemmet som tillhör Augusta Victoriasjukhuset som ligger uppe på Olivberget.
Från mitt fönster ser man Jerusalem, men inte Gamla stan utan delar av östra och västra Jerusalem. Västra Jerusalem tillhör Israel, Östra Jerusalem är omdiskuterat. Den gröna linjen, gränsen mellan Israel och Väsbanken sedan 1967, går igenom Jerusalem och delar upp staden i två delar. Enligt FN och folkrätten är Östra Jerusalem ockuperat av Israel och där bor en majoritet av palestinska invånare. De israeliska invånare som bor här är därmed bosättare, vilket betyder att de bor här olagligt. Som ockupationsmakt får man inte ha sin civilbefolkning boende på det ockuperade territoriet. Enligt Israel är Östra Jerusalem annekterat, inkorporerat i Israel vilket gör de israeliska bosättningarna lagliga.
Ett fåtal av den palestinska befolkningen i Jerusalem är medborgare i Israel, de är inte heller palestinska medborgare med Västbanks-ID utan de är residerande i Jerusalem, de har uppehållstillstånd i Israel, men endast ett fåtal har pass. Jag förstår inte riktigt hur allt det här fungerar, kanske förstår jag mer om tre månader. (Fakta om östra Jerusalems status och befolkning:www.diakonia.se/ihl)
Häromdagen gick vi på en rättegång angående den palestinska byn Nuaman mellan Jerusalem och Betlehem. Nuaman har drabbats hårt av murens framfart då byn är helt instängd av israeliska vägar och stängsel. Invånarna i byn har västbanks-ID men i och med muren ligger byn nu på Jerusalemsidan som anses vara Israel (av Israel). Det gör att byborna nu är olagliga invånare i sin egen by där de bott långt innan 1967 då Israel ockuperade Västbanken och långt innan muren började byggas på 2000-talet.
För att komma in i Nuaman får invånarna passera genom en checkpoint med israeliska soldater. Inga utomstående får komma in. Rörelsefriheten har inskränkts och befolkningen måste ha rätt tillstånd att ta sig till sjukvård, skolor, arbeten, affärer, familj och släktingar på Västbanken och Jerusalem. (Fakta presenterat under rättegången samt info från tidigare följeslagare.) Under rättegången som förs på hebreiska sitter ett tjugotal av Nuamans invånare i rättssalen. Byns representant vill att byinvånarna antingen ska få Jerusalem-ID, d.v.s. tillstånd att ta sig till Jerusalem för att kunna arbeta, gå till doktorn, skolan eller till deras heliga platser på Tempelberget, alternativt att Israel ändrar murens sträckning. Staten Israels advokat började tala om syftet med muren och att den ska separera den palestinska befolkningen från den israeliska p.g.a. av säkerhetsskäl. Även domaren klargjorde att säkerhetskontroller för in- och utpasserande från Nuaman ska fortsätta oavsett vad utgången i rättegången blir.
Vi sitter näst längst bak i rättsalen med tolkar bakom oss som översätter till engelska. Jag undrar om Nuamanborna förstår den hebreiska som advokaterna och domarna talar. Förstår de att den israeliska advokaten talar om dem som en säkerhetsrisk? För mig kändes det som om de pratade om ett gäng kriminella som måste hållas i styr. Framför mig satt unga och gamla Nuamanbor som sett sin tillvaro förändras kraftigt i och med Israels mur och som bara vill leva drägliga liv, lagligt i sin egen by. Ingen dom föll i söndags, beslutet om Nuaman kommer vad jag förstod i oktober.
