An Nu’man är en liten palestinsk by mellan Betlehem och Jerusalem. Genom ett ensidigt beslut, som FN inte erkänner, annekterade Israel 1967 största delen av byn inom östra Jerusalems utvidgade stadsgränser.
På israeliska kartor har byn fått ett hebreiskt namn, Mizmoriy, trots att endast arabisktalande bor i byn. Numera är byn avskild från Västbanken av murar och taggtråd. Redan före klockan 05.00, tisdagen den 21 december 2010, kom israeliska styrkor med två bulldozers och rev familjen Siham och Ra´ed Shawawras hus. Deras hus byggdes 1988 utan tillstånd.
Praktiskt taget ingen palestinier beviljas tillstånd i det som kallas Område C (vilket är Israelkontrollerat enligt Oslo-avtalet från 1994), och ingen alls i denna by. Därför måste familjen antingen flytta utanför Jerusalems gränser och för alltid förlora tillträde till sin by där släktingar bor, eller bygga utan tillstånd. Därmed riskerar man också att huset kommer att rivas. Många familjer bygger trots detta. ICAHD, Israeli Committee Against House Demolitions, försöker – ofta förgäves – motarbeta dessa, ur de drabbade familjernas perspektiv, omänskliga husrivningar.
Byn An Nu’man ligger helt ödsligt på en höjd, med kanske 30 hus och färre än 200 invånare. Just här planerar inte staden eller andra myndigheter några nya vägar, inga andra planer finns än stadens egna att på sikt bygga ut Jerusalem. Ytterligare två hus i byn har rivningsorder hängande som ett hot över dem.
Siham och Ra’ed har tre små barn. Den äldsta flickan, Rahed, är sex år. Soldaterna gav inte familjen tid att tömma huset på värdefulla saker. Möbler hamnade under rasmassorna, liksom Rahefs docka och tuschpennor och mycket annat. Lillebror Ali, tre år, förlorade sin leksaksbil och fick sitt leksaksgevär sönderbrutet av en soldat. Den minste sonen är ett år gammal. Siham utropar på bruten engelska: ”They are crazy in their heads! It was a toy!”
Siham är en drabbad individ, en av många, och samtidigt ett föredöme. Siham är den enda vi träffat i byn som kan prata engelska. Sedan 1967 har cirka 2 000 hus rivits, varav 396 under år 2010, och ICAHD bedömer att order om husrivning har utfärdats på ytterligare cirka 20 000 hus i östra Jerusalem-området. [1] Jag upplever på plats att hatet växer till följd av dessa omständigheter och att en fredsuppgörelse därmed skjuts ytterligare på framtiden.
