”Här, på andra sidan muren, ligger min mark”, pekar Abed. Jag följer hans hand och ser hans landlott därborta, bara några tiotal meter bort. Det skulle ta honom ungefär tre minuter att promenera dit. Men mellan Abed och hans land reser sig ett högt elektriskt stängsel. För att komma åt sin landplätt måste Abed först ta sig till en jordbruksgrind fem kilometer bort och sedan åka tillbaka på andra sidan, en omväg som tar honom ungefär en halvtimme.
Abed bor i Jayyous, en liten jordbruksby på norra Västbanken, nära gränsen mot Israel. Han är en av många Jayyousbor som drabbats av den mur som Israel byggt på bybornas mark. Den israeliska regeringen beslutade i juni 2002 att bygga en mur för att separera Israel från Västbanken, med det uttalade målet att förhindra palestinier från att okontrollerat ta sig in i Israel. [1]
Murens dragning följer inte den officiella gränsdragning, också kallad Gröna linjen, som skapades i samband med vapenstilleståndet 1949 [2], utan slingrar sig på sina ställen långt in på palestinsk mark. När muren byggdes fick många Jayyousbor plötsligt finna sig i att delar av deras mark låg på andra sidan muren. Muren ringlar sig som en orm fem kilometer in från stilleståndslinjen, och kapslar in Zufin, en israelisk bosättning. Den del som ligger på denna sida muren råkar också utgöra den mest fertila marken. [3]
Det finns två så kallade jordbruksgrindar genom vilka Jayyousborna kan passera för att kunna bruka sin mark. Men de håller bara öppet en halvtimme varje morgon och för att få passera krävs särskilda tillstånd från ockupationsmaktens myndigheter. Tillstånd som inte är helt enkla att få.
– Det finns många sätt att neka någon tillstånd på, tro mig! säger Abed och skrattar lite lakoniskt.
Palestinier som söker tillstånd om att få tillgång till sin mark på västra sidan om muren blir beviljade så kallade besökstillstånd – i de fall de alls beviljas tillstånd. Dessa besökstillstånd är tidsbestämda och gäller bara vissa grindar. [4] Inte sällan händer det att byborna får tillstånd för den grind som ligger längst bort från deras land.
Många bybor i Jayyous är frustrerade över det administrativa spel som tillståndspolitiken utgör. Flera talar om att bara barnen i familjen får tillstånd. Andra visar på tillstånd som beviljats till familjemedlemmar som bor i andra länder eller till och med till döda familjemedlemmar. De som är bäst lämpade att bruka jorden har svårast att få tillstånd, menar många Jayyousbor. FN-rapporter visar att murens dragning tillsammans med tillståndspolitiken har resulterat i att jordbruksarbetet förändrats på sätt som lett till sämre inkomstmöjligheter för många palestinier. [5] Problemen har uppmärksammats av flera organ, såsom Internationella domstolen (ICJ) i Haag och Högsta domstolen i Israel, som fördömt byggandet av muren. [6]
Protesterna och motståndet mot muren har varit omfattande på Västbanken och palestinier och israeler har demonstrerat tillsammans. Protesterna bemöts inte sällan med våldsamma metoder från den israeliska militären, där tårgas och gummikulor såväl som skarp ammunition använts gentemot demonstranter. [7] I Jayyous har motståndsrörelsen varit extra kraftfull. Men folk är trötta nu, trötta på att ingenting händer, trötta på de repressalier som väntar dem som protesterar. Abed suckar.
– Låt dem bygga sin mur om de vill, det är väl deras sak. Men de kan hålla sig på sin sida om Gröna linjen.
Det är det minsta man kan begära, tycker jag.
