Den slingrande vägen uppför backen leder till den israeliska bosättningen [1] Kiryat Arba. Till höger och vänster om vägen ligger många palestinska hem. En återkommande syn är militära vägspärrar och vakttorn, bemannade av israeliska soldater. Från ett hustak tittar en grupp soldater ner på vägen, på palestinier som passerar, på oss i våra EAPPI västar. [2] Och på bosättare, både till fots och i sina bilar. Det är en väg som, trots den stora mängden palestinska hem i området, bara bosättare, internationella besökare och några få palestinier med tillstånd får köra på.
Det är lördagseftermiddag. Unga israeliska soldater står vid olika punkter längst vägen som leder upp till bosättningen. De håller sina vapen nära bröstet och höfterna. Silhuetten av deras mörkgröna uniformer och basker syns tydligt från fjärran. De stårsticker ut i en bakgrund som domineras av den gråa färgen på stängslet runt bosättningen de vaktar. Två bosättare går på vägen, nerför backen. Samtidigt som två palestinska pojkar med en cykel går nerför backen.
Pojkarna går dock inte på den stora vägen, utan på en stenig stig som präglas av ojämn mark och gropar, som är parallell till vägen. Stigen skiljs från den stora vägen av en rad betongplattor. Soldaten signalerar till pojkarna att stanna och eskorterar bosättare en bit på vägen. Det är först när bosättarna syns på avstånd som pojkarna tillåts fortsätta på stigen.
Jag bevittnar separationen av israeliska bosättare från palestinier. På frågan om varför bosättarna får gå på vägen, medan palestinierna måste gå på den dik-liknande stigen vid sidan av vägen svarar en soldat. ”Det är Sabbat idag. Vi vill inte ha trubbel. Vi vill inte att någon attackerar någon eller bli attackerad. Därför får palestinier inte använda vägen på lördagar”.
Han bekräftar det som jag just bevittnat. En policy av separation. Något som jag sett även på andra gator i Hebron.Som på Aal- Sahla street, där palestinierna bara tillåts gå på en smal sträcka vid sidan av vägen. Vägen används av bosättarna. Även där står israeliska soldater vid olika vägspärrar och ser till att denna praxis upprätthålls. De palestinier med hem längst denna gata, måste ha tillstånd för att kunna ha tillgång till sina hem. Separation präglar också Shuhada street. [3] På vissa delar av denna gata får palestinier gå men inte köra. På andra förbjuds de från att både gå och köra. Bara bosättarna får använda hela sträckan som de vill. De går, kör, cyklar och tar löprundor där till exempel.
I tio år har det varit förbjudet för palestinier att beträda större delar av Shuhada street, som en gång var Hebrons kommersiella hjärta. [4] Separationen motiveras med att bosättarna måste skyddas. [5] Och på Shuhada street gäller förbudet inte bara på lördagar, utan varje dag.
